För bara ett halvår sedan gick 26-åriga Sara Korkut omkring med en mask över sitt ansikte. En mask i form av tjocka lager med smink och ett ständigt leende på läpparna. Om någon frågade hur hon mådde svarade hon alltid att det var bra, även om hon kände sig ensam och vilsen inuti.
För bara ett halvår sedan levde Sara som flykting från Kurdistan utan uppehållstillstånd, precis som hon gjort de senaste tio åren. Till en början i Nyköping tillsammans med äldre syskon, senare i Västerås och Stockholm. Förra året praktiserade hon på Fryshuset och drömde om en framtid som socionom.
Så fick hon äntligen sitt efterlängtade uppehållstillstånd, tentade snabbt av svenskan på SFI (Svenska för invandrare) – eftersom hon efter tio år i Sverige talade näst intill flytande svenska – och fick några månader in på höstterminen studieplats på IOGT-NTO:s folkhögskola Tollares ”Allmän kurs med sociala frågor och livskunskap”. Den dagen blev den första dagen i hennes nya liv.
– Jag har kämpat i tio år och nu är jag här, jag känner mig född på nytt! Det känns helt fantastiskt att ha nått sitt mål, säger Sara, som inte bara pluggar på Tollare utan dessutom bor på elevhemmet, vilket är en helt ny erfarenhet. Hon berättar att hon stortrivs. Med boendet, vännerna, gemenskapen, öppenheten och alla fritidsaktiviteter.
– Här har vi vår lilla värld, jag och mina bästa vänner Anna och Yaka. Vi mediterar tillsammans, lagar mat, går på gym, dansar magdans och bastar. Vi är nästan alltid här, vi åker sällan in till centrala Stockholm, säger Sara och fortsätter:
– När jag kom hit var jag avvaktande, även om jag omedelbart kände att jag gillade Tollare. Jag vågade inte vara mig själv och visa mina känslor. Men jag känner att jag har utvecklats enormt under de senaste månaderna. Min svenska blir bara bättre och bättre och jag vågar berätta ärligt hur jag mår, min mask har fallit bort och det känns jättebra, jag har faktiskt inte ord för att beskriva hur fantastiskt det är! När jag känner mig nere vet jag att jag inte är ensam. Alla kan ju må dåligt ibland, och här stöttar vi varandra och lyssnar.
Har fått upp ögonen för omvärlden
Sara beskriver hur hennes ögon på något vis har öppnats sedan hon kom till Tollare. Tidigare levde hon i en ganska snäv värld, där mycket kretsade kring kampen för ett uppehållstillstånd, jobb och att helt enkelt överleva dagen.
– Då orkade jag inte bry mig så mycket om vad som hände utanför min värld, jag hade ju fullt upp med alla problem. Men nu är det som att jag kan andas igen. Jag läser tidningar och böcker och är mycket gladare, säger Sara, som har bestämt sig för att ta kursen på tre år i stället för två. Eftersom hon bara har gått i skolan i sex år i Turkiet har hon stora kunskapsluckor. Matten kräver mycket arbete och stöd. Och engelska kan hon inte alls. Det tänker hon intensivplugga nästa år i stället, så att hon kommer ikapp.
– I början var jag stressad. Men nu tänker jag att det är bättre att ta ämne för ämne. Lärarna är jättebra på att förklara, så nu börjar jag faktiskt tycka att matte är ganska kul. Jag har ju mitt mål i sikte, att bli socionom, även om det kommer att ta lite tid.
Drömmer om att bli socionom
Drömmen om att bli socionom har Sara närt länge. Hon vill arbeta med utsatta kvinnor, gärna på en kvinnojour. Hon har egna erfarenheter av utsatthet med sig i bagaget och känner därför ett stort engagemang för kvinnor och barn som far illa på olika sätt. Sara vill inte gå in på några detaljer om sitt förflutna, men säger att konflikterna hon hade med sin familj har minskat. Hennes syskon har accepterat att hon studerar och bor på Tollare, de är till och med stolta över henne.
– Det är ju en nykter och ordnad miljö. De ser att det inte är något konstigt som händer här, säger Sara och tillägger att hon tycker att det är bra att det är nolltolerans mot alkohol och andra droger på folkhögskolan.
– Jag har smakat alkohol, men är helt ointresserad av att dricka. Jag tycker det är skönt att veta att ingen är full eller bakis här.
Många pratar om Tollare
Frånsett den nyktra profilen – varför föll valet på just Tollare?
Sara ler stort.
– Åh, alla på Fryshuset pratade så positivt om Tollare. Att det var så bra här. Alla sa att jag absolut skulle välja att plugga på Tollare så snart jag fick mitt uppehållstillstånd. Själv funderade jag på att läsa på Komvux i stället. Men så åkte jag ut hit en dag för att se vad jag tyckte och kände direkt att jag ville studera här. Och det har jag aldrig ångrat! Det är det bästa val jag har gjort.
Maria Zaitzewsky Rundgren