Gudrun Schyman – politiker, feminist, alkoholist, kvinna. Feministiskt Initiativs talesperson och riksdagskandidat är mångfasetterad. Själv ser hon sig som en entreprenör.
– Vem är jag? Ja, vem är jag? Jag är en envis typ som utnyttjar min möjlighet att arbeta med jämställdhetsfrågor både professionellt och politiskt. Jag har tillåtit mig själv att utvecklas politiskt. Att förstå att feminismen kan vara en politiskt självständig form för organisering och parlamentariskt arbete är något helt nytt i världshistorien.
– Så jag är väl politikens entreprenör.
Gudrun Schymans livshistoria är en berättelse om en resa från en fattig barndom i Stockholmsförorten Täby till finrummen i riksdagen.
– Jag kommer från mycket enkla förhållanden. Min pappa utvecklade en grav alkoholism som också ledde honom till en för tidig död, han var inte fyllda 55 ens en gång. Mamma var en klassisk alkoholisthustru som försökte hålla pappa under armarna.
Efter nio år i grundskolan började Gudrun Schyman jobba och försörja sig själv, precis som hennes två år äldre bror. Det var inget snack om den saken, berättar hon:
– Det var aldrig någon diskussion om att gå vidare och ta studenten. Vår ekonomi raserades av pappas alkoholism, vi hade inga pengar. Så jag blev vuxen väldigt tidigt och självförsörjande och självgående på många sätt.
Hur påverkade din pappas alkoholism din självkänsla?
– Jag gick ju omkring med samma fråga som alla barn till alkoholister gör, hur kan pappa dricka när jag finns? Den frågan hade jag med mig väldigt länge, egentligen ända fram tills jag själv kom in i behandling och förstod att det inte handlar om rationella val.
Efter flera år med jobb som kontorist på Posten på dagarna och studier på kvällarna kom Gudrun Schyman in på Socialhögskolan . Hon antogs på något som kallades fri kvot, för de som jobbat i minst fem år och inte hade någon studentexamen. Studierna på högskolan finansierade hon själv genom att arbeta halvtid.
– Socialhögskolan var en arbetsseger för mig. Jag skämdes över att jag inte hade tagit studenten och kände mig rätt obildad.
Högskolan var också den plats där Gudrun Schyman omvärderade sig själv och sin roll i samhället. Det var i slutet på sextiotalet och de politiska strömmarna var starka.
– Det var en mycket livaktig debatt med mycket ifrågasättande och många fönster öppnade på olika sätt. Det var en otroligt värdefull period för mig som gjorde att jag också började se mig själv som medborgare och började engagera mig politiskt.
Hur kom det sig att du blev Vänsterpartist?
– Jag jobbade med Folket i bild/Kulturfront och definierade mig själv som någon vänster. Sedan träffade jag den man som kom att bli mina barns far och han var mycket mer politisk än jag. Han hade varit med i vänsterns ungdomsförbund och brutit sig ur. Han kom från Norrbotten och hade filmat gruvstrejken och var stor revolutionär. Han var med i någonting som hette MLK, Marxist-Leninistiska Kampförbundet, och eftersom han var med där så gick jag med.
– Att jag gick dit jag gick berodde inte på att jag läst något partiprogram, det berodde på kärleken.
Gudrun Schyman gjorde en raketkarriär inom Vänsterpartiet. Under många år satt hon i kommunfullmäktige för partiet i Simrishamn. 1988 tog hon plats i Riksdagen och 1993 valdes hon till ny partiledare för Vänsterpartiet.
Gudrun Schyman lyfte partiet till nya höjder under sitt ledarskap och lyckades mer än fördubbla vänsterns representation i riksdagen. FramgångSsagan tog slut i september 1996 när Gudrun Schyman i en tevesänd intervju berättade att hon hade alkoholproblem.
– Jag hade nog vetat om och känt att jag kanske druckit lite mycket men jag var ju inte den som drack mest. Jag tänkte att min konsumtion var lite väl hög och lite väl kontinental men att jag skulle klara det själv, säger hon och konstaterar att det tog lång tid att utveckla beroendet och ännu längre tid innan hon förstod att hon satt fast i det.
– Det har varit ett successivt bruk som accelererade och till slut krävde kroppen alkohol för att komma i gång. Men jag har aldrig upplevt att jag drack alkohol och så förändrades mitt liv och jag var fast och förälskad i spriten.
Hur kändes det att du satte dina barn i samma situation som du växte upp i med din pappa?
– Det är tragiskt att se hur de här mönstren upprepar sig. När jag var i behandling för min egen alkoholism såg jag att jag inte valde spriten före mina barn. Jag älskade mina ungar och de var den starkaste drivkraften till att jag själv bestämde mig för att välja att leva och försöka hitta tillbaka till förtroendet och möjligheten att ge mina barn kärlek. Då kunde jag också se att min pappa inte hade valt.
Varför gick du ut offentligt och berättade?
