
Personer som samtidigt lever med beroende och andra psykiatriska diagnoser hör till de mest utsatta i samhället. Ofta får de bristfällig vård, eller vård som inte tar hänsyn till hela deras situation. Nu har Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, släppt en omfattande rapport som visar vilka behandlingar som fungerar – och var kunskapen brister.
Rapporten bygger på en genomgång av 120 vetenskapliga studier och bekräftar att samsjuklighet är vanligt – och allvarligt. Kombinationen av beroende och psykisk ohälsa ökar risken för självmord, social utsatthet och för tidig död. Dessutom är vården ofta uppdelad: beroendet behandlas för sig, psykiatrin för sig, vilket gör att många patienter hamnar mellan stolarna.
SBU lyfter fram att psykologiska och psykosociala behandlingar – särskilt kognitiv beteendeterapi (KBT), integrerad behandling och förstärkningsmetoder – har tydlig effekt. De minskar både drogbruk och psykiska symtom, särskilt vid depression, ångest och PTSD.
– Huvudbudskapet i rapporten är att behandling fungerar! Resultatet visar att psykologisk eller psykosocial behandling kan minska substansbruk vid svåra psykiska sjukdomar som schizofreni eller bipolär sjukdom, säger Nils Stenström, projektledare vid SBU i ett pressmeddelande.
Läkemedel har i stort sett inte tillräckligt stöd i forskningen – med ett viktigt undantag: naltrexon, som visat sig kunna minska alkoholkonsumtionen utan att försämra den psykiska hälsan.
– För samordnande insatser och sociala stödinsatser och för vissa specifika tillstånd var underlaget inte heller tillräckligt för att uttala sig om behandlingseffekter, säger Sara Wallhed Finn, psykolog på Beroendecentrum Stockholm och en av de sakkunniga i SBU:s rapport.
Men det saknas fortfarande mycket kunskap, särskilt om insatser vid neuropsykiatriska diagnoser, tvångssyndrom, personlighetsstörningar och spelberoende. Det behövs även mer forskning om hur samordning mellan vårdinstanser kan förbättra resultaten.
Samtidigt betonar rapporten vikten av att inte låta bristande evidens bli ett svepskäl för passivitet.
– Professionen måste ändå erbjuda patienter med samsjuklighet behandling, eftersom det psykiska lidandet ofta är stort och risken att dö i förtid är förhöjd. Man får utgå från bästa tillgängliga kunskap från studier av tillstånden var för sig, säger Sara Wallhed Finn.
Rapporten riktar sig till beslutsfattare, vårdpersonal och brukare – med förhoppningen att bidra till en mer jämlik, samordnad och verkningsfull vård för en ofta bortglömd grupp.