OECD oroas av de ökade kostnaderna för alkohol i medlemsländerna, till exempel genom fler bilolyckor, ökat våld och ökad risk för kroniska och akuta hälsoeffekter. I en rapport med titeln “Tackling Harmful Alcohol Use”, som släpptes idag visar OECD hur länderna ska komma till rätta med berusningsdrickande och andra problem kopplade till alkohol. De åtgärder som föreslås är höjda skatter, högre priser, reglering av marknadsföringen, rådgivning till högkonsumenter och skärpning av rattfyllerilagar.
– Samhällets kostnader för alkohol är enorma. Det gäller hela världen, men särskilt i OECD-länderna. Och kostnaderna fortsätter att öka. Vår rapport visar att även de allra dyraste åtgärderna för att förebygga alkoholskador är kostnadseffektiva, säger Angel Gurria, OECD:s generalsekreterare, vid en presskonferens i Paris.
OECD förordar flera politiska åtgärder för att komma till rätta med kostnaderna.
– Den positiva nyheten är att det går att göra något. En alkoholpolitik som omfattar många delar, prispolitik med minimipriser eller höjda skatter, reglering av marknadsföringen och medicinsk rådgivning för dem som behöver, är åtgärder som visat sig fungera. Dessutom måste rattfyllerilagstiftningen följas och, i vissa länder, stramas åt, säger han.
Exakt vilka åtgärder varje land ska vidta vill inte OECD lägga sig i.
– I några av länderna, som Frankrike och Italien, har alkoholkonsumtionen sjunkit avsevärt under samma period som den stigit mer än 25 procent i Polen, Israel och Norge. Det behövs antagligen olika strategi i ett land beroende på om konsumtionen är på väg upp eller ned. I Frankrike har nu den nya situationen uppstått att 20 procent av befolkningen står för två tredjedelar av konsumtionen. Att komma till rätta med det kräver antagligen särskilda åtgärder, säger Angel Gurria.
Generalsekreteraren prioriterar skatter framför minimipriser.
– Med minimipriser stannar vinsten hos dem som säljer och kommer inte staten tillgodo, trots att de får ta kostnaderna. Därför är skatter att föredra, även om en del politiker inte tycker om att ta ordet i sin mun. De kan inte stava till skatter. Sa jag just att vi behöver höja skatterna? Jag gjorde visst det, säger han, och får publiken skratt från publiken.