Föreställning

Pjäs om beroende berörde riksdagsledamöter

Kajsa Tirén berättar om brodern Emil, som 28 år gammal dog av en överdos. Men pjäsen är också ett inlägg i debatten om hur vi ser på beroende.

På tisdagen visades Mer än en missbrukare i Riksdagshusets vackra förstakammarsal. 

– Jag hoppas att pjäsen ska bidra till att vi ser beroende som den sjukdom det är och att vi ska få upp ögonen för de anhörigas situation, säger Acko Ankarberg Johansson, Kristdemokraterna, KD, riksdagsledamot och ordförande i socialutskottet, när hon hälsar välkommen.

Det är Acko Ankarberg Johansson som bjudit in till föreställningen. 

Pjäsen handlar om Kajsa Tiréns bror Emil. ”Oroa dig inte. Jag lever i morgon också.” Det var hans sista ord till sin mamma. Några timmar senare var han död.

Pjäsen inleds med spoken word-poesi av poeten Jenny Wrangborg. Sedan berättar Kajsa Tirén själv om Emil och hans liv. Berättelsen vävs samman med ödesmättad specialkomponerad musik av Lisa Grotherus som hon framför själv. Ovanför de medverkande hänger hela tiden ett svartvitt foto av Kajsa Tirén och Emil.

Kajsa Tirén berättar om Emils uppväxt i en familj som alla andra. Mamman var förskollärare och pappan läkare. Ingen av föräldrarna har någon beroendeproblematik i sina familjer. När Emil är tre år tar Kajsa Tirén med sin lillebror för att fiska. Emils första abborre är det godaste han ätit. Fiskelyckan föder ett livslångt intresse för fiske och fiskespöet får följa med honom i graven.

Emil är en vanlig kille med intresse för historia och politik. På fritiden ägnar han sig åt thaiboxning. När Emil går i åttonde klass blir han mobbad. Mobbarna är hans egna tidigare bästa vänner och hans självförtroende blir knäckt.

På en fest har han tagit svamp och fått en psykos. Han hamnar på akuten. Därefter dyker det upp konstiga tabletter, påsar med pulver och bruna paket, utan avsändare, kommer med posten. I ett senare skede hittar familjen skedar och bränd folie.

Genom berättelsen får vi också följa Emils mammas kamp.

– Efter Emils död har jag mött många mammor. Det finns förstås fäder och syskon också, men främst är det mammor som tar de jobbiga samtalen, som sitter i möten hos socialtjänsten och som håller handen vid sjukhussängen, säger Kajsa Tirén.

”Vid vilken annan sjukdom blir man utslängd när man blir sjukare?”

Kajsa Tirén

Emil erbjuds hjälp. Flera gånger åker han in på behandlingshem och börjar på olika gymnasieprogram. Varje gång tror familjen att det ska gå bra, men ingenting fullföljs. Och Emils självförtroende får sig ytterligare en knäck varje gång han misslyckas.

– Vid vilken annan sjukdom blir man utslängd när man blir sjukare? Den retoriska frågan ställer Kajsa Tirén till publiken. 

Hon är kritisk mot hur vården av beroendesjukdomar ser ut i Sverige idag. 

– Tänk om alla de pengar som satsas på missriktad socialtjänst och oförstående kriminalvård i stället skulle satsas på riktig vård, säger hon.

Hon förtydligar att hon anser att samhällets syn på dem som har en beroendesjukdom är att de är mindre värda än andra. Hon hoppas att beroendevården ska få en huvudman och att det är sjukvården som ska sköta den.

”Vi behöver en beroendevård utan skuld och skam. Det här är en viktig berättelse och Emil är en viktig person.”

Acko Ankarberg Johansson

Och politikerna verkar hålla med.

– Berättelser som den här behöver höras. Vi behöver en beroendevård utan skuld och skam. Att ta in berättelsen i den här vackra förstakammarsalen, dit historiskt bara vissa hade tillträde, är ett steg på vägen. Det här är en viktig berättelse och Emil är en viktig person, säger Acko Ankarberg till Johansson Accent. 

Karin Rågsjö Vänsterpartiet, V, riksdagsledamot och ledamot i socialutskottet var en av de sjuttiotal personer som såg pjäsen.

– Vi är på väg framåt. Jag har gott hopp om att vi ska få igenom en förändring så att ansvaret för beroendevården hamnar hos sjukvården. Det innebär inte att socialtjänsten ska avskaffas. De ska ansvara för frågor som bostad och försörjningsstöd och lär ha fullt upp att göra ändå, säger hon.

Michael Anefur, KD, även han riksdagsledamot och ledamot i socialutskottet, håller med Karin Rågsjö om att en förändring är sannolik.

– Vi driver frågan hårt. Det här är en av de frågor där vi är helt överens över partigränserna, säger han.

Föreställningen sänds även i radioprogrammet Svenska berättelser i P1, dit vanliga lyssnare skriver och berättar om sina liv. Numera framförs också berättelserna på scen genom ett samarbete med Dramaten. 

För regin står Niklas Mesaros, Dramaten. Producent och dokumentärt textansvarig är Ola Hemström, Sveriges Radio.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer