Jag har två svar på de frågorna. För det första så är det ställt utom allt rimligt tvivel att din förbundsordförande har en galopperande 40-årskris sedan något år tillbaka. Bekantskapskretsen tittar generat bort när jag läser motortidningar, blonderar håret och tittar på torp-annonser. Krisen visar inget tecken på avtagande utan kommer att pågå tills jag är i 90-årsåldern, om jag lever då. Jag gillar förresten att ordet för ”kris” och ”möjlighet” är detsamma inom många språk.
För det andra bor jag ihop med en fjortonåring. Han och hans kompisar vill gärna åka på festivaler men är för unga för att göra det helt själva. Och vips! uppstår en så kallad win-win-situation. C och hans kompisar får åka på festivaler och jag har en ursäkt att göra detsamma. Ofta uppstår också en farbror Erik eller en tant Åsa som glatt låter sig omfamnas av samma ursäkt (det är ju bra med närvarande vuxna). Vi stöttas fullt ut av Marcus Birro som ofta lyfter fram att man aldrig är för ung eller för gammal för punk (eller annan musik, om man nu är lagd mera åt Mozart eller Rolandz).
Hur är det då med nykterheten under den svenska festivalsommaren? Bland människor mellan 13 och 18 år står det utmärkt till, kan jag rapportera efter mina fältstudier. Minst 90 procent av landets ungdomar tycks åka på festivaler för att njuta av musiken, inte supa eller röka på. Det finns undantag, och även mitt eget hårt arbetande Mammaministerium har i tjänsten plockat av flockens tonåringar flaskor med öl och hotat att klippa av deras band. Men i stort sett är landets festivalungdomar nyktra, kloka och extremt bra att ha att göra med.
Nyktrast var det kanske på Peace and Love i Borlänge, en riktigt intressant festival som blivit en arena för människor som älskar musik och vill förändra världen. Där skall vi vara! På Way Out West i Göteborg är det Norrlands Guld Alkoholfri som är huvudsponsor. Det är ju fint. Men någon alkoholfri öl gick inte att uppbåda på området. I år heller.
Däremot fylls öltälten på festivalen med fulla, jobbiga, medelålders människor (fyrtioårskrisande?) som inte ens verkar fatta att de är på en av Sveriges bästa festivaler. Som vanligt är det inte ungdomar som är problemet, utan vuxna. Inför nästa sommar drömmer jag om att hela IOGT-NTO-rörelsen har tält på många festivaler runt om i landet där vi bjuder på vad alla festivalbesökare behöver: Något gott att dricka, sittplats en stund, möjlighet att ladda mobilen, torra strumpor och ett gott samtal om så’nt som är viktigt och på riktigt. Och till alla er som varit ute i sommar i en massa verksamhet, festivaler eller inte, vill jag säga tack för att ni har gjort Sverige nyktrare och varmare.
PS. Vilket band som var bäst? Helt klart de fyra överljudsbegåvade norska damerna i Katzenjammers. De svänger så det svartnar. Att inte boka dem till Kongressfesten i Borås vore tjänstefel.
Anna Carlstedt