– Om vi menar allvar med preventionsarbetet måste vi utbilda dem som ska göra jobbet, säger Anders Eriksson som startat ett upprop för utbildning av drogsamordnare.
Anders Eriksson arbetar på utvecklingsenheten i Stockholms stad. Under lång tid har han följt utvecklingen från 70-talets skrämselkampanjer till dagens evidensbaserade prevention.
– Vi har en god infrastruktur för preventionen, och har lagt resurser på att ta fram indikatorer, men vi har ingen utbildning att erbjuda dem som ska göra jobbet. Kommunerna vet inte ens vilka krav de ska ställa när de ska anställa någon, eftersom de inte kan kräva formell utbildning som inte finns. Det händer att det anordnas en tredagarsutbildning, men på tre dagar hinner man bara med en orientering i ämnet, säger han.
Han tycker att Sverige har en ambitiös ANDT-strategi, med ett samordningskansli, budgeterade medel för frågan, styrdokument, länssamordnare och lokala samordnare i kommunerna.
Nu anser han att det är hög tid att det tas fram en utbildning i prevention för samordnare. Han poängterar att han startat uppropet som privatperson.
– Min arbetsgivare är inte inblandad i det här. Det är mitt eget engagemang. Ibland måste man få agera med hjärtat också, säger Anders Eriksson.
Hans engagemang gäller förutsättningarna för dem som ska ansvara för att förebygga problem med alkohol, narkotika, dopning och tobak. Han reagerar på diskrepansen mellan teori och praktik.
– Vi har höga mål och kräver att preventionsarbetet ska hålla hög kvalitet och vara evidensbaserat, men de som ska utföra arbetet får inga förutsättningar för att det, säger han.
Det är inte samordnarna i Stockholm han oroar sig för.
– Tillsammans med länsstyrelsen och landstinget samlar vi samordnarna i länet två – tre gånger per termin. Då har vi både fortbildning och erfarenhetsutbyte. Det finns 14 samordnare i kommunen och ungefär lika många i resten av länet. Vi har lätt att ta oss till varandra och har ett bra underlag. Jag tänker mer på att det också måste fungera även om man bor i ett stort glesbygdslän med få samordnare.
Anders Erikssons mål med uppropet är att få en strukturerad och långsiktig utbildningsplan.
– Samordnarna ska inte vara beroende av att någon utbildare plötsligt ordnar en kurs. Utbildning måste erbjudas kontinuerligt. Människor byter ju jobb, säger Anders Eriksson.
Hans önskan är att utbildningen ska ske i tre steg.
– Det måste finas en grund- och en fortsättningsutbildning. Sedan vill jag också att det ska finnas en möjlighet att meritera sig akademiskt med en högskoleutbildning. Vi håller på att etablera prevention som ett eget kunskapsområde och då borde det gå att anordna en högre utbildning. Det är också viktigt med möjlighet till webbaserad undervisning för att ge samma villkor för hela landet, säger han.
Hittills har 126 personer skrivit under uppropet. I uppropet uppmanas Socialdepartementet att uppdra åt Folkhälsomyndigheten att utreda hur en utbildning skulle kunna utformas. Fram till årsskiftet kommer det att gå att skriva under uppropet, men inom kort kommer Anders Eriksson att överlämna de underskrifter det hittills fått till Socialdepartementet.
– Jag vill att de ska kunna ta hänsyn till det i planeringen av nästa års verksamhet. Någonting måste hända snart, säger han.