Narkomaner är sjuka och borde inte ses som kriminella. Det faktum att det är olagligt att bruka narkotika försvårar för den sjuke att be om hjälp och att få vård.
Det är argument som ofta återkommer i debatten. Argument som mynnar ut i att det skulle bli bättre för missbrukaren om det inte vore olagligt att knarka.
Knarkaren skulle inte ses som ett avskum från ett lägre samhällskikt. Knarkaren skulle inte behöva skämmas för sin sjukdom. Knarkaren skulle kunna gå till ett sjukhus och få behandling, precis som vilken cancer- eller influensasjuk person som helst.
Visst låter det bra?
Om det vore så att det räcker med att göra en drog laglig för att ta bort misär, skam och skuld.
Nu är det ju inte så, tyvärr.
De personer som jag känner som missbrukar den lagliga drogen alkohol har inte på något sätt haft det lättare än mig eller andra som har missbrukat olagliga droger.
Tvärtom.
Ofta pågår deras missbruk under en längre tid och mera dolt än ett narkotikamissbruk. Missbruket etableras och fortskrider medan kolleger och vänner hejar på. Drick lite mer, det är ju fest!
De känner inte mindre skam, de får inte färre konsekvenser och de får inte snabbare vård.
På de behandlingshem jag har varit på är det snarare så att de alkoholister som hittat dit och valt att satsa på nykterheten ofta är både mycket äldre och har missbrukat längre än de narkomaner som är där.
Förnekelsen sitter helt enkelt djupare. De dricker ju ”bara” alkohol, som alla andra gör.
För alkoholisten är steget till att be om hjälp precis lika stort som för en narkoman. Missbruket blir inte lättare, skonsammare eller mindre farligt för att det är lagligt.
Joanna Wågström, reporter på Accent