Grattis! Hur känns det?
– Det är jättespännande och lite pirrigt. Det är så nytt så jag har inte riktigt hunnit landa ännu.
Vad är det bästa med NSF?
– Det bästa, förutom scoutingmetoden som innebär att man får vara ute och ägna sig åt friluftsliv, är att vi har verksamhet för alla åldrar och att det funkar att ha aktiviteter där det inte spelar någon roll om du är 8 eller 30 år. Det är ganska häftigt, faktiskt.
Vad vill du åstadkomma som ordförande?
– Jag tycker att vi har väldigt bra verksamhet på lokalt plan, men jag tror att vi kan göra ännu mer. Jag kommer själv från en liten familjär kår i Fagersta. Ibland tycker jag att vi kanske glömmer det lilla och satsar mer på det stora.
Vad tänker du på då?
– Jag tänker på vad vi lägger resurser på. Vi är duktiga på att värva, men sämre på att rekrytera ledare som kan ta hand om dem. Vi behöver få fart på ledarrekryteringen. En annan förhoppning är att jag ska kunna bidra till att NSF blir en självklar del av IOGT-NTO-rörelsen och inte glöms bort. Jag har varit aktiv i alla fyra organisationerna och tycker att det är viktigt.
Oj, på vilket sätt har du varit engagerad i de olika organisationerna?
– Jag är född in i nykterhetsrörelsen och började först i Junis (IOGT-NTO:s juniorförbund), men redan som liten var jag med min mamma, som var scoutledare, på scoutaktiviteter. Mina föräldrar träffades i NSF och både morfar och farfar har varit NSF-scouter. När jag växte upp fanns ingen aktiv kår i Fagersta så jag gick med i UNF (Ungdomens nykterhetsförbund). All min demokrati- och styrelseskolning har jag fått i UNF. Sedan har jag varit anställd som distriktskonsulent för IOGT-NTO i Västmanland.
Har du kvar några uppdrag i de andra organisationerna?
– Ja, jag lämnade mitt uppdrag som distriktsordförande för Junis i våras, men jag är fortfarande verksam som scoutledare i kåren i Fagersta. Så jag är en inbiten rörelsemänniska på gott och på ont. Som tur är har vi ledamöter i förbundsstyrelsen som börjat med scouting i vuxen ålder, så vi har en bra blandning.