Gotlands distrikt är Sveriges minsta med bara 380 medlemmar. Ett sätt att försöka bli fler är att anordna roliga aktiviteter där även utomstående är välkomna. Första lördagen i september drog föreningen i Visby ut på fossilvandring på Ihre strand.
Vädergudarna är på vår sida när elva geologiskt intresserade medlemmar och icke-medlemmar den här lördagsmorgonen samlas på Ihre strand på norra Gotland. Ciceron för dagen är paleontologen Sara Eliasson, som till vardags arbetar på Gotlands museum.
Solen får havet att glittra förföriskt och den smala strandremsan lyser kritvit i sensommarljuset. För ovanlighetens skull är det dessutom vindstilla. Fossilvandringen kan börja och vi tar oss en smula osmidigt förbi några utstickande kalkstensklippor (som som vi snart ska få veta kallas för klinttoppar) innan vi landar på själva stranden, som är full av lena stenar i alla upptänkliga former och storlekar. Luften känns varm och behaglig.
Efter en stund stannar Sara till för att ge oss grunderna i Gotlands geologiska historia. Till sin hjälp har hon pedagogiska bilder. Under en intensiv timme proppas vi fulla av matnyttig information som att Gotland bildades för ungefär 440 miljoner år sedan, vilket var under perioden Silur. Gotland är alltså betydligt yngre än fastlandet, som består av urberg. Ön bildades av kalk- och skalpartiklar från olika vattendjur och organismer och består i dag av märgelsten, kalksten och revkalksten.
Revkalkstenen är det som bildar raukar och klintar, som ofta förknippas med just Gotland.
– Gotland bildades under en relativt kort tidsperiod, ungefär 10 miljoner år, och tjockleken på ön blev ungefär 700 meter. Borrar man djupare hittar man urberg, berättar Sara och pekar ut Ihre strand som mycket intressant ur geologisk synvinkel. Stranden är i världsfokus för klimatstudier, eftersom man ur de olika sedimenten tydligt kan utläsa hur klimatet har förändrats över tid. Strandens äldsta delar är runt 430 miljoner gammal.
Tanken svindlar. Tänk att man kan hitta fossiler som är mer än 400 miljoner år gamla här!
Efter en snabb genomgång av vilka fossiler man kan tänkas kunna fynda på stranden, är det fritt fram att börja leta. Näsorna vänds nedåt, några hukar och vänder och vrider på stenar. Det visar sig vara ganska enkelt att hitta fossiler. Snart har var och varannan deltagare en handfull fynd.
– Kolla, det här måste väl vara en rugosakorall, säger Markus Strömbom exalterat och visar fossilen med de karaktäristiska rynkorna för Sara.
Markus är ordförande i UNF här på ön. Han berättar att han alltid varit intresserad av fossiler och har egna samlingar hemma. Till vardags pluggar han ekologiprogrammet, så geologi är helt klart i linje med det han gillar.
Monica Engström Thomsson, föreningsordförande, blir både filosofisk och smått lyrisk av att vandra på stranden.
– Man får verkligen perspektiv på sitt eget lilla liv. Tänk vilken kort tid vi människor har funnits här på jorden, det är bara som ett ögonblick jämfört med de här tidsrymderna. Och tänk vad bra vi är på att förstöra, funderar hon och lyfter på några stenar. Jodå, det är ännu en rugosakorall, eller en ”tomteluva” som de ofta kallas på grund av sin lustiga form.
Tre herrar från fastlandet, Torbjörn Nilsson, Anders Ronander och Robert Paulsson, har hittat till den här utflykten av en slump. En gotländsk bekant tipsade och de hakade på, ovetande om att det är IOGT-NTO som arrangerar.
– Det är ett jättebra initiativ och en spännande vandring. Jag tror att alla är fascinerade av fossiler, oavsett ålder. Visst lärde man sig en del i skolan, men man har ju glömt det mesta. Det här känns verkligen lärorikt och intressant, tycker Torbjörn och får medhåll av sina vänner.
De tre männen, som inte är medlemmar, är en av Visbyföreningens målgrupper.
– Jag tycker att det är extra kul när vi får icke-medlemmar till våra aktiviteter. Förhoppningen är att de får en positiv och oväntad bild av IOGT-NTO och att de söker sig till oss igen. På sikt kanske de också blir medlemmar, säger Monica Engström Thomsson och tillägger att många utifrån har fördomar om nykterhetsrörelsen. Att den är tråkig och något av en sekt.
– Därför känns det bra att anordna sådana här konkreta aktiviteter, som egentligen inte har något med nykterhet att göra, men som kan locka intresserade. Vi försöker göra minst en utåtriktad aktivitet varje höst. Något år har vi haft svampplockning till exempel. Vi marknadsför oss via annonser i lokalpressen och anslag ute på stan.
Efter en kort fikapaus fortsätter fossilletandet. Tabulatkoraller, kedjekoraller och kattskallar visar sig plötsligt bland alla till synes likartade stenar och Sara har fullt upp med att identifiera fynden. Deltagarna lyser upp som barn i en godisbutik när den ena fossilen efter den andra uppenbarar sig. Det är som med svampplockning. Rätt vad det är får man rätt sorts blick.
– Man kommer inte att kunna gå på en Gotländsk strand i fortsättningen utan att leta fossiler. Nu när man vet vad man ska titta efter är det svårt att låta bli, konstaterar medlemmen Gunnel Pettersson glatt och traskar tillsammans med maken Lennart i sakta mak tillbaka. Utflykten är över för den här gången. Men med fickorna fulla av fossilfynd kan deltagarna ändå fortsätta att fundera, studera och känna tidens vingslag.
Text och foto: Maria Zaitzewsky Rundgren
