I drygt sextiofem år har Greta och Rune Fredemo känt varandra. Tanken svindlar. Greta arbetade som expedit i en sybehörsaffär i Vimmerby när Rune kom in för att köpa sytråd. Trevlig ung man, tyckte Greta. Men lustigt med en man som köper sytråd! Föga anade hon att tråden var en förevändning för att kika lite extra på flickan bakom disken. Senare träffade hon på honom igen på ett NTO-möte, dit hon hade lockats av en moster som var medlem och efter ytterligare någon månad deltog hon i ett sommarläger arrangerat av NTO. Där fanns Rune och någonstans bland tältpinnar och lägereldar började två hjärtan banka. Vad föll de för hos varandra?
– Ögonen, svarar Rune koncist.
– Att han var snäll och såg bra ut. Och att båda var nyktra och rökfria. Det kändes viktigt att ha samma värderingar, säger Greta, som i likhet med Rune var aktiv inom NTO i Vimmerby. Rune blev så småningom ordförande och Greta arbetade på Barntemplet.
1948 gifte sig paret och 1949 föddes första barnet Christina. Under femtiotalet föddes tre barn till, Eva, Ingrid och Bertil. Greta var hemmafru. 1971 fick Rune möjlighet att arbeta som områdeschef för Dagab i Stockholm och hela familjen flyttade till en villa i Täby. Där bor Greta och Rune fortfarande kvar. I början var det ensamt och otrivsamt att bo i huvudstaden, tyckte Greta. Men så anmälde hon sig till en vävarkurs, mest för att lära känna lite folk. Väva kunde hon redan, det är ett av hennes största intressen. Kursen gav utdelning. Hon fick gemenskap och vänner.
Äktenskapet lunkade på utan några allvarligare kriser. Rune behöver inte fundera länge över frågan hur man får ett förhållande att räcka så länge.
– I vår generation skiljer man sig inte. Man stretar på. Många par ger upp alldeles för lätt i dag. Men vi har haft det bra. Inget allvarligt har hänt, allt har gått väl för oss och barnen. Mår barnen bra så mår vi bra. Och så har vi alltid haft en hyfsad ekonomi. Vi är lyckligt lottade.
De upplever båda att de kan prata om det mesta och är sällan oense. Och de somnar aldrig som ovänner.
Greta beskriver Rune som en glad och något impulsiv man som aldrig blir arg. Det älskar hon honom för.
– Greta är ordentlig, plikttrogen och står för sitt ord. Med henne är det ordning och reda, konstaterar Rune, som tycker att de kompletterar varandra bra. Där Rune är impulsiv är Greta mer eftertänksam, vilket skapar en bra balans och väl genomtänkta beslut.
De tillbringar gärna mycket tid ihop. Under åren har det blivit många bilresor land och rike runt – alltid med Greta vid ratten – med och utan barnen. De har haft hund, fotograferat, gjort helgutflykter och byggt sommarstuga i Kalmar. Bägge är dedikerade medlemmar i IOGT-NTO. Numera arbetar Rune ibland på Tempelriddarnas tillbehörsexpedition. Och så umgås de ofta med sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det enda som skiljer dem åt är datorn. Rune sitter gärna vid datorn och surfar. Greta väver hellre. Eller tittar på teve.
Jämställdhet i ordets moderna bemärkelse är en ickefråga för paret Fredemo. Som hemmafru har Greta alltid skött markservicen. Men sedan hon nyligen skadade nyckelbenet och fick svårt att röra sig har Rune blivit tvungen att börja botanisera i köket. Och handla mat.
– Det går bra! Jag lär mig. Nu kan jag skala potatis, säger han stolt.
Maria Zaitzewsky Rundgren