I mitten av 1980-talet tog Michail Gorbatjov till drastiska metoder för att få bukt med alkoholproblemen i landet. Konsumtionen och dödligheten minskade kraftigt men folkets missnöje och minskade intäkter till statskassan gjorde att projektet blev kortlivat.
Sovjetunionens 1980-tal blev turbulent. Den ekonomiska krisen förvärrades. Den 11 mars 1985 initierade Michail Gorbatjov en omfattande kampanj mot alkohol. Han hade bara hunnit vara president i två månader, men planen fanns redan.
Hans företrädare Jurij Andropov lade fram strategin 1982 för att Ryssland skulle tillnyktra. Ett bekymmer var att intäkterna från alkoholförsäljningen vid den här tiden stod för närmare tjugo procent av landets budget. I Andropovs strategi fanns en långsiktig idé om att minska konsumtionen med elva procent varje år.
För att få befolkningen att mjukna inför omställningen ville man införa barer och caféer med servering av öl och vin, istället för vodka. Andropov introducerade även ”Andropovka” den 1 september 1982, en billig vodka som skulle föregripa de kommande förändringar med restriktioner. De stora förändringarna uteblev dock – däremot blev den billiga ”Andropovka” populär.
Med Michail Gorbatjov som president iscensattes strategin under det sedvanliga sovjetiska slagordet om ”mobilisering”: Minskade öppettider för butiker med alkoholförsäljning, lagstiftning om omhändertagande av missbrukare, hembränning förbjöds, alkoholfabriker stängdes och priset på alkohol höjdes kraftigt. Landet skulle torrläggas.
Vindruvsodlingar i Georgien och Moldavien förstördes och i de lokala partidistrikten tävlade man om vem som snabbast och mest effektivt kunde minska konsumtionen. I mobiliseringen fanns även andra åtgärder som kamp mot korruption och prostitution. Fler sjukhus byggdes för att ta hand om alkoholskadade.
I takt med att landets ekonomi samtidigt försämrades började befolkningen ilskna till. Kampen mot spriten uppfattades som alltför drastisk och orättvis.
Efter två år blåstes alkoholkampanjen av. 1987 var en vändpunkt och ett katastrofår för det sovjetiska systemet som helhet; gas- och oljeintäkterna sjönk kraftigt och statens lånebörda ökade dramatiskt. På grund av Gorbatjovs torrläggning rasade intäkterna från alkoholförsäljningen och sovjetsystemet började för första gången få svårigheter att betala ut lönerna till statsanställda.
Den 1 januari 1988 meddelade premiärminister Nikolaj Ryzjkov att man åter successivt skulle öka produktionen av vin och sprit. Hembränning för eget bruk blev åter lagligt.
Alkoholforskaren Alexander Nemtsov skriver i sin bok ”Rysslands alkoholhistoria”, där de flesta uppgifterna här är hämtade ifrån, att kampanjen var ”skandalös, men konsekvent”.
Resultatet blev en kraftfull snabb tillnyktring på bred front. Särskilt dödstalen bland män sjönk kraftigt de sista åren av 1980-talet.
Maria Söderberg