Missbruk

Mange Hellberg vill ge de svagaste en röst

Artisten Mange Hellberg har periodvis levt som hemlös och missbrukare. I dag är han drogfri och kämpar för att ge samhällets svagaste en röst, bland annat genom sin musik. Nu är han aktuell med sitt andra album ”Hellberg och Dalbana”.

Det är ingen slump att den nya plattan heter ”Hellberg och Dalbana”. Titeln syftar förstås på Mange Hellbergs liv som på många vis har varit – och är – en bergochdalbana.

Han vara bara tre år när han och hans mamma eskorterades av polis från Stockholm till Sundsvall för att fly hans spelberoende och våldsamme far. Uppväxten i den nya staden blev tuff: mobbning, stölder, lögner och kontakt med socialen var vardagsmat. Han fann tillflykt och tröst i musiken och alla berättelser som han hade i huvudet.

Först blev det hårdrock och senare hiphop. Som ung vuxen flyttade han till Stockholm och började röra sig i klubbvärlden och bland artister inom den växande hiphopkulturen. Han drömde om att bli rappare och blev erbjuden flera skivkontrakt. Men planerna gick om intet. Mest på grund av honom själv.

– Barndomens kaos ledde till att jag började missbruka droger. Jag åkte in och ut på behandlingshem och periodvis levde jag som hemlös och sov på bussar eller i trapphus, säger Mange Hellberg.

Efter några år fick han nog av eländet i huvudstaden och flydde tillbaka till Sundsvall i hopp om att kunna börja på ny kula. Han började fokusera på musiken igen, blev något av en lokalkändis – och plötsligt blev han någon som folk lyssnade på.

– Uppmärksamheten gav mig en kick framåt och jag kom till insikt om att jag ville ägna mitt liv åt att lyfta fram människor som lever i samhällets utkanter. Jag började skriva egna låttexter utifrån mina och andras livserfarenheter, säger Mange Hellberg.

År 2012 debuterade han med den egenutgivna plattan ”Varför börja med sig själv när man kan rädda världen”.

Snart fick han en stor skara hängivna fans. Ett talande exempel är singeln ”Simma eller sjunk”. Bara veckor efter att låten släpptes började folk höra av sig och berätta att de tatuerat in låttiteln på sina kroppar. I dag har närmare 300 personer förevigat orden i bläck, däribland skådespelaren Mikael Persbrandt.

Mange Hellberg är stolt över den nya plattan, som släpps den 21 oktober.

– Min andra platta är starkare och mörkare än den första. Låttexterna är personliga och socialrealistiska historier hämtade ur både mitt eget liv och andra människors liv. Mitt mål är att beröra, lyfta upp och stärka mina lyssnare och mig själv, säger Mange Hellberg, som är noga med att understryka att hans patos att lyfta andra ger så oerhört mycket tillbaka. Att ge är inte bara en enkelriktad handling utan man får tillbaka mångfalt.

Det märker han inte minst i föreningen Själavärk, som en väninna drog i gång och som han snart blev djupt involverad i. Föreningen sysslar bland annat med julklappsinsamlingar till kvinnojourer, härbärgen och ensamkommande flyktingbarn i Sundsvall.

– Det handlar inte om vad jag ger dem utan vad de ger mig. De räddar mig och jag lär mig av dem! Mitt engagemang i föreningen och mötet med människor som haft det mycket värre än jag har förändrat mig både som människa och artist.

Instagramkontot ”Det är insidan som räknas” är ett annat initiativ som syftar till att ge samhällets olycksbarn en röst. Kontot har i dag 12 000 följare och ett 40-tal människor som lever i utanförskap och med missbruk lägger upp korta texter om sin vardag.

– De blir lyssnade på, sedda och får en röst. Jag vill lyfta upp de berättelser som sällan annars hörs, säger Mange Hellberg.

Han berättar hur det gick till när kontot föddes.

– Jag hade ett Instagramkonto med ganska många följare. En dag lånade jag ut mitt konto till en tjej på gatan. Jag tänkte att om folk ser henne så är det värt mycket för mig. Jag gav henne en röst. Så småningom loggade fler och fler in på mitt konto och till slut blev det självgående. Då släppte jag det och ”Det är insidan som räknas” såg dagens ljus.

Mange Hellberg. Foto: Mike Stranéus
Mange Hellberg. Foto: Mike Stranéus

Mange Hellberg återkommer gång på gång till åsikten att vi måste sluta med att dela in samhället i ”vi” och ”dom”.

– Vi är alla människor. Den som hamnar på gatan kan lika gärna vara du eller jag. Därför är det så viktigt att inte döma och fördöma. I stället för att springa förbi: fråga hur hon mår, hur han har det. Vi måste våga visa vår sårbarhet och vara lyhörda för varandra, säger Mange Hellström sakta.

Oviljan att se världen i svartvitt gäller också honom själv, på ett personligt plan. Han är nykter och drogfri i dag. Men vem vet hur det är i morgon? Livet kan vända på ett ögonblick.

– Jag är en person som söker mig till kaos. Jag vill att det ska hända saker och stiltje ger mig ångest. Jag är vad jag vill kalla en missbrukarpersonlighet. Därför är det jätteviktigt för mig att hålla mina rutiner. Träna regelbundet, äta ordentligt, sova bra. Då mår jag som bäst.

Han ser missbruksbenägenheten som en slags åkomma, som han måste hålla i schack så att den inte blommar upp igen. Han vill naturligtvis inte börja använda droger igen. Men kan ändå inte se varför vi nödvändigtvis måste sträva efter ett drog- och alkoholfritt samhälle.

– Det är ju inte drogen i sig som är problemet, utan jag. Jag gjorde ett val när jag började använda droger, jag hade ett eget ansvar. Beteendet sitter i mig, inte i drogen och det är utifrån den insikten som jag har kommit vidare, säger Mange Hellberg.

Mer från Accent