Alkohol fortfarande tabubelagt i vården

Vårdpersonal frågar inte oftare patienter om alkohol eller upptäcker fler skador än tidigare, vilket var avsikten med Riskbruksprojektet. Och läkare som själva dricker mycket är mer toleranta i bedömning av sina patienters vanor, visar en ny studie.

En uppmaning senare år har varit att primärvården och företagshälsovården mer ska ställa frågor om patienternas alkoholvanor. Det anses förebygga alkoholproblem och särskilt personer med riskabelt drickande kan fundera över sina vanor och minska konsumtionen. Även Missbruksutredningen framhåller metoden som viktig.

Folkhälsoinstitutet har därför i ett flerårigt nationellt projekt utbildat vårdpersonal – främst inom primärvård, företagshälsovård och studenthälsan – om alkohol och att utveckla och sprida kompetens i motiverande samtal. I utvärderingar innan projektet avslutades ifjol hyllades dess resultat och drivs nu vidare i lokala projekt.

– Men steget är långt mellan teori och praktik. Vårdpersonal upplever att de oftare nu ställer frågor om alkohol, men allmänheten har inte märkt det visar min forskning, säger Magnus Geirsson, till vardags distriktsläkare i Skövde, till Drugnews.

I sin doktorsavhandling har han bland annat studerat primärvårdspersonalens utbildning och attityder till patienter med riskfyllt drickande, men även genusperspektiv och Riskbruksprojektets resultat.

Omkring hälften av distriktsläkare och distriktssköterskor hade 2009 fått extra utbildning om alkohol och upptäcktsmetoder. Det tyckte själva att de fått mer fokus på alkohol i mötet med patienter.

Men i befolkningsenkäter 2006-2009 uppger inte allmänheten att man får mer frågor om alkohol än tidigare. Ungefär 14 procent har fått frågor, ingen ökning. Vilket är lågt med tanke på att nära en femtedel av män och var tionde kvinna anses ha ett riskabelt drickande och alkohol kan relateras till många sjukdomar.

Däremot ställer primärvården ofta frågor om andra livsstilsvanor till patienten – om rökning, matvanor och motion.

– Alkoholproblem är fortfarande ett tabubelagt ämne för både läkare och patienter. Känsligt och skamfyllt. Men att öka kunskaperna om alkoholrelaterade sjukdomar och tidigt se symptom och riskabelt drickande kan förebygga elände för individen och minska kostnader för samhället, säger Geirsson som anser att samtal om alkoholvanor måste blir en naturlig del i mötet med patienten.

I sin avhandling har han även ställt över hundra frågor till 68 läkare i Skaraborg om deras alkoholvanor och attityder. Sen delade han upp dem efter kön och hur mycket de drack.

Han fann då att läkare med mer vidlyftiga alkoholvanor tolererade en högre konsumtion hos sina patienter utan att anse det som skadligt, jämfört med läkare som drack mindre. Läkare med låg konsumtion reagerade ofta redan innan patienter hade nått nivåer för riskabelt drickande, (enligt FHI 14 glas för män och 9 glas för kvinnor i veckan).

Det fanns även intressanta könsskillnader i svaren.
Manliga storkonsumtenter fick oftare rekommendationen att dra ner på drickandet, medan kvinnliga patienter uppmanades att sluta helt. Kvinnliga läkare ville oftare remittera kort intervention för patienter med hög konsumtion, jämfört med manliga läkare.

– Så vilken läkare patienten möter spelar roll. Ett gammalt talesätt har varit att är okey om inte patienten dricker mer än läkaren, och det är ju bevisat i min studie, säger Magnus Geirsson.

De läkare som drack mer ansåg sig också ha lättare att informera och tala med patienter om alkoholproblem. Men han tror inte att de är mer lämpade, snarare tvärtom.

Han tycker det är allvarligt att män med hög alkoholkonsumtion mer sällan får rådet att dra ner på drickandet än kvinnliga patienter. Särskilt mot bakgrund av att det är fler män som dricker riskabelt och skadligt.

Frågar du själv om alkohol på vårdcentralen Norrmalm i Skövde?

– Jag frågar mer än tidigare, men inte alltid. Man ska inte göra allmän screening, det har vi inte tid och resurser för. Men vid symptom som magvärk, högt blodtryck, stress och psykiska besvär frågar jag alltid, svarar Magnus Geirsson.

Han anser att uppmärksamheten om riskbruk ändå varit bra, men att det måste tillämpas mer inom vården. Han skulle vilja se särskilda alkoholsköterskor i primärvården, skilja frågan från andra livsstilsvanor och ha punktinsatser där alkoholens roll uppmärksammas. Självscreening via internet för patienter bör också mer utvecklas, anser han.

Opponent på Geirssons doktorsavhandling som behandlades förra veckan, vid enheten för social medicin på Göteborgs universitet, var professorn och alkoholläkaren Sven Andreasson. Han har en koppling till Folkhälsoinstitutet och reagerar på att Riskbruksprojektet inte varit så effektivt som ofta framhållits.

– Det är ju ett misslyckande för hela vården att alkoholvanor inte oftare tas upp. Det är uppenbarligen känsligt fortfarande. Det kan nog behövas både morötter och piskor för att ändra det, säger Andreasson.

Hos regeringen är man också överraskad.

– Vi har ju uppfattat Riskbruksprojektet som framgångsrikt, särskilt inom mödravården. Om studien visar annat är viktig information som vi får titta på. Det är önskvärt att vården tidigt kan upptäcka alkoholproblem för att minska konsumtion och skador, säger Ulrik Lindgren, politiskt sakkunnig på Socialdepartementet, till Drugnews.

Drugnews/Sven Liljesson

Mer från Accent