Hur ska ansvaret för hur ungdomars drickande påverkas av alkohol i medierna fördelas? Svenska och brittiska forskare håller nu på att ta fram ett förslag till en policy som ska gälla i hela Europa.
– Bakgrunden till det här forskningsprojektet är att det finns en växande massa av forskning som visar på ett tydligt orsakssamband mellan att se alkoholkonsumtion skildrad på film, i reportage och i reklam och det egna drickandet, säger Christian Munthe, professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet.
Han leder den svenska delen av Alcopop TV Culture, som är ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt där forskare från Göteborgs universitet samarbetar med brittiska kollegor vid University of Central Lancashire.
Projektet är finansierat av EU-kommissionen, och målet är att ta fram ett förslag till policy för hur ansvaret för mediernas påverkan på ungas drickande ska fördelas. Den frågan har inte diskuterats ordentligt hittills, anser Christian Munthe.
– Det tar oftast inte så lång tid innan diskussionen fastnar i att ”jaha, ska vi ha censur?”, och så vill eller vågar man inte diskutera ansvarsfrågan längre. Vi vill ta ett mer kreativt grepp än att förbjuda saker.
I januari nästa år ska forskarna redovisa vad de har kommit fram till under det ett år långa projektet.
– Vi tänker väldigt mycket på att det vi presenterar ska kunna få reell effekt så att vi inte hamnar i utopiska visioner. Men om det får effekt eller inte beror även på vad Europas politiker säger och vad medieindustrin svarar.
Det är mycket jobb kvar innan det färdiga förslaget på hur ansvarsfördelningen bör se ut är klart, men forskarna har redan en hel del tankar.
– En klassisk lösning har varit att säga att familjen har en viktig roll att spela här. Men vissa ungdomar har inte så välfungerande familjer, så om man lägger hela ansvaret på familjen så offrar men ett antal ungdomar.
Medias utveckling gör det dessutom allt svårare även för välfungerande familjer att hantera ansvaret, enligt Christian Munthe.
– Exempelvis kommer det snart bli helt omöjligt att neka sin 15-åring en smarttelefon, och i den kan du ju kolla på program med vilt partajande precis när du vill, 24 timmar om dygnet.
Den tekniska utvecklingen innebär även att traditionella regleringar som att alkoholreklam och alkoholtunga program bara får visas på vissa sändningstider blir irrelevant, enligt Christian Munthe.
– När det gäller äldre ungdomar så är det rimligt att tänka att de har ett eget ansvar och att omvärlden ska hjälpa dem att ta det ansvaret.
Här har olika segment av samhället, alkoholindustrin samt medierna ett ansvar, anser Christian Munthe.
– Medieindustrin har en möjlighet att hjälpa människor att ta ansvar, men det kan vara svårt för medierna att själva ta ett första steg och moderera sig. De är just nu inne i en negativ trend och gör allt mer program som riktar sig till ungdomar där det förekommer ganska mycket drickande. Så här är frågan hur samhället kan hjälpa medierna att komma in en positiv spiral istället och göra program som inte är så negativa.
Christian Munthe vill helst undvika tvångsmedel från samhällets sida.
– En stat kan ju stänga ner såväl mobiltrafik som internet, men det är ju inget man ser som särskilt önskvärt att tvingas till. Det känns ju mer attraktivt att hitta en vettig lösning på den här problematioken utan att behöva ta i så hårt. Ytterst finns ju tvångsmedel med på menyn, men frågan är vad det kostar i andra värden som är viktiga – att gå in och begränsa media kostar ju alltid.
Han anser dock att problemet med alkohol i medierna måste tas på största allvar, trots att ungdomars drickande minskar i Sverige.
– Trenden med minskat drickande hade varit ännu starkare om vi inte hade haft så mycket ungdomsshower som skildrar råsupande.
I sitt arbete med att ta fram ett förslag på policy om hur ansvaret ska fördelas tar forskarna hjälp av ungdomar.
– Vi har ungdomspaneler där vi försöker ta in vad ungdomarna själva tycker om de här sakerna. Det är viktigt, eftersom de annars är extremt frånvarande när sådant här diskuteras.
Det finns även planer på att använda sig av ungdomspanelerna i ett fortsättningsprojekt.
– Vi ser inte det här projektet som slutpunkten. Vi skulle kunna använda oss av ungdomspanelerna för att hjälpa olika organisationer att utveckla sitt sätt att jobba med de här frågorna. Det skulle var en annan typ av projekt som ligger närmare praktiken. Vi funderar även på om vi skulle kunna jobba närmare medieföretagen, exempelvis genom att forskare hjälper dem att göra mer ansvarsfull underhållning som fortfarande är kul, säger Christian Munthe.
Jenny Stadigs