Biopremiär

Regissören om nya filmen Tjuvheder: ”Jag vill synliggöra sociala frågor”

I dag har Peter Grönlunds film ”Tjuvheder” biopremiär. Den utspelar sig på samhällets baksida, med människor, miljöer och relationer som vanligtvis inte får ta plats på film.

Det var när regissören Peter Grönlund för tiotalet år sedan började jobba med socialt utsatta människor på bland annat Stadsmissionen och Situation Stockholm som han hittade en ingång till sin filmiska värld.

– Det dagliga mötet med missbrukare och hemlösa definierar det jag vill berätta om. Jag får en inblick i deras liv och har fått en förståelse för deras villkor. Deras erfarenheter griper tag i mig och det är en värld som myllrar av mänskliga, levande historier. Här finns humor, värme och stark gemenskap, som sällan eller aldrig skildras på film, säger Peter Grönlund.

Han drivs av en vilja att synliggöra en grupp som stryker runt i samhällets periferi och som ”vanliga” medborgare ofta är rädda för eller ser ner på.

– Jag strävar efter att komma bakom schablonbilden av drogmissbrukare och gestalta dem som de människor de är. De förtjänar värme och respekt och därför har jag i Tjuvheder valt att skildra dem ur deras eget perspektiv. Det har känts väldigt viktigt. Dessa individer lever i en utsatt miljö, men jag har valt att lyfta fram gemenskapen och kollektivismen, även om här också finns konflikter och motsättningar, säger Peter Grönlund.

Photo+Nadja+Hallström_MG_2887[1]
Bild ur filmen. Foto: Tjuvheder

Att filmens huvudkaraktärer – Minna och Katja – är kvinnor, är ingen slump.

– Det är befriande att ha en kvinna i huvudrollen, eftersom det visar att detta inte bara är männens värld. Minna är stark och smart och navigerar i en mansvärld utan att vara ett offer. Och hon tar konsekvenserna av sina val, säger Peter Grönlund.

Han tycker att det är viktigt att visa kvinnlig vänskap och gemenskap i den här utsatta miljön. Det är också ett sätt att undvika att hamna i den klassiskt manliga actionklichén som regissör.

– Tjuvheder har ett driv framåt genom en ekonomisk deal som Minna sticker ifrån och som sedan löper som en röd tråd genom filmen. Jag vill ju att det ska vara en stark bioupplevelse. Men huvudsaken här är inte kriminaliteten och våldet, utan de mänskliga relationerna och att tillvaron på livets baksida inte bara är mörkt utan också ljust och hoppfullt.

Flera av skådespelarna i filmen lever i utanförskap och har ett missbruk.

– Det var viktigt för att göra filmen trovärdig och på deras villkor. Det kändes självklart att de ska utgöra en del av berättelsen och manuset är skrivet på slang. Jag är imponerad av deras insatser och det gick över lag mycket bra. Jag har en trygghet i de här miljöerna eftersom jag har jobbat i dem och det tror jag att de kände, säger Peter Grönlund.

Han är noga med ett understryka att dessa amatörskådespelare aldrig spelade sig själva, utan en roll – även om den låg nära deras jag och liv.

– Det känns roligt att kunna lyfta fram de här personerna, som numera kan titulera sig skådespelare. Det är enormt värdefullt och de är väldigt stolta över sina insatser.

Vad är ditt budskap med filmen?

– Jag vill belysa bristen på solidaritet i vår tid och hur viktigt det är att vara solidarisk med dem som inte kan göra sin röst hörd. Lyft blicken och se de här individerna, som lever vid sidan om oss andra! Jag vill lyfta sociala frågor och få människor att tänka till.

Mer från Accent