– Vad skulle jag annars ha gjort? Det kändes som att jag inte hade något val. Men hade jag vetat vilka reaktioner jag skulle få hade jag aldrig gjort det.
– Det blev väldigt turbulent i medierna med stora krigsrubriker och framförallt ett totalt enigt fördömande. Det var som att jag var den första människan inom politiken som hade druckit för mycket och det vet vi att det är många före mig som har gjort. Män möts med förståelse och kvinnor med fördömande.
Spritens koppling till mansrollen är enligt Gudrun Schyman ett problem för kvinnor när det gäller bemötandet hos myndigheter och i vården.
– Det gör att kvinnor kommer senare i behandling eftersom det är otroligt skamfullt för kvinnor att dricka. I dag vill jag påstå att de flesta instanser saknar genusperspektiv i sitt arbete med alkohol och droger. Det är ett mörker.
Kvinnor dricker mer och mer som män, varför?
– Det finns ju de som säger att det är ett uttryck för jämställdhet men då brukar jag säga ”å vad bra, kan vi supa oss till jämställdhet då är det bara att sätta igång”. Att kvinnor dricker beror delvis på att de har en egen ekonomi, vilket är bra. Sedan är det en förvriden syn på jämställdhet. En falsk jämställdhet där vi tar efter mannens norm.
Alkoholindustrins satsningar på kvinnor har också underlättat drickandet enligt Gudrun Schyman.
– De har utvecklat produkter som sänker tröskeln för kvinnor, som bag-in-box-viner. För en kvinna är det skämmigt att gå till systemet och handla tre flaskor vin som ligger och skramlar i påsen på vägen hem. Nu kan de gå till disken och säga att de sett ett program på tv där de rekommenderade något lådvin, köpa det och få med sig tre liter hem. Sedan kan de gå där och krana och ljuga för hela omgivningen och sig själva.
Gudrun Schyman har själv inte gått och kranat, lådvinerna hade inte gjort entré på hennes tid. Hon har levt nyktert sedan 1997, då hon tog ett sista återfall.
Efter en paus i politiken i samband med återfallet blev hon omvald som partiledare för vänstern och ledde partiet till ett rekordval 1998.
I början av 2003 avslöjades det att Gudrun Schyman under flera års tid gjort avdrag i deklarationen för saker hon själv inte betalt. Efter ett erkännande dömdes hon till 50 dagsböter av ekobrottsmyndigheten. Kort därefter avgick hon som partiledare. 2004 lämnade hon Vänsterpartiet för att ägna sig åt feministisk politik.
Hur påverkar dina erfarenheter av alkoholism dig som politiker?
– Kanske mest av allt att jag kan prata om de här frågorna med stor trovärdighet i och med att jag har levt dem. Jag har själv utvecklat alkoholism och levt som alkoholist, jag har varit i behandling, jag har fattat ett klokt beslut i mitt liv som innebär att leva istället för att dricka sprit och dö för tidigt. Jag vet hur det fungerar och jag vet hur svag den politiska debatten är i de här frågorna.
När kommer alkoholfrågan att bli årets valfråga?
– Det kommer aldrig att bli årets valfråga.
Varför inte?
– Nej för att man inte vill vara en festförstörare eller en moralist. Väldigt många tycker att det hör till det privata hur mycket man dricker, de ser inte samhällsperspektivet. Det finns en stor politisk feghet och det är många som har fullständigt kapitulerat inför näringslivets intressen på både nationell och kommunal nivå. Vi håller på att få ett alkoholberoende samhälle och det är ju allvarligt.
Vad ska vi göra?
– Vi ska använda det som forskning och erfarenhet visat att det fungerar, nämligen lagstiftning och förbud. Det ska vara dyrt och svårt att få tag på.
– Men om vi stänger krogen, vart ska folk ta vägen? brukar politiker säga. Ja vad fan, har de inga hem? Då är det hemlöshet och det är en helt annan fråga. Eller så kan de ha öppet men bara servera te och blåbärssoppa efter klockan tolv, om man vill ha värme i stugan, om det är det som är problemet. Man måste spetsa till frågorna.
Gudrun Schyman är just nu aktuell som riksdagskandidat för partiet Feministiskt Initiativ.
Vad kan du lova våra läsare om Feministiskt initiativ väljs in i riksdagen?
– Jag kommer att bli en stark röst för folkhälsan absolut. Och jag är ju en envis typ jag, säger hon och avslutar intervjun med att ge IOGT-NTO en känga:
– Det var samhällsfrågan och maktfrågan som var grunden till nykterhetsrörelsen och det tycker jag att de har tappat bort i dag i IOGT-NTO. Nu är det tipsrundor för medlemmarna och alkoholfria alternativ som gäller och det är bra men man måste ta frågan samhällspolitiskt och där tycker jag att ni borde vara fränare och höja rösten. IOGT-NTO har väldigt mycket medlemmar och många av dem har inte gått med för att gå tipsrundor. De stödjer att det finns en stark röst för folkhälsan och mot kapitalets allt starkare intressen.
Joanna Wågström