– Jag behöver verkligen en kopp kaffe, säger Diamant Salihu, prisbelönt journalist och författare.
Han är föräldraledig från arbetet som reporter på Sveriges television, och har just klarat av tredje inskolningsdagen med dottern Agnes på förskolan. Ett par dagar tidigare har han tilldelats Raoul Wallenberg-priset, ett pris som delas ut till någon som arbetar i Raoul Wallenbergs anda, ”Främst genom kunskapshöjande insatser i syfte att motverka rasism, diskriminering och intolerans och för människors lika värde”.
– Jag är enormt tacksam och stolt över att få ett sådant fint pris. Att sammankopplas med en person som Raoul Wallenberg, som förknippas så starkt med civilkurage och mänskliga rättigheter, är fantastiskt, och väldigt annorlunda jämfört med de priser jag fått för min journalistik.
Diamant Salihu är ganska bortskämd med priser. För sin bok Tills alla dör har han tilldelats såväl Stora journalistpriset av Bonniers, som Berns-priset av Svenska Pen och Guldspaden av föreningen Grävande journalister.
Diamant Salihu”Föräldrarna är i behov av att få problemet beskrivet för sig. De känner att deras liv inte har samma betydelse som andras.”
De medlemmar i IOGT-NTO som deltog på året kongress kunde se Diamant Salihu lämna en inspelad hälsning till kongressen. Han har också deltagit i ett par träffar med föräldrar i IOGT-NTO:s projekt Föräldrar tillsammans 2.0.
– Det var Korin Omar på IOGT-NTO som kontaktade mig och frågade om jag kunde komma på ett möte med föräldrar som tillhör minoritetsgruppen Oromo från Etiopien. De har sett utvecklingen i den somaliska gruppen där pojkar drabbats hårt av dödligt våld. De är oroliga och vill försöka förhindra att fler barn dras in i kriminalitet.
Han är nöjd med mötena.
– Föräldrarna är i behov av att få problemet beskrivet för sig. De fattar inte problemet och förstår inte språket. De tror att polisen inte gör något och att socialtjänsten tar deras barn om de försöker sätta gränser. Det gäller även många som bott här länge. De känner att deras liv inte har samma betydelse som andras. Men de har ett genuint intresse och en nyfikenhet att förstå bättre.
Med vid mötena har också en polis med somaliskt ursprung varit, en jurist, och en pappa vars son skjutits till döds.
– IOGT-NTO:s insatser är otroligt viktiga. Det behövs en organisation som kan vara en brygga mellan gruppen och samhället, som förstår hur svensk förvaltning fungerar, men också förstår civilsamhället och har förankring på gräsrotsnivå. Att inbilla sig att människor från hela världen ska komma hit och genast anamma svensk kultur och tilltro till myndigheter, efter vad de varit med om, är otroligt naivt, säger han.
Diamant Salihu”Det behövs en organisation som kan vara en brygga mellan gruppen och samhället, som förstår svensk förvaltning, men också civilsamhället, och har förankring på gräsrotsnivå.”
Diamant Salihus engagemang för att skildra och försöka förstå gängvåldet väcktes när han som reporter för Expressen skickades till Paris förorter för att skildra våldsamheterna där. Då kände han tacksamhet över att det var just Sverige han hamnade i när han som 8-åring flydde från Kosovo med sin familj.
Året efter skickade Expressen återigen ut honom för att skildra förortskravaller – men den här gången till Husby.
– Plötsligt händer det jag skrivit om tidigare här, i Sverige. Det var chockartat. Jag hade ingen relation till Järvaområdet, även om jag bott en tid i studentlägenhet i Kista och själv har vuxit upp i ett liknande område.
Tjärna Ängar, stadsdelen i Borlänge som Diamant Salihu är uppvuxen i, klassas av polisen som ett utsatt område.
– Men när jag gick i skolan var det väldigt blandat, inte bara invandrare. Till och med våra föräldrar kunde lära sig språket om de ville. Jag har följt utvecklingen där fram till 2016, då mina föräldrar flyttade därifrån. Jag har sett hur området förändrats och blivit mer segregerat.
Som journalist försöker han skildra händelser genom att prata med människor. Han blev förvånad över det han möttes av i Husby.
– Jag såg så många varningsklockor som liknande det jag sett i Frankrike, som identitetslösheten, att inte slå rot i det här samhället trots att man kanske är född här.
Hur får du människor att prata med dig?
