Att primärvården kan göra stor skillnad för den som riskerar att bli beroende eller skadas av alkohol är väl känt. Trots det är motståndet hos primärvårdens läkare att ta upp frågan fortfarande stort. De vet inte hur de ska fråga, och de vet inte vad de ska göra med svaret.
För att råda bot på den saken har den så kallade 15-metoden utvecklats av Mottagningen för alkohol och hälsa, Riddargatan1 i Region Stockholm.
En tidigare studie har visat att den fungerar för att få patienter att dricka mindre.
Nu visar en ny studie från Karolinska institutet att de tänkta användarna, läkarna, också gillar metoden.
– De var faktiskt nöjdare än jag trodde att de skulle vara. De tycker att den är användbar och upplever att deras patienter dricker mindre, säger Sara Wallhed Finn, psykolog på Riddargatan1 och en av forskarna bakom studien.
Mest nöjda var de med att få en struktur som de tidigare saknat.
– De har fått en modell för hur de ska ta upp frågan, vad de ska göra med svaret de får, och hur ofta man ska ses. Metoden erbjuder grundläggande enkel kunskap om hur man arbetar med alkohol.
Metoden innehåller tre steg. För vissa patienter kan det räcka med ett eller två av stegen. För andra behövs alla tre.
Första steget går ut på att uppmärksamma alkohol. Syftet är dels att få patienten att förstå hur alkoholkonsumtionen kan påverka sjukdom och hälsa, dels att få information om patientens konsumtion för att kunna erbjuda lämpligt stöd. Ett instrument som ofta används för screening är AUDIT, Alcohol Use Disorders Identification Test, ett test med framtaget av WHO med tio frågor som visar om och vilka problem en patient har med alkohol.
Andra steget är att ta reda på mer: Hur ser patientens levervärden ut? Hur mycket dricker patienten? Vilka problem har patienten med alkohol? Hur ser övriga levnadsvanor ut och vad skulle kunna motivera till förändring? Patienten kan få testa att halvera sin konsumtion under en period och se vilken effekt det har på till exempel levervärden, och om det alls går att göra.
Tredje steget är behandling. I vilken form den ska ske avgörs i samråd med patienten.
För några kan det räcka med några samtal, för andra kan läkemedel vara mest lämpligt, medan en tredje grupp kräver mer omfattande insatser.
Det finns också konkreta verktyg kopplade till metoden.
– Alkoholkalendern, där patienterna varje dag skriver ned vad de dricker, är i sin enkelhet ett väldigt kraftfullt verktyg för att få patienten att bli medveten om sin egen konsumtion, och för läkaren att få grepp om hur mycket patienten dricker och när. Det är ett utmärkt underlag för samtal.
Många läkare känner sig osäkra på området.
– En av läkarna i vår studie sa att om de tidigare hittade en patient som drack för mycket visste de inte vad de skulle göra. Kanske fick patienten antabus, men varken patient eller läkare kände sig särskilt nöjda med det.
Är det inte konstigt att ingen tidigare utvecklat en metod, trots att man vetat länge att det finns ett behov?
– Jo, jättekonstigt. Själva metoden är dessutom inte ny. Den är sammansatt av evidensbaserade, och sedan tidigare rekommenderade, utrednings- och behandlingsmetoder. Det är strukturen vi hjälpt till med.
När metoden togs fram var tanken att enbart läkare skulle använda den.
– Men nu har situationen på vårdcentralerna ändrats och man jobbar oftare i team, där även sjuksköterskor och psykologer kan ingå. I studien framkom att många läkare anser det naturligare att man arbetar med frågan i teamet.
Största fördelen anser hon vara att fler kan få hjälp.
– Vi har ju sett att det fungerar att hjälpa patienter i primärvården. Alla behöver inte specialistvård. Då kan fler komma i behandling tidigare och specialistvården användas för dem som behöver.
Ser ni att det händer något på området?
– Vi har intrycket att metoden sakta men säkert börjar användas mer och mer. Vi har fått ”priopengar” för att implementera metoden i region Stockholm. Så det händer saker. Trenden är positiv och man ser behovet. Sedan tror jag ändå att det kommer att ta ytterligare tid innan vi är framme.
Studien är publicerad i Studien är publicerad i Scandinavian Journal of Primary Helath Care.