Månadens medlem: För IOGT-NTO-medlemmen Solgerd Isalv finns inga alternativ. Hon är kompromisslös i sin vilja att ägna sig åt det som hon älskar mest – musik, skådespeleri och sång. Sedan drygt två år arbetar hon heltid som operasångerska i Tyskland.
Vid första anblicken är det svårt att ta in att Solgerd Isalv är operasångerska. Inte nog med att hon har ett namn som för tankarna till ett sprött skogsrå. Hon är dessutom ung, snygg, nätt och tuff. Bilden av den högbarmade primadonnan krackelerar. Kvar står en driven yrkeskvinna med en brinnande ambition att arbeta och utvecklas som operasångerska. Och hon har trots sin ringa ålder redan kommit en bra bit på vägen. Sedan ett par år jobbar hon i olika projekt, mestadels i Tyskland, där hon för närvarande har sin hemvist.
– Det är trångt på de svenska scenerna, så vi har en enorm export av operasångare. Att jag bor och arbetar i Tyskland beror mest på att jag inte har fått chansen i Sverige. Men Tyskland har också över hundra operahus och operaintresset är stort. Vanligt folk läser sina klassiker och går gärna på opera. Deras kulturarv förvaltas väl. Så det finns ganska många jobb att söka, konstaterar Solgerd.
Tyskland och Berlin har blivit som ett andra hem, berättar hon. Som ung reste hon ofta till Tyskland och hon har lärt sig språket. Man kan också säga att karriären började i Tyskland. 2009 vann hon en tävling, där första priset var huvudrollen i ”The Rape of Lucretia” av Benjamin Britten. Efter det har det rullat på.
Solgerd utexaminerades från Högskolan för scen och musik 2008. Men valet att bli operasångerska var inte självklart.
– Jag har alltid sysslat med klassisk musik. Redan som fyraåring spelade jag fiol och jag visste att jag kunde sjunga. Men efter gymnasiet var jag mer inne på att plugga naturvetenskap, för att få ett ordentligt yrke. Samtidigt sökte jag och kom in på en musikutbildning, men var ändå inne på att göra akademisk karriär. 2005 var jag på Verbier Festival&Academy i Schweiz och det var där jag bestämde mig för att satsa på musiken fullt ut. Det har jag aldrig ångrat, säger Solgerd.
Hon sitter tyst en stund. Utanför caféet där vi sitter strilar ett tröstlöst sensommarregn. Solgerd har den här morgonen kommit från Öland, där hon har tillbringat sin sommarledighet, men också sjungit en del nyskriven musik. Nu är hon på väg till Dalarna. I september styr hon åter kosan mot Berlin. Där ska hon sjunga ”Carmen”. I vinter sjunger hon Olga i ”Eugen Onegin” i Vasa. I höst har hon dessutom blivit antagen till en tävling i Schweiz. Hur får hon ihop det?
– Arbetssituationen är väldigt speciell och ganska egocentrisk. Man är ensam mycket och är ofta på resande fot. Man jobbar på udda tider och får inte stressa. Man måste hålla sig frisk, äta rätt, motionera och undvika högljudda miljöer. Eftersom jag är nykterist, så behöver jag ju inte offra alkoholen, det är bra. Jag försöker leva så normalt som möjligt, men det är ju ett faktum att min kropp är mitt arbetsredskap. Jag måste sköta om mig, säger Solgerd, som medger att hon mest umgås med människor i kultursvängen.
Hon menar att man ofta vänder ut och in på sig själv på scen och att det är skönt att prata med dem som lever samma sorts liv och som förstår.
– Även om det här är ett krävande yrke, så är det också enormt berikande. För mig är det en livsstil som genomsyrar hela min tillvaro. En del tycker att jag skulle kunna utöva musiken som en kvalificerad hobby. Men nej. Jag vill verkligen arbeta som operasångerska, även om konkurrensen är stenhård.
Solgerd beskriver en värld där man på tio provsjungningar kanske får ett ja. Man måste vara hårdhudad och inte ta ett nej personligt. Men det kostar på.
– Bland det svåraste med jobbet är att jag hela tiden måste tro på mig själv och måste tycka att jag är bra. Annars fungerar det inte. Det finns väldigt små marginaler att ha en dålig dag.
Pengar att tjäna finns i branschen, särskilt för de största stjärnorna. Men där är inte Solgerd ännu. Hon har så hon precis klarar sig. Eftersom hon är frilans disponerar hon sin egen tid. Dagarna ägnas åt långsiktig planering, marknadsföring, att gå på provsjungningar, sköta korrespondens, boka resor och hotell. Och så öva förstås. Minst ett par timmar per dag ägnas åt sången, ibland tillsammans med en sångpedagog.
Inför föreställningar handlar det om att plugga in rollen, tolka den, tidsepoken och sammanhanget, kanske gå hos en språkcoach för uttalets skull, samt i ett senare skede öva med pianist, orkester och ensemble. Under dessa långa och mödosamma processer måste hon samtidigt hålla sig frisk och i form. Det uppnås bland annat genom att regelbundet utöva yoga.
Solgerd är mezzosopran. Det innebär att hon tilldelas stora roller, men sällan huvudroller. Det kan handla om att gestalta en ung pojke, en amma eller en syster.
– Det är ofta intressanta roller med klös i, starka kvinnoporträtt, vilket passar mig bra. Jag är en färgstark person som syns och tar plats. Men det är tyvärr inte alltid populärt på operahusen, som ibland gör mer politiska val än de rätta. Jag har en personlighet som ”skaver” hos vissa, men det är jag stolt över i dag. Förra året gjorde jag allt för att passa in i mallen och blev bara sämre och sämre. Nu vågar jag stå jag för den jag är.
Maria Zaitzewsky Rundgren