– Tålamod och envishet. Jag försöker att inte bygga min uppfattning på enstaka röster utan pratar med så många som möjligt. Jag tror det är skälet till att den första boken mottogs väl i den somaliska gruppen. Jag vill inte skuldbelägga någon, utan belysa problemet. Jag tror faktiskt att jag har bidragit till att minska tystnadskulturen.
Diamant Salihu”Jag vill inte skuldbelägga någon, utan belysa problemet. Jag tror faktiskt att jag har bidragit till att minska tystnadskulturen.”
Många av dem Diamant Salihu intervjuat har inte fått möjlighet att göra sin röst hörd tidigare.
– Jag försöker hitta dem som inte har någon plattform att föra sin talan ifrån. Många är förstås rädda och de får också vara anonyma, men det finns också starka, modiga röster, ofta kvinnor. De säger: ”Jag är en svart kvinna med slöja, jag har redan så många emot mig så varför ska jag vara rädd för det här?”
Han säger att många unga ärvt sina föräldrars trauman.
– Det är så mycket lättare för mig, som vet var jag kommer ifrån. Då kan man jämföra, förstå och vara tacksam över att vara här. Då är det självklart att vilja göra nytta och göra gott, vara en god medborgare. I Sverige har vi alla möjligheter. Jag växte upp i en blandad trädgård, medan de barn som föds här har föräldrarnas trauma med sig i bagaget. De lever ofta isolerat, får inget stabilt jobb och kan inte göra någon klassresa.
Diamant Salihu”Jag växte upp i en blandad trädgård, medan de barn som föds här har föräldrarnas trauma med sig i bagaget.”
Många föräldrar förlorar makten över sina liv.
– Barnen tappar respekten både för sina föräldrar och för samhället. De visar förakt för andra för att de själva misslyckas. Polisen lyckas sällan lagföra dem som begår brott, vilket spär på föraktet.
Diamant Salihu är noga med att påpeka att det är en liten grupp som blir kriminella.
– Det är så viktigt att påminna sig att de flesta inte väljer att bli kriminella. De lyckas skapa sig ett värdigt liv och kan skilja på rätt och fel. Det är alltid ett val, även om det kan finnas situationer, med hot inblandat, då det kan vara svårt att välja rätt. Men det är verkligen bara i undantagsfall. Ändå är det hela tiden den lilla grupp som ställer till det som vi fokuserar på. Det är sällan vi skildrar alla som det går bra för.
För de kriminella är det viktigt med status.
– De lägger ut bilder på sina pengar, klockor och bilar. I själva verket kanske de sitter i Dubai, på flykt från sina ”kompisar” eller polisen, isolerade från släkt och vänner. Ändå inbillar de sig att de har lyckats. Att knappt ha råd med en kopp kaffe, men ha rent samvete borde vara värt mycket mer.
Diamant Salihu”De lägger ut bilder på sina pengar, klockor och bilar. I själva verket kanske de sitter i Dubai, på flykt från sina ’kompisar’ eller polisen, isolerade från släkt och vänner.”
För Diamant Salihu är det viktigt att få fler att förstå hur gängen fungerar.
– Jag inbillar mig att människor genom att förstå kan fatta klokare beslut. Jag har själv fått lära mig att hantera fördomar. Alla lever i sina bubblor, utan kommunikation med varandra. Den luckan hoppas jag kunna fylla med mina reportage och böcker.
Han tror att det behövs ökad kunskap för att komma till rätta med problemen.
– Vi behöver kunna syna politiker och tjänstemän när de kommer med utspel om enkla lösningar. Det blir lättare om vi har kunskap som hjälper oss att förstå. Förhoppningsvis går det att förändra till det bättre genom folkbildning.
Mest akut tycker han det är att få tag i barnen.
– De utnyttjas som barnsoldater på ett cyniskt och medvetet sätt. De kriminella är medvetna om att barn under 18 år bara kan dömas till något års ungdomsvård. Barnen tycker att det är värt det för att få status eller bli av med en skuld.
Hur ska vi kunna komma till rätta med problemen?
– Något måste ske för att göra det mer avskräckande för barnen, men jag vet inte vad. Vi måste se till att fler inte vill bli kriminella.
Han tycker att man kan snegla på Danmark. De har en hårdare lagstiftning och inte samma ungdomsrabatt. Dessutom blir vittnesmål som avges under rättegång lägre värderat om den åtalade tigit under utredningstiden, eftersom de då kan anpassa sin utsaga efter åklagarens framlagda bevisning.
