Peter Tagesson har flera gånger sökt utlandstjänst under sin karriär.
– Det blir som ett sug, att få se andra kulturer och lära känna dem, säger han när Accent ber honom att förklara varför.
Peter Tagesson har varit militär sedan han gjorde värnplikten. Han har varit i Kosovo, Makedonien, Afghanistan och Korea. Rädd säger han sig aldrig ha varit.
– Inte för egen del. Men när jag var i Kosovo och fick veta att det kommit in en terrorist i området som jag var säkerhetsansvarig för, och såg framför mig att ungdomsdiscot som var planerat i en av byarna var måltavlan. Då var jag rädd, riktigt rädd.
Han säger att rädslan främst handlar om att göra fel.
– Redan i lumpen hade jag en kompis som dog under en övning och jag såg hur dåligt den ansvarige officeren mådde. Att min personal ska dö eller skadas på grund av att jag gjort något fel, eller låtit bli att göra något; att svika dem jag har ansvar att leda – det är sådant jag oroar mig för, säger han.
Förra hösten kom han hem från Korea, där han tillbringat 20 månader i Neutral Nations Supervisory Commission, NNSC. På svenska blir det Neutrala nationers övervakningskommission. Kommissionen har till uppgift att övervaka att vapenstilleståndet, som infördes 1953, mellan Nord- och Sydkorea hålls.
– Vi ska se till att vidmakthålla förmågan till kommunikation mellan nord och syd. Vi deltar i inspektioner, i utbildning av frontsoldater och tar emot besök av politiker och andra vid gränsen.
De deltar också i intervjuer med avhoppare.
– Vi ställer i princip två frågor: Har du blivit väl behandlad? Vill du åka tillbaka till Nordkorea?
Som framgår av namnet ska NNSC bestå av neutrala nationer. Från början utsågs Sverige och Schweiz av Sydkorea och Tjeckoslovakien och Polen
av Nordkorea.
– Men Tjeckoslovakien finns inte längre, och Polen slängdes ut av Nordkorea 1995. De vill helst klippa allt samarbete eftersom de i sin retorik hävdar att de inte ligger i krig med Sydkorea utan med USA.
”Slog man ut bollarna till vänster var de förlorade, eftersom de hamnade i ett minfält.”
Peter Tagesson
NNSC:s högkvarter är en blå barack, belägen i ett område som bäst kan beskrivas som en krigszon, på gränsen mellan Nord- och Sydkorea. I direkt anslutning ligger den camp personalen bor och verkar ifrån.
– Propagandahögtalare var i gång från tre på natten till klockan ett nästa natt, från båda sidor. Bara två timmar var det tyst. Propagandabudskap varvades med klassisk musik och ibland lite ABBA.
Där finns också världens farligaste tennisbana.
– Slog man ut bollarna till vänster var de förlorade, eftersom de hamnade
i ett minfält.
När han inte var i tjänst bodde Peter Tagesson med sin familj i den amerikanska militärbas som låg mitt i Seoul, den sydkoreanska huvudstaden med drygt 10 miljoner invånare.
– Basen var ett USA i miniatyr. Där fanns butiker restauranger, biografer, gym och skola. Valutan var amerikanska dollar.
”Propagandabudskap varvades med klassisk musik och ibland lite ABBA.”
Peter Tagesson
Idag är Sydkorea en demokrati och en av världens starkaste ekonomier. Kontrasten till Nordkorea kunde inte vara större.
– Sydkorea var fattigare än Nordkorea ända fram till början av 1980-talet. Nu är de världens åttonde starkaste ekonomi. Utvecklingen har gått väldigt fort, säger Peter Tagesson.
Han beskriver tiden där som att leva i fyra världar.
– Dels i en krigszon, dels i den amerikanska miljön runt hemmet, dels i Seoul, där min yngsta dotter gick i skolan, och dels som svensk i utlandet. Min fru var väldigt engagerad i SWEA, en förening för svenska kvinnor i utlandet.
Det bästa med tiden i NNSC tycker Peter Tagesson var att utvecklingen gick
i positiv riktning.
– När vi åkte undrade folk om vi verkligen borde åka dit. Då pratades det om Nordkoreas kärnvapen och det hade förekommit skjutningar vid gränsen. Men samma dag vi kom, den 3 januari 2018, förklarade Kim Jong-Un att han ville ha dialog.
Vid vinter-OS i Pyeongchang i Sydkorea 2018 tågade Nord- och Sydkorea in tillsammans under gemensam flagg. Under våren hölls toppmöten mellan Nordkoreas ledare Kim Jong-Un och Sydkoreas president Moon Jae-In.
– Den bro som vi använde för att ta oss till vår bas fick hastigt breddas för att de båda ledarna skulle kunna gå sida vid sida över gränsen.
På helgerna kunde Peter Tagesson ta emot besök på campen.
– Min mellandotter och hennes pojkvän var där andra gången de två koreanska ledarna bestämde sig för att träffas, med bara någon timmes förvarning. Det var den tid vi fick för att få ut alla besökare och förbereda allting.
Ett annat hastigt uppkommet toppmöte var när USA:s president Donald Trump plötsligt twittrade att han ville komma på besök nästa dag. Donald Trump har inte för vana att hålla sig till protokollet. Så inte heller denna gång.
– Han gick över gränsen och in i Nordkorea, flera hundra meter, helt
utan övervakning.
Även om de tinade relationerna har blivit frostigare igen så har de ändå lett till att propagandahögtalarna tystnat och till en avväpning av vakterna i gränsområdet.
– Tidigare bar de pistol i förhandlingsområdet, men nu har de bara batonger. Det är stor skillnad jämfört när vi kom dit.
Han är inte främmande för att ta sig an nya utlandsuppdrag.
– Det ger så mycket livserfarenhet på kort tid.
Sitt engagemang har Peter Tagesson med sig från nykterhetsrörelsen. Som sjuåring gick han med i Junis.
– Min bästa kompis var medlem, och hans föräldrar var ledare. Det var de, Eva och Gunnar Larsson, som var IOGT-NTO i Vallentuna på den tiden. Det var också Junis som drev fotbollslaget i Vallentuna, och jag gillade att spela fotboll.
Kompisen heter Erik Winnfors Wannberg och var ledamot i IOGT-NTO:s förbundsstyrelse fram till förra kongressen. Det var också Gunnar Larsson som övertalade Peter Tagesson att åter engagera sig i rörelsen.
– Under gymnasietiden hade jag mest idrottat och var inte alls aktiv i nykterhetsrörelsen. Det var inte förrän i 20-års åldern jag blev engagerad på riktigt.
Han blev indragen i en arbetsgrupp som skulle ta fram ett koncept för att underlätta övergången från UNF till IOGT-NTO. Projektet gick under namnet 25+.
– Vi anordnade olika aktiviteter, bland annat blev jag ansvarig för eskaderseglingar. Som mest var vi sju båtar som seglade tillsammans. Vi ordnade vuxenverkstäder och läger i samband med kongresser. Vid kongressen i Stockholm 2001 var jag eventansvarig.
Några styrelseuppdrag, annat än på föreningsnivå, har han däremot aldrig velat ha.
– Det passar dåligt med mitt arbete. Dessutom vill jag inte ägna min fritid åt att sitta i möten. Det gör jag hela dagarna på jobbet. Men dyker det upp något roligt projekt eller event som jag kan hjälpa till med så skulle jag vara intresserad.