Under Världens Barns vingar finns ett stort antal frivilligorganisationer som varje år hjälps åt att samla in pengar. Pengarna går till olika biståndsprojekt världen över. IOGT-NTO är en av de organisationer som deltar i insamlingen.
– Det här betyder mycket för oss och jag vill tro att det är en bra aktivitet som man kan samlas runt. Det går att göra hur mycket som helst, det är bara fantasin som sätter gränser, säger Rosmarie Strasky från IOGT-NTO-rörelsens internationella institut som är insamlingsansvarig för Världens Barn.
Världens Barn är en kampanj som drivs av Radiohjälpen som i sin tur ägs av Sveriges Television och Sveriges Radio. Kampanjen består av två tevegalor som sänds i SVT och en riksinsamling där ett stort antal frivilligorganisationer engagerar sig och hjälper till att gå ut på gator och torg med bössor och skramla.
Från början var det tevegalorna som drog in mest pengar till Världens Barn men de senaste åren har riksinsamlingen med sina 40 000 ideella insamlare gått om. 2008 samlades totalt 81,1 miljoner kronor in och 2009 fick man ihop 64,4 miljoner.
– Målet för årets insamling är 80 miljoner och med ett ordentligt engagemang tror jag att vi kan klara det, säger Rosmarie Strasky.
Pengarna fördelas till olika bistånds- och frivilligorganisationer som ansöker om medel till olika projekt. De organisationer som är med och organiserar själva insamlingen, däribland IOGT-NTO, är garanterade en viss procent av de insamlade pengarna även om de också måste söka sina pengar. Röda Korset och Rädda Barnen får störst del av kakan, 14 respektive 11 procent. Övriga organisationer som är med och i arrangörsgruppen har hittills fått tre procent av pengarna men från och med 2010 års insamling får de fem procent. 2009 beviljades IOGT-NTO totalt 2,7 miljoner från Världens Barn.
– Det är jättebra och i ärlighetens namn skulle vi aldrig kunna samla in de pengar som vi får från Världens Barn själva, säger Rosmarie Strasky.
Max 15 procent av pengarna från Världens Barn får gå till löner och administration, inklusive omkostnader för insamlingen. Det är lägre än vad Stiftelsen för insamlingskontroll, SFI, satt som gräns för att ha ett 90-konto där maximalt 25 procent får gå gå till administrativa kostnader.
Joanna Wågström