Varför blir plötsligt mer än väl läskunniga journalister och debattörer blockerade, och helt oförmögna att ta till sig information, så snart det gäller alkohol? De senaste veckorna har två alkoholnyheter presenterats: Först Socialstyrelsens nya rekommendationer och strax därefter regeringens utspel om att ett förslag till ny lag om gårdsförsäljning/producentförsäljning som ska kunna träda i kraft 2025.
Vad gäller den första nyheten så hånas Socialstyrelsen i medier och man ifrågasätter ”hur över en miljon svenskar skulle kunna vara i behov av vård för sitt drickande”.
Nu är det ju inte det riktlinjerna säger. De säger att den som dricker mer än de angivna nivåerna ska erbjudas stöd för att minska sin konsumtion. Hur kan det vara fel? Svenskar har varit mer okunniga om alkoholens kopplingar till cancer än andra européer. Ökad kunskap behövs. Alkohol är ett gift som medför stora risker, både medicinskt och i form av olyckor och sociala problem. Ändå vill de flesta svenskar inte avstå från alkohol. Om de ska ha chansen att väga de fördelar de upplever mot riskerna, så måste de få korrekt information.
Det är inte samma sak som att vården skulle börja erbjuda vård åt alla som dricker fler än fyra öl vid ett och samma tillfälle en gång i månaden. Det betyder inte ens att vården kommer att säga åt dem att avstå från alkohol. Bara att de ska ha rätt att veta att de kan dra på dig skador. Och om de skulle behöva hjälp med att dricka mindre så finns den att få.
”Problemet är definitivt inte att för många erbjuds vård och stöd, utan att för få gör det.
Fast det gör den kanske inte alls. Problemet är definitivt inte att för många erbjuds vård och stöd, utan att för få gör det. Om den saken finns det hur många vittnesmål som helst.
När det gäller socker och motion har vi inga problem med att bli tillsagda att vi borde minska respektive öka konsumtionen. Ingen, med förnuftet i behåll, uppfattar att läkaren menar att vi genast måste börja springa maraton eller avstå från varenda kolhydrat. När det gäller alkohol är det annorlunda – då tolkas helt rimliga råd (riktade till vårdpersonal) som att massinskrivning av svenskar i beroendevården är nära förestående.
Vad gäller den andra nyheten, om ”gårdsförsäljning” så kunde man i veckan återigen läsa att nykterhetsrörelsen inte vill ha gårdsförsäljning för att ”det kommer att öka risken för alkoholism och öka konsumtionen”. Inte heller det är korrekt.
Konsekvensen av ”gårdsförsäljning” kommer visserligen att medföra flera hundra nya försäljningsställen, vilket kommer att öka tillgängligheten och därmed konsumtionen. Om förslaget fungerar som det är tänkt, kommer dessa emellertid att ha ett begränsat och sannolikt ganska exklusivt utbud. Visserligen ska man inte underskatta branschens uppfinningsrikedom. Så snart man släpper in privata vinstintressen så kommer de att hitta nya sätt att kringgå reglerna, men i dagsläget är det inte det som nykterhetsrörelsen ser som det främsta hotet.
”Ett monopol är ett monopol. Att tillåta konkurrens är att ge upp monopolet.”
I början diskuterades gårdsförsäljning som ett sätt att rädda jobb på landsbygden. Nu har tonläget höjts och allt fler talar klarspråk om vad det egentligen handlar om – nämligen monopolets existens. Ett monopol är ett monopol. Att tillåta konkurrens från andra aktörer är att ge upp monopolet. Få, men högljudda, röster propagerar allt mer desperat för att så ska ske. Det är det nykterhetsrörelsen är rädda för.