– De svenskar som dömdes för ett dubbelmord i Danmark 2019 fick 16 års fängelse. I Sverige skulle de kanske fått 3 års sluten ungdomsvård. De hade ingen aning om hur dansk lagstiftning fungerar och blev chockade när domen lästes upp. I Danmark har de också särskilda ungdomsanstalter där man sitter till man fyller 18. Då flyttas man över till vanligt fängelse.
Diamant Salihu”Stöd till föräldrar är viktigt. Det måste komma tidigt. Vissa säger redan på BVC, men åtminstone bör föräldrar vars barn riskerar att hamna i missbruk och kriminalitet få stöd tidigt.”
Men avskräckande straff ser han inte som lösningen. Förebyggande arbete måste ske på flera nivåer.
– Stöd till föräldrar är viktigt. Det måste komma tidigt. Vissa säger redan på BVC, men åtminstone bör föräldrar vars barn riskerar att hamna i missbruk och kriminalitet få stöd tidigt. Då behövs personer som kan det svenska samhället, men också kan kommunicera med familjerna.
Diaman Salihu nämner Rätt kurva, ett tyskt, inte helt okontroversiellt, projekt som polisen i Göteborg, Linköping och Södertälje testar. Modellen bygger på att föräldrarna till ett barn som bedöms vara i riskzonen ger sitt medgivande om deltagande. Polisen har sedan, i nära samarbete med socialtjänsten, ögonen på barnet under en tid som kan vara från sex månader upp till tre år. Under perioden kan alla i familjen få hjälp med olika saker.
– Familjen erbjuds ett helt stödpaket. Föräldrarna kan till exempel få hjälp med arbetsträning. Några ser det som en gräddfil. Det kanske det är, men vad ska man göra då? Jag tror att 40 procent av barnen som deltog i projektet i Tyskland inte återföll i brott.
Enligt tidningen Svensk polis slutar fyra av tio barn helt med kriminalitet efter att ha genomgått programmet. Övriga sex halverar sin brottslighet.
Vården på ungdomshemmen ger Diamant Salihu inte mycket för.
– De är snarare nätverksbyggande än avskräckande. Där får de ha mobiltelefoner och plattor och hindras inte från att ha kontakt med sina vänner.
Men trots allt ser Diamant Salihu optimistiskt på framtiden.
– Jag är övertygad om att vi kan förändra till det bättre. Även om vi just nu är inne i en nedåtgående spiral så tänker jag att det inte kan bli mycket sämre. Alltså måste det bli bättre. Vi måste rannsaka oss själva som nation. En del säger att vi har större problem än våra grannländer för att vi tagit emot fler flyktingar, men jag köper inte det resonemanget. Se på Tyskland; de har tagit emot lika stor andel och har inte alls samma problem.
I stället anser han att det svenska samhället reagerade för sent.
– Vi har varit för sena på att reagera på en utveckling som startade för länge sedan. I många år har vi till exempel sett halten kokain öka i avloppsvattnet i många städer. Ändå gör vi inget. I Finland har de sett ett embryo till liknande utveckling som här. Då skickade de hit både politiker och poliser för att titta på vad vi gjort bra och dåligt, för att de inte ska hamna i samma situation. Men när det började i Järva fortsatte vi bara som vanligt.
Han tar än en gång Danmark som exempel.
– I Danmark satte de in dubbelbestraffning för brott som begås av gängkriminella. De införde en kvot för hur många med utländsk bakgrund som får bo inom ett visst område och de kriminella kan bli vräkta från sina bostäder.
Han tycker att det är för mycket ängslighet från det svenska samhällets sida.
– Vi tittar snett på Danmark och andra länder för deras insatser, men de har i alla fall bestämt sig för att de inte vill ha det så här. Vi bara accepterar. Jag kan inte se någon svensk enighet bakom några stora åtgärdspaket som ska förändra våra områden på sikt. Vi vill inte betala priset för att få ett integrerat samhälle, men vill vi verkligen ha barnsoldater? Idag är det unga killar som mördar, även med svensk etnisk bakgrund. Och allt fler barn från medelklassen söker sig till gängen. Något måste hända.
IOGT-NTO har en viktig roll att fylla anser han.
– IOGT-NTO behövs. Genom att erbjuda en inoljad infrastruktur och demokratiska principer, men med respekt för olikheter, kan man fungera som en bro mellan isolerade öar. IOGT-NTO blir en viktig samarbetspartner och någon att kroka arm med i kampen för att hitta lösningar.