Lyssna på en radioversion av reportaget:
Ännu en lastbil dundrar förbi Tavlans motionsgård på väg norrut mot sågverket i Nössemark. Skogen är traktens livsnerv. Det är främst trä-, papper- och wellpappindustrierna som håller Dalsland levande.
– Det går en timmerbil upp till Nössemark var tjugonde minut ungefär, säger Stig Gustafsson.
Hit till Ed flyttade han från Åmål för snart 60 år sedan, 1962. Han blev scout redan vid åtta års ålder och nykterheten fick han genom idrotten.
– På den tiden hade vi inte ledare, vi kunde gå ut i skogen några killar i samma ålder och vara ute en vecka i sträck, man lärde sig genom att göra, säger han.
Han har äntligen fått båda sina covid-vaccinationer och i april kunde han återgå till att leda Dals-Eds scoutkårs torsdagsträffar på Tavlans motionsgård efter att länge tvingats hålla sig på avstånd.
Stig Gustafsson har alltid idrottat och hållit till i skogen, som skogsvaktare, scout och orienterare.
– Jag sprang orientering ända fram till i förfjol, men förra året blev det inget så nu är det väl slut med det. Så länge det går får en hålla igång, det är väl därför en håller sig frisk, säger han.
Hans fru gillar också att röra på sig och samma dag vi möts var de ute och gick fyra kilometer i skogen, trots att Stig fyller 90 senare i år.
– Det är det som är galet, för jag driver den här scoutkåren nästan själv. Alla flyttar härifrån så att det bara blir en gammal gubbe kvar. I perioder har jag varit helt ensam, säger han.
Till en början drev han ungdomsverksamheten i skidklubben, som även den håller till på motionsgården. Men 1984 hade han även engagerat sig i IOGT-NTO:s ungdomsverksamhet när den tidigare ledaren plötsligt avled i cancer. Då valde Stig Gustafsson att omvandla ungdomsverksamheten till en scoutkår.
– Det har varit roligt, men det vore kul om någon stannade kvar i samhället.
En efter en stannar bilarna till på Tavlans parkering och släpper av barn från åtta år och uppåt. Det är så kallade spårar-, upptäckar- och äventyrarscouter som samlas denna kväll. Några av de som varit med ett tag har scouthalsdukar runt halsen och skjortor med påsydda märken.
En av föräldrarna stannar kvar, det är Christer Olsson, som tillsammans med de något äldre utmanar- och äventyrarscouterna, under det gångna året hjälpt till under Stig Gustafssons frånvaro. Som många andra föräldrar kör han sina barn flera mil för att komma på scoutträffarna.
– Det var två miljoner kronor billigare att köpa en gård utanför Ed, så jag sa till min sambo att då kan vi lägga de pengarna på diesel istället, säger han.
– Vi har många ungdomar som kommer från landsbygden, troligen beror det på att det inte finns lika mycket fotboll där, säger Stig Gustafsson.
Under pandemiåret 2020 ökade antalet svenska scouter med 3 000. Även i Dals-Eds scoutförening ökade antalet medlemmar, från 37, till 51, och av dessa är 41 under 25 år. Efter en prova-på dag i september blev närvaron på träffarna så stor att det till och med orsakade problem.
– Vi hade fyra barn i gruppen som var duktiga lobbyister i skolan och var bra på att dra med sina kompisar hit, säger Christer Olsson.
Även antalet aktiviteter ökade trots pandemin, men några traditionella sommarläger, som annars är höjdpunkten på scoutingåret har inte kunnat arrangeras.
Denna torsdag har 32 scouter samlats på gräsplätten nedanför motionsgården, bland andra Stigs Gustafssons barnbarnsbarn Joel och Hampus. Med utsträckta armar skapar barnen en cirkel. Medan Stig Gustafsson letar efter deltagarlistan får patrullerna Björnen och Bävern dra sina patrullrop.
Erik Högfelt leder en uppvärmning i cirkeln. Han och en handfull andra scouter i övre tonåren finns på plats för att hjälpa till med det praktiska. De äldre har sina egna träffar på fredagar.
– Vi kan hitta på lite vad vi vill så länge vi är utomhus. Om några veckor kanske det kan bli en hajk till ett ställe som heter Hagtjärn, säger Erik Högfelt.
Men frågan är om det är någon i den gruppen som kommer att ta över facklan efter Stig Gustafsson. Redan till gymnasiet söker sig många unga utanför kommunen. Den som sedan vill fortsätta plugga vidare måste söka sig ännu längre bort. Erik Högfelt har siktet inställt på att läsa industriell ekonomi i Trollhättan efter gymnasiet.
– Det är ju bara 40 minuter med tåg så jag kanske pendlar lite varannan helg eller så. Jag kommer försöka vara engagerad i scoutkåren även när jag går på universitetet, säger han.
Utmanarscouten Nils Forsdahl, som varit mycket aktiv under året planerar också att flytta, i hans fall till Enköping för att göra värnplikten. Christer Olsson har däremot slagit ner bopålarna strax söder om Ed och hjälper gärna till i föreningen. Men han är inte nykterist och kan därför inte rent formellt engagera sig i styrelsen för en av nykterhetsrörelsens scoutkårer.
Den lokala IOGT-NTO-föreningen Lindberget lider av samma problem med återväxten. Där var Stig Gustafsson ordförande i 30 år, från 1991 fram till ett extrainsatt årsmöte tidigare i år där han istället valdes till sekreterare.
– Anledningen till mötet var att kassören avled i covid-19. Han blev smittad på sjukhuset och dog i januari, säger Stig Gustafsson.
Barnen delas upp i två brännbollslag och spelet börjar. Efteråt försvinner barnen upp i skogen för att ta sig fram över en hinderbana. När de kommer tillbaka till gården samlas de runt en eld. Stig Gustafsson sträcker upp ett finger i luften och sorlet dör sakta ut. På bilvägen ett stenkast bort dundrar ännu en lastbil med kubb förbi på väg till Nössemark. Ännu lever Dals-Ed.