Nykterhet

Nyktra kvinnor – politiska pionjärer

Den nyktra kvinnoorganisationen Vita Bandet grundades för att kvinnor tröttnat på att koka kaffe åt männen i IOGT. Kvinnorna i Vita Bandet ligger bakom en stor del av den svenska välfärden.

Emelie Rathou valdes 1893 in som enda kvinna i den första folkriksdagen. Hon var lärarinna och medlem i IOGT och resetalare för organisationen.

Hon provocerades av den manliga dominansen i IOGT och de kvinnliga medlemmarnas bristande möjligheter att påverka besluten. Kvinnorna var där för att förgylla männens tillvaro och ansvarade oftast för kaffekokningen. Männen dominerade diskussioner, beslut och nöjesaktiviteter. Det berättar Åsa Bengtsson fil dr i historia och universitetslektor vid institutionen för lärande humaniora och samhälle på högskolan i Halmstad, under ett seminarium i Lund under IOGT-NTO:s kongress.

För att slippa kaffekokningen startade Emelie Ratou år 1900 den kristna kvinnliga nykterhetsorganisationen Vita bandet. Om kvinnorna som grundade Vita Bandet handlar Åsa Bengtssons avhandling ”Nyktra kvinnor”.

Vita Bandet växte sig snabbt till en stark organisation och var den största kvinnoorganisationen i början av 1900-talet.

– Det var den tidens mest berömda kvinnoorganisation. Vita Bandet var mycket större än Fredrika Bremerförbundet. Det är inte så många som känner till det, säger hon till Accent.

Enligt Åsa Bengtsson har Vita Bandet och andra filantropiska föreningar lagt grunden för vår välfärd.

– Det främsta exemplet är barnkrubborna. De grundade också sommarkolonier för barn med ohälsa, småbarnshem för utomäktenskapliga barn som lämnats bort, systugor, läsestugor som ibland var till för både kvinnor och män och ibland enbart för kvinnor och ljus- och värmestugor – alla hade inte ljus hemma på kvällarna och kunde komma till värmestugorna för att sy eller göra andra arbeten som krävde ljus, säger hon.

Vart 40:e barn fick inte stanna hos sina föräldrar utan placerades i barnhem eller fosterhem. Barnhemmen behövde utbildade barnsköterskor, men ingen utbildning fanns. Vita bandet startade därför Sveriges första barnsköterskeutbildning.

Barnkrubborna som organisationen startat över hela landet togs över av lokala myndigheter på 40-talet och utvecklades till dagens förskolor.

Vita bandet drev också semesterhem och vilohem för kvinnor och ett mödrahem för nyblivna mammor som inte hade någonstans att ta vägen med sina ”oäkta” barn. Där fick de bo upp till två år.

De hade upptagningshem för fallna och prostituerade kvinnor. Det var övernattningshem där man kunde få tvätta sig och sina kläder få hjälp med sjukvård, bostad och jobb. Unga flickor fick hjälp att ta sig tillbaka hem till sina föräldrar på landsbygden.

Vita bandet drev även ett alkoholisthem för kvinnor. Där fick de hjälpa till med lättare sysslor, jordbruk, vävning och liknande. Verksamheten finansierades av landsting, prinsessan Margarethas donationsfond och privata donationer.

Organisationen hade också viss verksamhet för män, till exempel ett övernattningsställe för kringvandrande skogsarbetare.

Verksamheterna drevs i form av företag, men var inte vinstdrivande.

– Det var en slags sociala företag. Och det gjordes i en tid då kvinnor inte tilläts driva företag, säger Åsa Bengtsso

De drev också mer traditionella, vinstdrivande företag, främst kaféer och restauranger, men också ett varmmjölkstånd i Uppsala.

– Restaurangerna och kaféerna var alkoholfria och blev en mötesplats för barnfamiljer och andra som ville träffas i en alkoholfri miljö. Dessutom gav de intäkter till organisationen, säger Åsa Bengtsson.

Alkoholfria restauranger var en ny företeelse som inte sågs med blida ögon av myndigheterna.

– Restauranger med alkoholservering gav intäkter till statskassan. Därför behövde man tillstånd för att servera mjölk och vatten. Att servera alkohol sågs som finkultur. Det var helt otänkbart med restauranger utan alkoholservering.

Vita Bandets restaurang i Slottsskogen i Göteborg anställde mellan 40 och 70 personer. De hade en stråkorkester som spelade på helgerna. Restaurangen drevs fram till 1986.

Vitbandisterna var också de första kvinnliga folkbildarna. De arrangerade utbildningar för både arbetarklass och medelklass. Folkbildning var i början av 1910-talet helt mansdominerad.

Utbildningarna handlade ofta om sexualkunskap, men också om matlagning, hygien, hur man lägger upp en hushållsbudget, sykurser, skomakar- och snickeriutbildningar, samaritkurser och kurser om socialpolitik och alkoholpolitik.

– Vitbandisterna var Sveriges mest berömda kvinnor ändå syns de inte i historieböckerna. Ni har aldrig sett de här kvinnorna för de finns inte, varken i skolans historieböcker eller annan historisk litteratur. Redan 2010 kom utredningen som visar på bristen på kvinnor i historieböckerna. Det enda den lett till är att läroböckerna fått ett kapitel om genusfrågan tillagd. Fortfarande inte ett ord om kvinnorna och deras insatser, säger Åsa Bengtsson.

Mer från Accent