Frid Hansen anser att vi i hela Norden har haft ett stort fokus på ADHD – och att det är ett väldigt ensidigt perspektiv.
– Jag tror att vi som fackfolk kan bli för snabba med att tänka ”detta är säkert ADHD” när vi möter barn som kämpar med oro, koncentrationssvårigheter och inlärningssvårigheter. I hela Norden har vi haft stort fokus på ADHD – det är ett väldigt ensidigt perspektiv.
Frid Hansen är psykolog vid norska Borgestadskliniken. Hon är också en av få som öppet problematiserar den ökade diagnosticeringen av ADHD av barn utifrån ett missbruksperspektiv.
– Många av de barn som jag har mött genom åren har burit på mycket ångest, förvirring, rädsla och förtvivlan som en följd av förälderns missbruk. Deras symtom har visat sig i form av bland annat koncentrationsbrist.
Hon menar att vuxna i större utsträckning borde vara i dialog med barnet och bli bättre på att se helheten. Att ställa frågor som ”Vad hindrar dig från att koncentrera dig? Hur går dina tankar?”, innan man sätter igång hela den stora apparaten med utredning.
Självklart finns det barn som har genuina koncentrationssvårigheter och de ska ha en ADHD-diagnos och ibland även medicin, tycker Frid Hansen. Däremot menar hon att barn med ADHD och som lever i en familj med missbruk även behöver få prata om det som oroar dem när det gäller själva missbruket.
– I mitt arbete har jag mött barn som känner sig missförstådda när vuxenvärlden enbart fokuserar på att problemet finns hos dem. Barnen upplever att de inte får hjälp med hela sig.
Om utredare inte uppmärksammar missbruket så fortsätter barnet att leva i en situation där det far illa, menar Frid Hansen. När hon har utbildat utredare säger de själva att missbruk är ett svårt ämne att ta upp – de vet inte hur de ska göra.
– Många talar om det svåra samtalet, men jag kallar det för det nödvändiga samtalet. De som gör de här utredningarna behöver ha kunskap om beroendeproblematik och om hur förnekelse av missbruket fungerar. Alla som kommer i kontakt med barn som har de här svårigheterna bör ta upp frågor om alkoholvanor. Man frågar ju om allt annat – varför inte om detta?
Vuxenvärlden behöver också visa barnen att de får lov att prata om alkohol, och om det som har förvirrat dem. Även om det är svåra frågor är det något som vi bör klara av, utan att det ska ses som anklagande.
– Jag tänker att vuxenvärlden kan vara svår och när vi vuxna har det svårt så berör det barnen. Det är faktiskt möjligt att ha två svåra tankar i huvudet samtidigt; barnets beteende kan både bero på ADHD och vara ett symtom på att det känner oro för mammas eller pappas drickande.
Helena Wannberg