Vi lever i tider som många av oss förvånas över. För tio år sedan var det få som trodde att vi skulle få uppleva en sådan politisk turbulens, med krig i Europa, autokratisering av USA och extremhögerpartier som tar makten i europeiska länder.
I Sverige har samma parti som tapetserade lyktstolparna med rasistiska klistermärken på 90-talet tagit kontroll över en femtedel av riksdagsmandaten och en stor del av regeringens politik. Resultatet är en mer repressiv social- och invandringspolitik, minskat stöd till folkbildning, och politiker i regeringsunderlaget som utsett fria medier till sin fiende, som idealiserar begynnande autokratier som Ungern och öppet sprider rasistiska konspirationsteorier som den om ”folkutbytet”. Dess svans skrämmer och mobbar politiker, journalister och opinionsbildare till tystnad.
Samtidigt ökar både de sociala och ekonomiska klyftorna och misstron mot samhället. Över hälften av de unga tror inte att politikerna kan lösa samhällsproblemen och förtroendet för demokratin minskar. Var hamnar vi om den här utvecklingen fortsätter? Det vore naivt att tro att det som händer i USA, Polen och Ungern inte kan hända här.
Vår rörelse är och har alltid varit en stark förkämpe för demokratiska ideal som delaktighet och yttrandefrihet. För över hundra år sedan var det vi, tillsammans med arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen och bonderörelsen, som organiserade människor, folkbildade och genomförde allmän rösträtt. Sedan dess har vår kamp för att behålla en solidarisk, restriktiv alkohol- och narkotikapolitik varit en viktig faktor för människors möjlighet att engagera sig i samhället och det demokratiska samtalet. Vi stöttar människor att leva drogfria liv, vi utbildar i praktisk demokrati och opinionsbildning och erbjuder mötesplatser så att fler människor, med olika sorters livserfarenheter och bakgrunder, har möjlighet att göra sig hörda.
Trots det pratar våra företrädare nästan bara alkoholpolitik. De gånger vi öppet tar ställning i demokratifrågor, som när vi vägrar låna ut lokaler till partier som inte ställer upp på demokratiska ideal eller när vi utesluter personer som hetsar mot sexuella minoriteter, blir folk förvånade. Vi har inte varit tillräckligt tydliga med att för oss är nykterhet ett medel för ett gott samhälle, inte ett mål i sig. Vi står starka i vår demokratiska övertygelse och gör ett viktigt arbete, men vi gör det i det tysta. Det vill vi ändra på.
Det som skiljer ut vår rörelse i det offentliga samtalet är numera inte bara nykterheten, utan även i växande utsträckning vårt ställningstagande för demokratiska fri- och rättigheter. Det är dags att det märks i vår kommunikation. Det ska synas på vår hemsida, märkas i vilka frågor vi engagerar oss i och höras från våra företrädare.
Det är förstås en samvetsfråga men även en överlevnadsfråga. Att människor inte känner till att nykterhetsrörelsen är en demokratirörelse gör att vi går miste om engagemanget hos nyktra människor som tycker precis som vi men som inte ser nykterhet och alkoholpolitik som ett tillräckligt skäl att vara medlemmar i en förening. Det är en stor och växande grupp. Och apropå överlevnad, vem säger att våra organisationer, eller den restriktiva alkoholpolitiken, skulle överleva i en autokrati?
Vi är helt övertygade om att nykterhetsrörelsen behövs mer nu än på hundra år. Nykterhet är inte bara drogfrihet utan även klarsynthet, något som behövs i dessa tider av post-truth och desinformation. Våra resurser i form av medlemmar, kunskap, nätverk, lokaler, erfarenhet, förankring och trovärdighet gör stor skillnad. Vi är redan fantastiska och vi står fasta i vår tro på ett öppet, demokratiskt samhälle. Det är dags att vi slutar hålla tyst om det.
Ida Krusevi
Östersund
Gunvor Nygren
Reftele
Lisa Skiöld
Vattholma
Nina Svensson
Uppsala