Att förlora en kär anhörig är alltid svårt. Om den anhöriga dött av alkohol eller andra droger kan sorgen vara mer komplicerad. Många upplever skuldkänslor och har kanske dessutom levt med oro, ångest och sorg under många år. Tidigare forskning har visat att den som drabbats av trauma eller komplicerad sorg kan minska sin ångest genom att skriva.
Forskaren Christina Thatcher, från Cardiff Metropolitan University i Wales, ville testa om det även kan fungera för sörjande efter en missbruksrelaterad död. Hon har därför gjort en liten studie med 13 deltagare.
”Tänk om jag kommit hem i tid? Tänk om han sökt vård? Tänk om jag stannat hemma från jobbet den dagen? Tänk om hon inte tagit bilen?”
Samtliga talade om utmaningen att hantera ”tänk om-grubblerier”. Alla nämnde hur de spelade upp olika scenarier i huvudet om och om igen från tiden då deras närstående fortfarande levde: ”Tänk om jag kommit hem i tid? Tänk om han sökt vård? Tänk om jag stannat hemma från jobbet den dagen? Tänk om hon inte tagit bilen?”
I studien fick deltagarna fyra veckor på sig att utföra tio skrivuppgifter. Varje uppgift hade ett tema: beroende, ångest, ilska, beteende, andra, sorgsenhet, ensamhet, ånger, minne och sorg. Deltagarna uppmanades att ägna minst 20 minuter åt varje skrivuppgift, men också att inte göra fler än en per dag. Deltagarna intervjuades vid två tillfällen.
Efter studien uppgav hälften av deltagarna att deras ångest minskat. Något de förklarade med att de lyckats identifiera vilka frågor de fastnade i grubbel över. Deltagarna kunde med forskarens hjälp se att de gjorde framsteg och blev bättre.
Hur det kommer sig att endast hälften av deltagarna blev hjälpta av skrivandet kan inte Christina Thatcher svara på. Någon gemensam nämnare har hon inte funnit. Det hade gått väldigt olika lång tid sedan de hade förlorat sina anhöriga, från fyra månader till fem år. Deltagarna hade olika kön och ålder, olika relation till de döda (förälder eller syskon) och de döda hade olika slags beroende (heroin, alkohol, bensodiazepiner etcetera).
Framtida forskning kan förhoppningsvis visa vem som har nytta av att skriva.