Igår förmiddag såg jag , som många andra, de första seriestripparna i vår kampanj Fyll livet. Reaktionen var som många andras. Jag kände inte igen mig i tilltalet, och blev minst sagt överraskad över de endimensionella könsrollerna som Ökenråttan och Vinballen levde i. Det kändes inte som det moderna och öppna IOGT-NTO jag är med i. Ett IOGT-NTO som är stolt över sin nykterhet och sina jämlikhetsideal och som inte behöver ägna sig åt negativa kampanjer mot människor som inte delar vårt synsätt.
Vi lider av en oförtjänt stämpel om att vara moraliserande och konservativa. Det blir lätt så når vi tydligt tar avstånd från en central del i många människors umgängesliv, men speglar nog snarare människors ängslan och dåliga samvete än hur vi faktiskt agerar. Samt en rejäl dos politisk motvilja. Det var det som snabbt lades som raster över serierna och ut kom analyser om att vi cementerar könsroller och moraliserar över folks drickande.
Kommunikation är en svår sak, har jag lärt mig. Så är också analys och kritik av saker som ligger oss nära. På Twitter höjdes snabbt kritiska röster om kampanjen, både av nykterister och andra. Jag läste de kritiska inläggen, bland annat av Fanny Åström och Gustav Almestad. Personer vars politiska kompass jag litar på, men här var det något i deras kritik som inte höll ihop. De missade den centrala punkten av det som försökte sägas: Att alkoholkulturen är precis lika sunkig som könsrollerna. Att vi försöker spegla dem i varandra för att visa att båda håller oss tillbaka och hindrar oss från att leva det liv vi skulle kunna leva.
I ljuset av detta ångrade jag mig och insåg att det här är en briljant kampanj, men en kampanj som utmanar både bilden av oss som oss som folkrörelse.
Av det jag har förstått av seriens fortsättning så skall karaktärerna fördjupas och ställas inför svårare utmaningar än att råka skicka ett sms fel på fyllan. Det kommer förhoppningsvis att kunna ge bränsle för fler diskussioner om alkoholkulturen, men förhoppningsvis också de andra viktiga aspekterna av våra grundsatser och program.
Vi måste därför vara bättre rustade för diskussionerna som kommer efter seriestripparnas frågor och provokationer än vad vi var under lanseringsdagen. En del frågor kommer det att reageras över på Twitter, andra i andra forum, och där måste vi kunna prata om att vara medlem i IOGT-NTO är något mycket större och mer komplicerat än att inte dricka alkohol.
Andreas Ericsson
medlem i IOGT-NTO Sollentuna