IOGT-NTO

Vardagsrasism och strategi på digital rikskonferens

För första gången har IOGT-NTO samlat medlemmarna till en digital rikskonferens.

Vardagsrasism, finns det i IOGT-NTO? Det är temat för tisdagskvällens digitala samtal som leds av Sofia Modigh, utvecklingschef på IOGT-NTO, och som lockar cirka 30 deltagare till datorerna denna varma och soliga sommarkväll.

Tillsammans med Sofia Modigh i ”studion” (konferensrummet på Stora Essingen i Stockholm) sitter Korin Omar och Robert Lindh, båda verksamhetsutvecklare i team Öst. Kim Reenaas, generalsekreterare, och Wafa Ali, verksamhetsutvecklare team Öst, medverkar också, men på distans.

Diskussionen inleds av Kim Reenaas som konstaterar att vardagsrasism är ett svårt område.

– Men inte lika svårt som det är viktigt. Därför är det något som vi ska arbeta med.

Hon menar att det handlar om att synliggöra den strukturella rasismen och rannsaka oss själva.

– Det räcker inte med att jobba med att vi inte ska vara rasister. Där är vi ju redan, om vi skrivit på medlemslöftet.

Kim Reenaas säger att det handlar om att vara lyhörd och att ständigt utveckla sitt förhållningssätt.

– Det som var okej för fem år sedan är kanske inte det idag, och det som är okej idag kanske inte är det om fem år. Man måste vara öppen för att utveckla sig själv.

Sofia Modigh frågar om det finns problem med vad man kan mötas av i IOGT-NTO:s lokaler.

– Man kan höra att mat från andra kulturer luktar konstigt och att medlemmar undrar varför det ska lagas mat i våra lokaler när det luktar så. Eller så har man synpunkter på städningen, men ofta har man inte heller sagt hur man vill ha det, säger Robert Lindh.

– Personer i burka kan känna sig uttittade, säger Korin Omar och fortsätter:

– Jag får ofta höra att de nya föreningarna bara vill åt våra pengar. Många av de nya föreningarna har väldigt mycket aktiviteter och söker därför mycket bidrag. Det gör ju även nya föreningar med etniska svenskar.

Jag blir fundersam när jag hör sådant. Söker man bidrag för bra verksamhet får man pengar. Vad har man för syn på vår organisation om man tror att pengar är det som lockar nya föreningar? säger Robert Lindh.

Nästa fråga handlar om representation.
– Min första arbetsdag var jag på Tollare folkhögskola. Då noterade jag att jag och Korin var de enda svarta. Fast jag tänkte mest att det var positivt, att vi bidrog till att det blev en blandning, säger Wafa Ali.

Islamofobi är ett annat ämne för diskussion, men varken Wafa Ali, som bär sjal, eller Korin Omar, som inte gör det, säger sig själva ha stött på någon islamofobi i IOGT-NTO-sammanhang.

Deltagarna har under samtalets gång möjlighet att ställa frågor eller komma med synpunkter. Genom att trycka på en knapp (med en hand på), visar man att man vill ha ordet. Robert Strömberg trycker på knappen och påpekar att även medlemmar som tidigare varit beroende kan mötas av fördomar och känna sig ifrågasatta. Margareta Rickman Törnqvist hör också till dem som begär ordet och vill nyansera frågan. Hon säger att allt inte handlar om rasism. Kulturkrockar uppstår och ibland brister det i information och kunskap – från båda håll.

IOGT-NTO:s första digitala rikskonferens (som av pandemiskäl ersatt den planerade Engagemangsfestivalen på Tollare folkhögskola) har pågått 22–25 juni. Upplägget har varit detsamma varje dag: enkätfråga med diskussion i Facebook-grupperna IOGT-NTO diskussion och IOGT-NTO-medlem på förmiddagen. En livesändning om en framgångsrik verksamhet på Facebook på eftermiddagen, och en föreläsning via Lifesize på kvällen. Varje dag har haft ett nytt tema: bemötande, demokrati, finansiering och strategi.

– Det var nog desperation som gjorde att vi kom på den här lösningen. De nya stadgarna säger att vi ska ha en rikskonferens för att samla medlemmarna och lyfta frågor de år det inte är någon kongress. Förbundsstyrelsen ville inte gärna bryta mot stadgarna redan första året, säger Sofia Modigh, utvecklingschef på IOGT-NTO.

Hon tycker, när drygt halva veckan gått, att det blivit bra.

– Vi är rätt så nöjda med tanke på att det är strålande sol ute och folk kanske vill göra annat än att sitta hemma framför en dator.

Det blev annorlunda, men inte nödvändigtvis sämre, menar hon.

– Visserligen tror jag att människor har ett behov av att mötas, men på det här sättet tillgängliggör vi faktiskt strategiska diskussioner för fler. Idag har 75 procent av befolkningen Facebook, 55 procent använder det dagligen. Så fler har faktiskt möjlighet att vara med nu än som skulle ha möjlighet att komma till Tollare och betala en avgift.

Sofia Modigh tvivlar på att fler deltagit om konferensen blivit som det var tänkt.

– Om vi hade samlat hundra personer på Tollare så hade det väl varit 20–30 som deltagit i varje seminarium.

Måndagens föreläsning med Benny Haag lockade drygt det dubbla.

Tror du att det här blir det nya sättet att jobba även när pandemin är över?

– Jag kan tänka mig att det kan bli svårare att få folk att resa och betala för att delta i evenemang som de märkt går att genomföra gratis på hemmaplan, där man får sova i sin egen säng. Dessutom går flera av de digitala seminarierna att se när man har tid och det passar en själv, vilket kan underlätta för många, säger hon.

Mer från Accent