Beroende är en vanlig sjukdom. Många stöter på problematiken i tjänsten, även i yrken som inte är inriktade på beroende. För dem har Carina Bång, Lotta Borg Skoglund, Lotta Bratt Becker och Ingrid Kristofferson-Rosin skrivit boken Beroende i praktiken.
– Det kan till exempel vara handläggare av ekonomiskt bistånd, boendestödjare eller personal i hemtjänsten som träffar personer med beroende, oftast rör det sig om alkoholberoende, säger Carina Bång.
Hon är beteendevetare och terapeut som arbetar med anhöriga.
– När jag håller utbildningar i motiverande samtal har jag märkt ett behov av kunskap hos personer som inte ska behandla, men kanske är den första kontakten för personer med beroende. De är där för att personen har annan problematik, men hittar flaskor eller möter personen berusad gång på gång, säger hon.
Carina Bång önskar att de ska våga lyfta frågan.
– De är otroligt viktiga personer, men eftersom beroende är så stigmatiserat väljer de ofta att inte ta upp saken utan hoppas att vården ska göra det. Men tänk om de bara vågade fråga! Personen kanske tror att beroendet inte märks när ingen säger något.
Carina Bång”Det kan vara så att man sår det första fröet till förändring.”
Det är inte säkert att frågan tas emot med tacksamhet.
– Man kanske tror att man gör mer skada än nytta när man börjar prata om alkohol eftersom personen man tar upp det med inte alltid reagerar positivt. Men det kan också vara så att man sår det första fröet till förändring. Det som vi kallar snöbollseffekten i boken. Det går en viss tid innan personen börjar fundera, men bollen är i rullning. Kanske någon annan väcker frågan igen lite senare.
Boken kom till på initiativ av bokförlaget Natur och kultur.
– Jag ville ge ut en bok om terapiformen Craft (Community Reinforcement Approach and Family Training), men av olika anledningar blev det inte så. Min förläggare bokade i stället in ett möte och ville höra mer om mina erfarenheter av beroende. Hon undrade: ”Om du skulle skriva en bok om beroende, vilka skulle du vilja skriva den tillsammans med?”
Carin Bång tänkte genast på Lotta Borg Skoglund, docent vid Uppsala universitet och överläkare i psykiatri, som tidigare varit verksam vid Maria Ungdom i Stockholm.
– Jag behövde någon som var bra på sjukdomen och hjärnan, vilket jag visste att hon är. Sedan behövde jag några som kan mycket om nätverk och samverkan, områden som ofta pekas ut som problematiska. Då blev det Lotta Bratt Becker och Ingrid Kristofferson-Rosin.
Lotta Bratt Becker är socionom och arbetar inom socialtjänsten med att få olika aktörer att samarbeta kring individer med komplexa behov. Ingrid Kristoffersson-Rosin är socionom och arbetar med att förbättra livssituationen för personer med social utsatthet och samsjuklighet.
Carina Bång”Vi behöver varandras kompetenser, både för att skriva en bok och i praktiken.”
Men fler än författarna har bidragit till boken. Flera personer med eget, pågående eller avslutat, beroende medverkar i intervjuer.
– Boken är framtagen i samverkan och handlar mycket om just vikten av att samverka. Vi behöver varandras kompetenser, både för att skriva en bok och i praktiken. Jag visste tidigt vilka ämnen jag ville beröra, men det var när vi gjorde intervjuerna som det blev tydligt vad vi skulle fokusera på.
Carina Bång är från början kriminolog, men hamnade tidigt i beroendevården.
– Jag har en fil kand i kriminologi. Sedan sökte jag jobb inom kriminalvården. Åtminstone på den tiden var sjuttio procent av de intagna beroende. Jag insåg att om vi hjälper personer med beroende får vi färre intagna i fängelser, säger hon.
Därifrån var steget till anhöriga inte långt, särskilt med tanke på hennes personliga erfarenhet.
– Jag är själv anhörig och letade efter stöd, men tyckte inte att det fanns så mycket. Och absolut inga evidensbaserade metoder. Det handlade mest om självhjälp.
Hon reste till USA för att lära sig Craft.
– Sedan 2014 finns metoden med i Socialstyrelsens riktlinjer och mitt fokus är att sprida den. Det är inte den enda metoden anhöriga kan få hjälp med, men det är den jag kan.
Parallellt med arbetet med boken fick Carina Bång uppleva beroende även ur patientperspektiv.
– Under processen med boken blev min pappa riktigt dålig. Jag fick verkligen se systemet på nära håll samtidigt som jag skrev om det. Det var bittra erfarenheter av hur dåligt det kan fungera.
Carina Bång”Det finns en missuppfattning inom beroendevården att folk ska göra sig förtjänta av den.”
Trots att beroende klassas som en sjukdom tycker Carina Bång inte att patienterna behandlas som sjuka.
– Det finns en missuppfattning inom beroendevården att folk ska göra sig förtjänta av vården. De ska till exempel komma i tid, men att tappa tidsuppfattningen är en del av sjukdomen. Det avgörande för om du ska få vård är att du har engagerade anhöriga som ser till att du är på plats i rätt tid.
Hon anser att patienter med beroende särbehandlas på flera vis.
– Vården gör också skillnad på om du har demens orsakad av alkohol, eller om du har någon annan form av demens. Det är tragiskt att se, och visar på vikten att nå ut med kunskap om beroende.
Hennes förhoppning är att Beroende i praktiken ska läsas av många.
– Av alla som jobbar i yrken där man kan tänkas träffa personer med beroende och deras anhöriga. Jag hoppas också att den ska användas i utbildning, till exempel av behandlingspedagoger och i vårdutbildningar.
Målet är att bidra till att minska stigmat, öka kunskapen, förbättra bemötande och samverkan.
– Att få människor att förstå att de faktiskt har möjlighet att få hjälp och stöd, även om det kan kännas motigt. Och så vill jag förstås att vården ska förstå vikten av att involvera anhöriga och inte exkludera dem. Det finns en tendens att tycka att anhöriga bara är tjatiga, men om man lyssnar till dem sitter de oftast på mycket kunskap.