Hat och hot får människor att tveka att tacka ja till ett uppdrag, eller att censurera sig själva.
– Många politiker resonerar som så att det är något man får tåla, säger Karin Sjöholm, tidigare HR- och säkerhetschef på Centerpartiet, som har stor erfarenhet av att arbeta med säkerhetsfrågor.
Men det tycker hon inte att man ska behöva.
– Vi ska alltid polisanmäla hot och hat för att visa att vi inte accepterar det. Ett annat skäl är att vi annars inte får veta hur stort problemet är.
Hon är orolig för demokratin.
– Vart tar demokratin vägen om människor inte vågar ta ideella uppdrag och vi får få personer att välja på? Kanske dessutom distanserade personer som klarar att stå emot hat och hot.
Även hoten mot journalister ser hon som ett hot mot demokratin.
– Vad händer när journalister censurerar sig själva? Jag har hört tidningsredaktörer säga att de inte skriver om vissa frågor på fredagar för att deras reportrar ska få en lugn helg. Det är inte ett sådant samhälle vi vill ha. Därför är det oerhört viktigt att vi kommer till rätta med det här.
Karin Sjöholm”Vart tar demokratin vägen om människor inte vågar ta ideella uppdrag?”
Journalister var den första gruppen som utsattes, sedan följde politiker.
– Och nu är det tjänstemän, konstaterar hon.
– Socialtjänstens folk är en utsatt grupp, men även andra, som skolpersonal. Det kan vara elever eller föräldrar som är missnöjda med betyg.
Ju mer synlig man är, desto mer utsatt blir man.
– De som sitter i riksdagen, de som har en ordförandepost, och de som syns i debatten. Unga, kvinnor och personer med invandrarbakgrund är också mer utsatta.
Förespråkare för vissa frågor hamnar också i skottgluggen.
– Som Annie Lööf, som är en tydlig förespråkare för sådant som provocerar, migration, integration, miljö, klimat och arbetsrätt. Frågor som uppfattas som hot mot ens livsstil. När jag inte får köra så mycket bil jag vill, eller när jag tror att invandrare kommer och tar ”våra jobb och våra kvinnor”.
Det säger också något om vilka det är som hatar och hotar, anser hon.
– Det visar att man egentligen är ganska rädd. Där har politiker också ett ansvar. I dag är det många politiker som underblåser rädsla och motsättningar. Man talar om att värna, skydda och backa tillbaka till det som varit. I stället borde man vaccinera mot rädsla.
Karin Sjöholm”Unga, kvinnor och personer med invandrarbakgrund är mer utsatta.”
Sociala medier är det forum där flest fått motta hat och hot.
– Där förekommer allt från rena dödshot, till sådant som ”Åk hem din djävel” eller sexuella kommentarer och idiotförklaringar. Men också mer subtila former av hot som ”Börjar det bli jobbigt nu?” Eller ”Jag vet var du bor.” Sådant känns i magen.
I ett fåtal fall har Karin Sjöholm varit med om att någon blivit utsatt för mer fysiska hot.
– Det har handlat om sådant som sönderskurna bildäck, klotter på huset och liknande.
Men för det mesta stannar det vid det skrivna ordet.
– Det är bra att tänka på att för ett hot ska verkställas så måste någon vilja, våga och kunna. Alla tre måste vara på plats. En ilsken föräldragrupp vars barns skola ska läggas ner kanske skulle vilja, men varken vågar, eller kan göra något mer. Sedan finns ju ensamma galningar, men dem kan man ändå inte skydda sig emot.
Det blir allt vanligare att avsäga sig uppdrag, eller tacka nej till att ta på sig ett uppdrag.
– Man funderar på vilka följder det kan få för en själv och för ens familj. Det kan också handla om att man sätter munkavle på sig själv och funderar på om man orkar skriva om en viss fråga.
Att några lämnar fältet fritt kan ge fel intryck av hur opinionen ser ut och göra debatten ensidig.
– Man kanske väljer att driva sina frågor i det tysta i stället, inte publikt. Men när det är locket på får vi inte veta vad folk tycker.
Karin Sjöholm”Sociala medier fungerar väldigt märkligt. Bara bröst får man inte visa, men hat och hot går bra.”
Hon menar att en orsak till att frustrationen tar sig hatiska uttryck är att olika grupper inte möts och avståndet till beslutsfattare är stort.
– I dag lever vi i skilda världar, var och en i sin filterbubbla, där vår egen världsbild hela tiden bekräftas. Många röster blir inte hörda. Spärrarna försvinner när man sitter bakom skärmen, och empatin minskar med distansen. Tänk om vi kunde fånga upp engagemanget och göra något konstruktivt av det i stället! Den ideella sektorn har en jättemöjlighet om de kan fånga upp den här kraften och hitta andra sätt för den att få utlopp.
Twitter är det forum där flest möts av hat och hot.
– Jag vet inte om det är formatet, att man ska uttrycka sig kort och kärnfullt som gör det, eller om de ”städar” sämre än andra sociala medier. Sociala medier fungerar över lag väldigt märkligt. Bara bröst får man inte visa, men hat och hot går bra.
Karin Sjöholm tycker sig märka en attitydförändring från Polisens sida.
– Jag tycker att de verkar ta de här brotten mer på allvar nu. Att de ser det som demokratibrott och de har en dialog med de politiska partierna. Sedan ligger ju fokus främst på valår, medan det skulle behövas samma uppmärksamhet hela tiden.
Karin Sjöholm”I en direktsänd debatt borde man inleda med att lova att avstå från påhopp.”
Hon skulle önska att alla hjälptes åt för att komma till rätta med problemet.
– Vi borde jobba med attityder hos alla politiker för vi odlar ju det här. Vår ton mot andra politiker sätter tonen och odlar svansen. Det är inte bara sociala medier, även partiledardebatter, där man får kort tid på sig att säga något, främjar slagkraftiga och kärnfulla repliker och påhopp på motståndaren. De förenklar debatten. Det finns bara utrymme för en fråga i taget. I senaste valet var det gängkriminaliteten, trots att det antagligen var fler som var utsatta för våld i hemmet.
Karin Sjöholm tycker att de politiska partierna måste ta ansvar för att stoppa sina svansar.
– Alla partier drabbas. I en direktsänd debatt borde man inleda med att lova att avstå från påhopp och den som bryter mot det plockas bort direkt.