I drygt 40 år har jag arbetat med alkohol. Mycket har förändrats, både till det bättre och det sämre. 1980-talet präglades av hälsotänkande; alla skulle motionera, de första gymmen dök upp, och vitt vin späddes ut med fruktsoda. Alkoholkonsumtionen var lägre och Systembolaget införde lördagsstängt.
På 90-talet kom motreaktionen. Vi skulle med i EU och många hoppades få köpa vin i mataffären. Så blev det inte, men konsekvenser blev det ändå. Resandeinförseln blev nästintill obegränsad. Svenskarna blev mer kontinentala och började dricka alkohol på vardagar – och drack sig fulla på helgen.
Sprit dricks dock inte så mycket längre, från nära hälften av den totala konsumtionen 1982 till 18 procent 2022. Bra eller dåligt så har konsumtionen jämnats ut. De som dricker mest, män och unga, dricker mindre än tidigare. Kvinnor och äldre dricker mer.
”Alkoholpolitiken undermineras, inte för att folk i allmänhet vill ha det så, utan av ekonomiska och ideologiska intressen.”
Mest positivt är förstås att de unga dricker mindre. De har också en sundare attityd till alkohol. En annan förändring är att allt färre hävdar att alkohol är nyttigt. Och internationellt pratas det nu oftare om alkohol som en hälsofråga, inte som en handels- eller jordbruksfråga.
Den politiska situationen här hemma är sämre. Alkoholpolitiken undermineras, inte för att folk i allmänhet vill ha det så, utan av ekonomiska och ideologiska intressen. Så nu gäller det att än en gång kavla upp ärmarna och slåss för Systembolaget, som hotas av såväl gårds- som online-försäljning. Med den uppmaningen tackar jag för mig och ser fram emot en ny tillvaro som pensionär.