Anna Carlstedt, före detta ordförande i IOGT-NTO, är en av författarna. Hon skriver om IOGT-pionjären Emelie Rathaou och om drottning Kristina. Att drottning Kristinas (1626–1689) favoritdryck var vatten är det få som känner till. Hon blev nykterist i en tid då alkoholhaltiga drycker inmundigades till vardags, eftersom det var svårt att få tag i rent vatten.
Upprinnelsen till drottning Kristinas nykterhet var en traumatisk barndomsupplevelse. Efter att hennes far Gustav II Adolf dött stängde hennes mor Maria Eleonora in sig och dottern i ett mörklagt rum för att sörja. Här fanns knappt något annat ljus än en och annan fackla, och det serverades enbart öl och vin att dricka.
Kristina vägrade att dricka av de alkoholhaltiga dryckerna och när hon fann ett ämbar med regnvatten stående vid moderns toalettbord smög hon sig dit och drack girigt. Maria Eleonora kom på dottern och piskade henne med ris för att få henne att lyda. Så småningom fick Kristina lov att dricka svagdricka, men vatten tilläts hon inte förtära. Att få dricka så mycket vatten hon ville blev därför något som hon livet ut räknade till en furstes privilegier. Hon sågs av sin samtid som märklig som avstod alkohol, men det kom att bli till en fördel för henne, eftersom hon alltid kunde hålla huvudet kallt.
– Drottning Kristina gick alltid sin egen väg och var en kraftfull pionjär, även om hon säkert sågs som besvärlig. Hon kändes som ett självklart val när jag skulle leta efter starka, nyktra feminister att skildra, säger Anna Carlstedt, som också har valt att lyfta fram ”doldisen” Emelie Rathou, som levde i folkrörelsernas barndom och som kämpade för ett totalförbud mot alkohol i Sverige.
Emelie Rathou (1862-1948) tålde inte anblicken av onyktra personer, och hon såg ett samband mellan superi och kvinnoförtryck. 1884 gick hon in i Godtemplarlogen och blev den första kvinnan i en distriktsstyrelse, Värmlands distriktsråd.
De två andra kvinnorna i Nocturums skrift är amerikanskan Marty Mann (1904–1980). Hon har haft en avgörande betydelse för vår förståelse av begreppet alkoholism, att det är en sjukdom som kan behandlas. Om henne skriver Anna Sjöström.
Sist men inte minst skriver Frida Ohlsson Sandahl om Astrid Lindgren (1907–2002), som var anhörig till en alkoholist: maken Sune dog i sviterna av sin alkoholism. Alkoholen finns också på olika sätt närvarande i hennes böcker – och får ta plats. Minnesvärd är berättelsen om Emil och Griseknoen som äter av jästa körsbär och blir berusade. Dagen efter får familjen besök av representanter från Lönneberga godtemplarförening, vilket resulterar i att Emil och Griseknoen avger nykterhetslöfte för hela livet.
Det kvinnorna i den här skriften har gemensamt är att de är starka och karismatiska feministiska förebilder, som på olika sätt har framfört sina perspektiv på alkoholfrågan.
– Vi ville skapa en skrift för att väga upp överskottet av manliga författare som skriver om andra män. En annan anledning till att den här skriften kom till är att berätta om fyra banbrytande kvinnor som förtjänar sin tydliga plats i historien, säger Lena Haraké på KSAN.