Pelle Olsson är sjuksköterskan och narkotikadebattören som i dagarna kommit ut med en ny bok: romanen Vad man inte kan tala om, en fristående fortsättningen på Kärlek jävlar i helvete som kom för två år sedan. Den nya är hans 25:e bok.
– Om man räknar de två senaste versionerna av 8 myter om cannabis. De är tjocka som böcker, säger han.
Den senaste boken är en nutidsroman om arbete och kärlek. Den andra i ordningen med huvudpersonen Johan Stalke.
– Han är min motsats, men har varit och bott på samma platser som jag. Det underlättar. Man behöver inte göra så mycket research då. Det är så mycket annat man måste kolla upp medan man skriver, så det är bekvämt att hålla sig till platser man känner väl.
”Precis som jag har han flyttat från Stockholm ner till en liten by i Småland.”
Det är inte bara de fysiska platserna som är desamma. Pelle Olsson har i hela sitt liv varit engagerad i narkotika och beroende. Det har Johan Stalke också, fast från andra sidan.
– Han var missbrukare, langare och torped på 70- och 80-talet. Precis som jag har han sedan flyttat från Stockholm ner till en liten by i Småland. Där har han levt nyktert och hederligt de senaste tjugo åren. Han är skötsam och har varit ensamstående pappa till sin nu vuxna dotter.
Men allt är inte frid och fröjd. Johan Stalke kommer ofta på kant med omvärlden.
– Han har hett temperament. Den nya kvinnan han lever med har ett ex som misshandlat henne och Johan Stalkes omedelbara reaktion är att han vill åka och slå ihjäl exet. Men flickvännen vill inte. Hon vill bara ha lugn och ro.
Huvudtemat i boken är att han försöker få ordning på sitt liv, och bearbeta de hemskheter han gjort i sitt tidigare liv. Men han lockas in i saker som blir till problem och råkar ramla över kriminell verksamhet.
– I den här boken är det en fiskodling i bygden som tar ut för mycket vatten till sina dammar ur en insjö. Hembygdsföreningen protesterar och genom dem blir Johan Stalke indragen.
Pelle Olsson började skriva redan som tonåring.
– Jag skickade in manus till ett bokförlag, men blev refuserad.
”Livet kom emellan. ”
Sedan lade han skrivandet på hyllan under många år.
– Livet kom emellan. Jag utbildade mig till sjuksköterska och fick familj. Sedan började jag jobba som akutsjuksköterska på Sabbatsbergs sjukhus. Där stötte jag på många missbrukare och blev engagerad i deras problematik. Jag arbetade också extra på häktet och på LVM-hem.
I början av 80-talet började han skriva journalistiskt i stället.
– Mest för RNS tidning Narkotikafrågan, men även för andra, till exempel Accent. Jag gjorde många intervjuer med missbrukare. De som lyckas resa sig från botten är ofta intressanta personer med starka berättelser. En av mina böcker, Pulver, har jag skrivit tillsammans med en före detta missbrukare som det gått bra för.
”Det kan vara problematiskt att skriva om byn där man bor.”
Ungefär hälften av Pelle Olssons böcker är fack- och reportageböcker om narkotika. Andra hälften är romaner.
– Min första roman utspelar sig på akutmottagningen på Sabbatsberg. Det kan vara problematiskt att skriva om sin arbetsplats och om byn där man bor. Jag har fått tänka mig för så att ingen ska känna igen sig själv i personbeskrivningarna.
Hembygdsföreningen i den nya boken har också en förlaga.
– Jag har berättat för samhällsföreningen i byn att jag skrivit om den och Klavreström, som byn där jag bor heter, men att alla personer är påhittade.
Han trivs utmärkt i Klaveström med sina 428 invånare.
– Jag kan inte backa med släp eller bygga veranda som alla andra i byn kan, men jag kan andra saker. I morgon är det boksläpp på Ica i byn. Jenny, som äger affären, bjuder på smörgåstårta. Hon kommer att ha min bok till försäljning sedan.
”Jag frågade var hon bodde och bestämde mig för att flytta dit.”
Kärleken förde Pelle Olsson till Klavreström.
– Jag träffade min ungdomskärlek igen 2012. Vi hade inte setts på 36 år när hon var i Stockholm på besök och skickade ett sms och frågade om vi kunde ses. Jag frågade var hon bodde och bestämde mig för att flytta dit.
Romanens huvudperson har en liknande historia.
– Han var ute och föreläste och berättade dramatiska historier ur sitt liv. I Vetlanda bestämde han sig för att gå på speedway och hamnade intill en kvinna och hennes man. Johan upptäckte att mannen var störig och tryckte ner sin fru både fysiskt och verbalt. Så Johan sa till honom. Mannen ville börja slåss, men när de reste sig gav mannen upp. Johan är stor och stark. Folk blir rädda för honom. Kvinnan sökte skydd hos Johan och följde med honom därifrån.
Pelle Olsson ser själv varken stor, stark eller skrämmande ut.
– Det är kul att skriva om någon som är min motsats, säger han.
Än har han inte bestämt om det ska bli någon fortsättning.
– Jag har inga planer på det nu, men det finns mycket som inte är berättat. Jag skulle också kunna skriva en ren kriminalhistoria, men då blir det nog för orealistiskt. Att det skulle ske en massa våldsdåd i en liten by i Småland är inte så troligt.
Men, med tanke på hur många som dör i Midsomer – varför inte?