På butiksfasader i Örnsköldsvik hänger flaggor med IOGT-NTO-rörelsens kongresslogga. Till och med korvkiosken har en flagga. Tvärs över gågatan hänger en stor banderoll. Det går inte att gå många meter innan man ser någon som har en kongressväska, en namnskylt om halsen eller ett bekant emblem. Eller så möter man ett bekant ansikte. Kongressen har verkligen satt sin prägel på staden.
Överallt pågår också aktiviteter. Den som inte var bunden till förhandlingar kunde under torsdagen delta i en rad seminarier på olika teman, bland annat om hur cannabis-lobbyn ska bemötas, om gårdsförsäljning av alkohol och hur det är att leva med en förälder som dricker för mycket.
Under eftermiddagen erbjöds också skapande verksamhet för den som ville. I Sliperiet, Örnsköldsviks nya kulturhus, inhyst i ett gammalt sliperi som senast fungerat som fritidsgård, kunde kongressdeltagarna ägna sig åt spontanslöjd och återbruk.
När Accent tittar in sitter Karin Brandin Samuelsson vid ett bord med massor av pärlor framför sig.
– Jag gillar att pyssla och brukar göra smycken och ägna mig åt scrapbooking.
En scrapbook är en blandning av urklippsbok och fotoalbum, där man sätter in både fotografier och sådant som biljetter, dikter eller dekorationer.
– Nu tänkte jag försöka få med mig ett armband hem, säger hon.
Hem är Stockholm.
– Vi har åkt hit hela familjen, men bara för att vi vill. Varken jag eller min man har någon funktion här. Vi bara glider runt. Vår 15-åring är på äventyrslägret som UNF har och 11-åringen är på daglägret.
Annika Sjöström är verksamhetsutvecklare på NBV. Idag är hon på sin förra arbetsplats Sliperiet och slöjdar.
– Jag försöker göra en apnäve, en slags knop, men det går så där, säger hon.
De som höll sig i förhandlingslokalen fick istället vara med om en utdelning av IOGT-NTO:s förnämsta förtjänsttecken, Veteranmedaljen i äkta guld. Den som tilldelades medaljen var Åke Marcusson, förbundsrektor på Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, NBV. Han fick den för sina insatser för nykterhetsrörelsen, där han varit engagerad både ideellt och professionellt, nationellt och internationellt, i flera av rörelsens organisationer.
– Det här var inte väntat precis, sa han och övergick sedan till att knyta an till dagens förhandlingar om Expedition 50:
– När jag var president i IOGT international kunde jag konstatera att organisationer om inte vill förnya sig inte överlever. Det är viktigt att se skillnaden mellan att förändra och förnya. IOGT-NTO har genomgående förnyat sig. Tänk bara på den smärtsamma sammanslagningen 1970. Om vi tänker förnyelse istället för förändring så kommer den här organisationen fortsätta leva.
På väg från kongresslokalen, utanför Ica, möter Accent ett gäng glada ungdomar som ägnar sig åt gatukonst.
– Vi deltar i UNF:s aktivistläger och har fått i uppdrag att gå ut och skriva positiva budskap på stan, förklarar Daniel Bergdahl, nybiven IOGT-NTO-medlem, men föreslagen till UNF:s förbundsstyrelse och en av de ansvariga för lägret.
Lägret har pågått sedan i tisdags och avslutas på lördag.
– Vi är 54 deltagare från Sverige, Island, Estland, Bosnien-Herzegovina, Serbien, Polen, Schweiz och Tyskland, säger Daniel Bergdahl.
Torsdagskvällen är fantastisk, blå himmel och strålande sol. Ifrån hamnen hörs musik. Det är Sommarvågen, ett gemensamt evenemang som anordnas av kongressarrangörerna och Örnsköldsviks kommun. Där bjuds på musikunderhållning, allsång, lotterier och annat.
De kongressdeltagare som hade krafter kvar, efter underhållning i hamnen eller kvällsförhandlingar, begav sig till nattkaféet som just denna kväll förvandlats till nostalgikafé där Sven-Erik Alfredsson visar bilder och berättar anekdoter från förr.
