Krönika

Johnny Mostacero: En outnyttjad resurs

Den 5 november fyller IOGT-NTO 140 år. Ett firande som också blir kulmen för höstens stora värvarkampanj ”Fika för alla”. Det är beundransvärt att en folkrörelse som 1879 växte fram ur dåtidens behov och förutsättningar är fortsatt relevant och viktig 140 år senare.

Mycket har hänt sedan starten, bland annat var vi som organisation i allra högsta grad med i kampen för allmän och lika rösträtt. Vi har sett motboken införas och avskaffas, och vi har sett Systembolaget, och därigenom detaljhandelsmonopolet, ifrågasättas gå igenom en rejäl kris och nu ha större stöd av allmänheten än någonsin. Två världskrig, Vietnamkriget och kriget på Balkan är några av de krig och konflikter som passerat och på olika sätt påverkat oss alla. På senare tid har vi dessutom haft den största flykting­katastrofen sedan andra världskriget.

Världen är idag, vilket Hans Rosling på sitt enastående pedagogiska sätt visat, är på många sätt bättre än någonsin. ­Paradoxalt nog ser vi samtidigt att främlingsfientlighet och partier som driver dessa frågor lyckas attrahera nya målgrupper och vinna väljare genom att i vanlig ordning prata om enkla lösningar på svåra problem.

När det gäller alkohol och andra droger så diskuteras dessa av en del politiker ur ett liberalt perspektiv, där rätten att själv få bestämma prioriteras högre än de skador och konsekvenser som vi vet är följden. Detta trots all den forskning som finns som stödjer en solidarisk och restriktiv alkoholpolitik.

Men som folkrörelse drivs vi av en stark tro på att vi och våra medlemmar kan påverka samhället till det bättre – och våra grundsatser demokrati, solidaritet och nykterhet, är mer aktuella än någonsin.

Den bästa födelse­dagspresenten vi kan ge till vårt IOGT-NTO är att ställa frågan om medlemskap till människor vi möter, och att också lotsa in nya ­medlemmar i rörelsen.

Många av oss medlemmar har hittat vårt engagemang inom IOGT-NTO, men jag vet att vi också har en stor outnyttjad resurs i form av de medlemmar som ännu inte hittat in i sitt.

Jag tänker att den bästa födelsedagspresenten vi kan ge till vårt IOGT-NTO är att lova oss själva att komma ihåg att ställa frågan om medlemskap till människor vi möter, och att också lotsa in nya medlemmar i rörelsen. Inte genom tvång, utan genom att erbjuda och prata om det lustfyllda med att engagera sig ideellt. För även om vi gör mycket, kan vi göra mer, och även om vi är många så kan vi bli fler. 

Mer från Accent