Vit jul

Vit Jul-ambassadören Josefin Dahlberg bloggar om nykterhet

En av årets Vit Jul-ambassadörer är livsstils- och modebloggaren Josefin Dahlberg med 65 000 följare på Instagram och 30 000 på bloggen. Hon har vuxit upp med en alkoholiserad pappa och har själv missbrukat alkohol. Nu bloggar hon om sin nykterhet.

Varför har du valt att bli Vit Jul-ambassadör?

– Jag har länge bloggat om min nykterhet, som jag tycker är jätteviktigt att lyfta fram i sociala medier. Jag vill vara en förebild för unga tjejer och visa att man kan festa, vara cool och ha kul utan alkohol. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att bli Vit Jul-ambassadör och efter att ha läst på om kampanjen kände jag direkt att jag ville tacka ja. Det är en jättebra kampanj och jag har själv vuxit upp med en pappa som var alkoholist, så jag vet hur det känns. Dessutom blev jag själv alkoholberoende som väldigt ung, så jag har även egen erfarenhet.

När drack du för första gången?

– Jag växte upp på landet och där umgicks barn och ungdomar över åldersgränserna. När jag var tolv år började jag dricka regelbundet. Jag minns hur härlig jag tyckte att den första fyllan var. Jag kände mig trygg och varm inombords. Men det slutade inte där utan jag fortsatte och efter ett tag kände jag mig mest ensam och orolig. Men det var startskottet för ett hejdlöst drickande. Jag började festa på helgerna och förstod snart att jag reagerade annorlunda än mina jämnåriga. Jag blev alltid fullast, fick ångest, betedde mig illa och fick ofta forslas hem av mamma eller kompisar. Jag erkände att jag drack för mycket, men trodde inte att det gick att göra något åt.  Jag tänkte att det var något fel på mig, att det var sådan jag var. När jag kom upp i 18-årsåldern gjorde jag vad som helst för alkohol. Jag låg med fel killar, vaknade upp på konstiga ställen. Det var hemskt.

Varför drack du så mycket tror du?

– Dels är det genetiskt, min pappa var alkoholist och sjukdomen finns i släkten. Dels handlade det om ett flyktbeteende, ett starkt behov av att stänga av och fly från min inre ångest som antagligen kom sig av min stökiga uppväxt med skilsmässa och sjukdom i familjen. Alkoholen hjälpte tyckte jag. Jag har fortfarande problem med det här flyktbeteendet. Om en relation kraschar faller jag ner i ett svart hål och vill till varje pris slippa känna smärtan. Men i dag har jag jobbat med mig själv och vet att alkohol inte löser någonting. Jag har andra verktyg och metoder för att stanna i känslan och inte fly.

Hur hade du det hemma?

– Mina föräldrar skildes när jag var två år gammal. Min pappa var periodare och bodde här och där, ibland i en friggebod. Efter några år valde jag att delvis bo med honom, eftersom jag älskade och beundrade honom. Han var konstnär och en spännande person, jättesnäll för det mesta. Men ibland försvann han i månader, vilket oroade mig. Jag visste aldrig vad jag skulle mötas av. För mig var det en otrolig skam att växa upp med en alkis och det var extra skamfyllt i ett så litet samhälle. Alla visste ju. I skolan frågade mina kompisar varför min pappa aldrig hämtade mig. Jag svarade att pappa är en varg, hans syns bara på natten. Det var mitt sätt att omvandla hans problem till något spännande. Långt senare skrev jag ett blogginlägg som hette ”Min pappa är en varg”. Som tonåring förvandlades dock min beundran för honom till hat.

Hur var din barndoms jular?

– Trots att pappa drack så höll han sig faktiskt nykter på julen, då han kom hem till oss för att fira. Han gjorde det för oss barn, för att vi skulle få en fin julafton. Det var alkoholfritt som gällde och det är jag väldigt tacksam för. Men oron fanns ju förstås där ändå inför julen. In i det sista visste vi inte hur det skulle bli, om han skulle dyka upp eller i vilket skick.

I 20-årsåldern blev du nykterist – hur kom du fram till det beslutet?

– Som 18-åring reste jag till London och där söp jag snabbt bort pass och pengar och drabbades av minnesluckor på 6-7 timmar. Jag hade ingen aning vad jag hade gjort, var jag var eller med vem. Det var skrämmande och gjorde mig på allvar rädd. Jag åkte hem och sökte hjälp för mitt alkoholberoende. Jag insåg att jag var illa ute. Jag fick prata med en alkoholterapeut som ansåg att jag var ett så pass svårt fall att jag fick prova antabus, trots att det egentligen inte är lämpligt när man är så ung. Jag försökte ett tag att lära mig dricka måttligt, men det fungerade inte. Det blev alltid för mycket, varje gång. Jag förstod att jag aldrig mer skulle kunna dricka och tog steget att bli nykterist.

Saknar du alkoholen?

– Nej, inte längre. Om något jobbigt händer, att jag blir lämnad till exempel, så bryter det ner mig och jag vill bara försvinna. Den där tvingande känslan att vilja dricka väcks till liv. Men i stället för att ta till flaskan så mediterar jag och sover. Jag vet i dag att jag har den där sjuka sidan i mig, men tränar varje dag på att bejaka min friska sida.

Hur kan du påverka alkoholnormen på sociala medier?

– När jag väl valde att börja prata om det här fick jag ett enormt gensvar. Jag trodde att det var något fel på mig, men jag får mail från unga tjejer som känner igen sig i mina erfarenheter. Jag vill vara en förebild och visar att jag festar och har kul och mår bra sju dagar i veckan utan alkohol. Jag blir väldigt störd på alla bilder på sociala medier av firanden med bubbel och vin. Jag vill visa på alternativen. Genom att skriva om Vit Jul på min blogg kommer jag också att bidra till att fler får upp ögonen för hur viktigt det är att barn får vara barn på julen och slippa uppleva fulla föräldrar.

Fakta Vit Jul

Vit Jul-kampanjen är en av IOGT-NTOs mest framgångsrika kampanjer. I år firar man 10 år. Syftet med kampanjen är att alla barn ska ha rätt till en jul utan alkohol. Underskrifter där vuxna lovar att inte dricka alkohol under julens tre dagar är en av kampanjens flaggskepp, liksom alla nyktra jullovsaktiviteter som anordnas. Förra året nåddes 8 700 barn av Vit Jul-aktiviteter. Ambassadörerna bär frågan i sina kanaler och bidrar till att fler barn får fira en jul utan alkohol.

Mer från Accent