Regeringen bedyrar att de ideella organisationerna är jätteviktiga. Samtidigt lägger man förslag som pekar åt andra hållet. Nya förslag om spel och skatter kan sätta käppar i hjulet för föreningslivet.
Valåret 2010 är här. En av de största utmaningarna för alla som vill vinna valet torde vara att förklara hur vi skall rädda den svenska välfärden. Alla vet att det bästa sättet att trygga den är en stabil välfärdspolitik som omfattar alla. I Sverige har vi sedan kriget litat till att det offentliga skall säkerställa grundläggande rättigheter och avgörande sociala insatser. Och så har det dessutom funnits idéburna organisationer.
Så fick vi en ny regering 2006. De skrev i sin regeringsförklaring att det är civilsamhället – det vill säga du, jag och frivilligorganisationerna – som skall bära upp välfärden. Det offentliga är bara ett komplement.
Det är alltså civilsamhället som skall fixa biffen. Visst, tänker jag, som ordförande för IOGT-NTO och för Forum för frivilligt socialt arbete (paraply för socialt inriktade organisationer): Vi kavlar gärna upp ärmarna och fixar välfärden. Men då måste staten också ge oss vettiga förutsättningar.
Det började ju bra. Förra året slöts en överenskommelse med tre parter: Regeringen, civilsamhällets organisationer och SKL. Överenskommelsen går i korthet ut på att slå fast vår självständighet och vårt oberoende; hur de olika parterna skall samarbeta med varandra och hur den ideella sektorn skall kunna finansieras. Och i höstas presenterades regeringens proposition ”En politik för det civila samhället” som också den innehöll mycket bra.
Men.
Samtidigt som regeringen tar dessa initiativ och bedyrar att vi är jättejätteviktiga så kommer förslag på förslag som går stick i stäv med detta.
Några exempel: Den så kallade spelutredningen som kom tidigare i år föreslår bland annat att folkrörelserna inte ska få sälja lotter på nätet. Detta tillsammans med en rad andra dumma förslag skulle allvarligt inskränka en av mycket få möjligheter för folkrörelser att själva ekonomisera sin verksamhet.
Sedan kom betänkandet ”Moderniserade skatteregler för ideella sektorn”. Där föreslås bland annat att all uthyrning av verksamhetslokaler momsbeläggs (förödande för våra 500 föreningar som äger hus). Utredningen ifrågasätter också varför ideella organisationer idag är skatterättsligt gynnade, som om det vore något negativt att sektorn i dag är självfinansierad till minst 60 procent.
När det gäller IOGT-NTO är vi självfinansierade till 90 procent. Nyligen steg den siffran ytterligare eftersom staten i år skar ned våra bidrag rejält. Det är fascinerande, med tanke på vilka skyhöga förväntningar samma regering har på oss när det gäller våra insatser på alkoholområdet.
Den verksamhet vi bedriver ökar i allra högsta grad den svenska välfärden. Varje dag ser vi exempel på att vi faktiskt gör skillnad i enskilda människors liv.
Ska sittande regering vinna valet måste de visa att de är beredda att ge svenskt föreningsliv vettiga förutsättningar, om de förväntar sig att vi skall leverera. Och oppositionen behöver också ge sin syn på de idéburna organisationerna och vår plats i framtidens välfärdspolitik.
Kom ihåg: Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något.
Anna Carlstedt