Stolthet och gemenskap är några av de symbolvärden som nykterhetsrörelsens fanor och standar representerade på sin tid. Den 31 maj – 18 juni visas de på Folkrörelsearkivet i Uppsala. Arkivet förvarar 350 fanor i sina samlingar. Av dessa kommer 130 från nykterhetsorganisationer runt om i länet.
Bruket av föreningsfanor var under 1800-talet och kring förra sekelskiftet vanligt inom framför allt nykterhets- och arbetarrörelsen. Fanan var en viktig symbol för medlemmarna att samlas kring för att manifestera sina gemensamma strävanden och för att känna stolthet och gemenskap.
Fanorna var stora, ofta två meter långa och vanligen tillverkade av ylle eller bomull. Motiven var handmålade eller broderade och pryddes gärna med tofsar och emblem – inspirerade av adelns formspråk. De tillverkades av professionella ateljéer.
De mest kända konsthantverkarna inom fan-tillverkning hette Isa Mellgren i Trollhättan och Viktor Lindblad i Örebro.
Fanorna och standaren användes ofta i demonstrationståg för att propagera för exempelvis allmän rösträtt. Men fanorna har en lång historia som sträcker sig tusentals år bakåt i historien. I det gamla Egypten hade man samlingstecken som var viktiga under fältslag.
-Fanorna fick ett stort symbolvärde under krig. Vad gäller folkrörelsernas fanor har de sina rötter från medeltidens korsriddare. Under medeltiden blev det också vanligt att gesäller inom olika yrkesgrupper hade egna standar. Det gav en yrkesstolthet. Det är kanske inte så konstigt att man inom nykterhetsrörelsen tog till sig detta, då många medlemmar var hantverkare till yrket, säger Jonas Sandström, arkivarie på Folkrörelsearkivet.
Han berättar att fanorna på sin tid var mycket dyra. De kunde kosta 150-200 kronor, vilket var mycket pengar då.
-När man var beredd att betala så mycket förstår man hur viktiga fanorna var, även för de minsta föreningarna.
.Maria Zaitzewsky Rundgren
.