För något år sedan var jag på ett studentspex och beställde en alkoholfri cider. Flaskans form och färg såg bekant ut. Jag var fullt upptagen med spexet, av skratten och stämningen. Först efteråt insåg jag att det var alkohol i cidern.
Jag gick till baren. De bad om ursäkt och jag fick en ny cider. Men det var inte det som behövdes.
För mig var skadan redan skedd. Jag hade brutit mot mitt nyktra ställningstagande, ett val jag gjorde som 13-åring vid en lägereld. Det brast inom mig. Jag ville spy.
Jag hade ofrivilligt fått i mig alkohol. Någon annan hade ovetandes tagit beslutet åt mig.
Denna händelse fick mig att fundera kring mitt nyktra ställningstagande. Vad har det gjort med mig som person? Hur stor del av min identitet är det faktum ”att jag valt att inte göra något”? Ganska stor.
I många sammanhang är det den delen som sticker ut, som kräver långa förklaringar och mod. Samtidigt har det blivit en självklar del av mig.
För mig är valet en nyckel till en gemenskap, en familj, en trygghet som får mina dagar att bli mycket bättre. Samtidigt är valet en bojkott av varor som förstör samhällen, miljöer och människoliv och ett ställningstagande för en värld där alla kan vara fria.
I slutändan handlar ställningstagandet bara om att jag valt att inte göra något. Ett val man inte ska ta förgivet. För många är det valet livsavgörande.
Ny statistik visar att 18 procent av svenskarna inte druckit alkohol det senaste året. Samtidigt är det bara en bråkdel som ser det som en del av sin identitet och som är medlemmar hos oss. Hur kan vi göra så att fler vill och vågar bli medlemmar hos oss? Vad är det som hindrar dem?
Kanske är det inte nykterheten som skrämmer, utan bilden av vad den kräver.
Om vi vågar avdramatisera valet att inte göra något, kan fler få upptäcka att nykterhet inte handlar om att avstå, utan om att höra till.
En gemenskap där jag inte behöver dubbelkolla etiketter. En gemenskap där vi är berusade av glädje och fria tillsammans.