Tvärtemot vad myten säger dricker norrlänningar minst i hela Sverige. I Norrbotten konsumeras åtta liter per person och år. I Skåne och Stockholm, där man dricker mest, ligger alkoholkonsumtionen på drygt tio liter.
Norrbotten är männens värld. Skoter, bastu, jakt och fiske. Manlig gemenskap, machokultur och stora mängder alkohol. Sanning eller myt?
Sant är att betydligt fler norrländska män än kvinnor dör av alkoholrelaterade skador. Och att skillnaden mellan norrbotten och övriga landet är påtaglig vad gäller just alkoholrelaterade dödsfall.
I Kiruna dör knappt två kvinnor per 100 000 invånare mot 60 män. Snittsiffran för hela riket är 11 kvinnor per 100 000 invånare mot 45 män. Kvinnorna klarar sig med andra ord ifrån alkoholdöden, medan männen drabbas hårdast i landet.
– Att norrlänningar dricker mycket är uppenbarligen mest en myt, även om vi kan konstatera att det är kvinnornas låga konsumtion som håller statistiken nere. Männen dricker mycket och unga, både pojkar och flickor, dricker allt mer, säger Birgitta Holmgren, alkoholsamordnare i Kiruna kommun.
På Mommas pub i centrala Kiruna sitter Ida Nartijärvi och Emma Nilsson, inte tjugo fyllda ännu. De smuttar på varsitt glas vin och skrattar förvånat när de får höra att statistiken visar att norrlänningar dricker minst i hela landet. En reaktion som man möts av mest hela tiden.
– Va? Det är inte möjligt. Kiruna har inte mycket att erbjuda, så vad gör folk? De sitter hemma och dricker, för att gå ut på krogen lite senare och fortsätta. Att dricka är en social grej och man dricker för att bli full, ofta varje helg. Så är det bara, säger Emma, som får lite mothugg av Ida.
– Jag tycker snarare att man dricker vid vissa tillfällen här, men då blir det i gengäld väldigt mycket alkohol. Och toleransen för att släppas in på krogen trots att man är full är ganska hög, tycker hon.
Machokulturen då?
Lars Gunnar Lundström från Haparanda hör till det äldre gardet på Mommas med sina 40+. Han menar att mörkertalet förmodligen är stort vad gäller hembränt och drickande bland männen.
– Bilden av män i ensliga stugor som jagar, bastar och super hembränt hålls ju vid liv av filmer som ”Jägarna”. Men visst finns det en viss sanning i det. Bastukulturen inkluderar ofta öldrickande och jag upplever att män generellt dricker ganska mycket häruppe och hellre då öl och starksprit än vin, säger han.
På Kiruna kommun är man av samma uppfattning. Männen dricker generellt mer, vilket sannolikt är kopplat till den sociala struktur som traditionellt funnits och fortfarande finns i Norrbotten.
– Männen levde hårda liv, med jobb i gruvan och utomhusaktiviteter som jakt och fiske. Det hårda livet gjorde att man ofta tog till flaskan. Många har dessutom haft god ekonomi. Gruvarbetare har haft hög lön, samtidigt som levnadsomkostnaderna är ganska låga. Många har kunnat köpa både skotrar och hus och kunnat unna sig det ”goda livet”, säger Birgitta Holmberg och tillägger att många gruvarbetande män arbetade borta i veckorna, för att komma hem till sina familjer på helgerna. Under bortavaron och i sällskap med andra ensamma män fanns utrymme att dricka.
De senaste årens permitteringar och arbetslöshet har också bidragit till en ökad alkoholkonsumtion.
Medan männen historiskt stått för drickandet har kvinnorna druckit desto mindre, ett mönster som alltså till viss del fortfarande lever kvar.
– Det har att göra med laestadianismen, en rörelse som traditionellt varit stark häruppe och som stått för nykterhet och sedlighet. Det är också ett faktum att Hjalmar Lundbom, som grundade Kiruna, hade ett socialt ”tänk”. Han anställde hellre familjefäder än ensamma män, just för att främja ett sunt leverne, säger Birgitta Holmberg.
Det ökande ungdomsdrickandet försöker man från kommunens sida minska på flera sätt. Polisen i Kiruna använder sig av Kronobergsmodellen, vilket innebär att man beslagtar spriten direkt på plats när ungdomar påträffas fulla.
Drogfri Exit är ett relativt nytt projekt som man sjösatte på Kirunafestivalen förra sommaren och som innebär att ungdomar mellan 13 och 17 år skriver på ett ”kontrakt” med sina föräldrar där de förbinder sig att vara drogfria under festivalen. Drogfri Exit genomfördes för första gången under festivalen ”Piteå dansar och ler” 2007, då bland andra IOGT-NTO medverkade.
– Drogfri Exit lägger stor vikt vid föräldrarnas ansvar. De förväntas hålla extra koll på sina ungdomar under festivalen och prata om droger. För att locka föräldrarna ger man en liten ”bonus” i form av biobiljetter, säger Birgitta Holmberg, som upplever att projektet slagit ut väl.
Man arbetar också preventivt genom att utbilda serveringspersonal på krogar att säga nej till berusade personer. Traditionellt är toleransnivån annars ganska hög. ”Varannan vatten” är en kvalitetsmärkning som erbjuds krogar i Kiruna och som flera har nappat på.
Man har också, tillsammans med polisen, genomdrivit att krogarna stänger klockan två i stället för tre på helgnätter, i ett försök att stävja fylla och våld.
Polisen Aila Eriksson ser dagligen exempel på det ökande ungdomsdrickandet, främst bland unga män. Fler kör rattonyktra och fler bråkar på stan.
– Många får med sig dryckesvanorna hemifrån. Där är det inte fråga om något findrickande, utan om supande för att bli full. Vanligt är att man sitter hemma och dricker sig berusad för att sedan gå ut, säger hon.
Hon anser inte att hembränningen är särskilt omfattande i Norrbotten.
– Nej, det där är mest en myt. Så gott som all alkohol köps på Systembolaget. Vad som skiljer norrbottningar från storstadsbor och folk från södra Sverige är vad man dricker. Här går öl och starksprit före vin.
Maria Zaitzewsky Rundgren