Sin hundrade bok Kerstin Hesselgren – hälsovårdsapostel och riksdagspionjär – har författaren och IOGT-NTO-medlemmen Anders Johnson valt att ägna åt en av Sveriges första fem kvinnliga riksdagsledamöter, Kerstin Hesselgren. Medan de övriga fyra valdes in till riksdagens andra kammare satt Kerstin Hesselgren i den första. Hon fick också smeknamnet Kerstin den första, eftersom hon var den första kvinnan på fler positioner.
– För drygt två år sedan skrev jag en biografi om Anna Whitlock. Då fick jag klart för mig vilken viktig person Kerstin Hesselgren var och ville skriva om henne. Det finns mycket skrivet redan, men det finns också många felaktigheter och missuppfattningar om henne, till exempel om hennes politiska tillhörighet. Och ingen har skrivit en heltäckande biografi tidigare, säger Anders Johnson.
Han berättar att Kerstin Hesselgren sögs in i Anna Witlocks krets när hon flyttade från Gästrikland till Stockholm.
– Hon anställdes som lärare på Anna Whitlocks skola. De jobbade tillsammans med kooperativet Svenska hem och i Centralförbundet för socialt arbete, CSA. Anna Whitlock var 20 år äldre och blev Kerstin Hesselgrens mentor, och Kerstin blev också indragen i rösträttsarbetet till viss del.
Anders Johnson”Det var utsatta grupper och sociala orättvisor hon brann för.”
Kerstin Hesselgren tillhörde gruppen socialliberala kvinnor i Stockholm. Hon var också livslång nykterist. Tillsammans med två andra av de fem riksdagskvinnorna var hon medlem i Riksdagens nykterhetsgrupp.
– Hon var också medlem i Vita bandet, 1905–1906 var hon vice ordförande, men det var inte där hon hade sitt största engagemang. Hon var ingen nykterhetsagitator och har inte skrivit mycket om nykterhetsvård. Det var utsatta grupper och sociala orättvisor hon brann för.
I förbudsomröstningen röstade hon ja till totalförbud.
– Men hon var inte motståndare till Brattsystemet (motboken) som många andra förbudsförespråkare. Hela hennes gärning byggde på samförstånd. Hon ansåg att fler nykterhetsvänner borde söka samförstånd med motståndarna i stället för konfrontation.
Även om nykterhetsvården och socialvården var åtskilda hände det att hennes intressens vägar korsades.
– Vita bandet engagerade sig för kvinnliga hamnarbetare i Norrland. De kallades splitvedsjäntor och det ryktades att de egentligen var prostituerade. Men det stämde inte. Kerstin Hesselgren visade att de var skötsamma och hårt arbetande kvinnor, men med dåliga arbetsvillkor.
Anders Johnson”De engagerade sig mot kaffemissbruket bland barnen.”
Hon arbetade också tillsammans med Sveriges lärares nykterhetsförbund, SLN.
– De engagerade sig mot kaffemissbruket bland barnen. Det var många fattiga familjer som gav sina barn kaffe i stället för mjölk. 1911 gav hon ut en skrift om detta där det bland annat fanns ett recept på havregrynsgröt, en fråga som ju är aktuell även i dagens debatt.
Egentligen ville hon bli läkare.
– Hennes far var bruksläkare i Hofors och hon ville bli läkare som han. Men hon var sjuklig så det fungerade inte. Bland annat led hon av migrän, men trots det var hon oerhört aktiv i politik och föreningsliv. Hon påbörjade också en utbildning till sjuksköterska, men inte heller det gick på grund av hälsoskäl.
Det fick bli läraryrket.
– Hon arbetade som hushållslärarinna, men var inte alls intresserad av matlagning. Hon ägnade i stället undervisningen åt annat, som näringslära och hygien.
Lärare var dock inget Kerstin Hesselgren tänkte fortsätta vara resten av livet.
– Hon utbildade sig till hälsovårdsinspektris i London och kallade sig själv hälsoapostel. Som sådan arbetade hon med förebyggande hälsoprogram. Det handlade om bostadsstandard, kost och arbetsliv. Hennes uppgift var att vända sig till kvinnor och se hela deras livssituation.
Hon blev bostadsinspektris och skolköksinspektris i Stockholms stad. 1913 blev hon yrkesinspektris med hela Sverige som arbetsfält och 1921 valdes hon i riksdagen.
– Hon fick sin plats 1922. Sedan satt hon i riksdagen till 1944. Under den perioden kom hon att ägna sig en heldel åt narkotikafrågan. Hon representerade Sverige i FN:s föregångare Nationernas förbund och i International Labour Organization, ILO. De uppmärksammade redan på 1920–30 talet problemen med narkotika.
Anders Johnson har inte för avsikt att sluta ge ut böcker.
– Nästa bok, som förhoppningsvis kommer ut i januari, handlar om alla USA:s 50 delstater och vad som utmärker dem, Idaho med sin potatis och Iowa med majsen. Jag skriver också om en nykterhetskämpe i Kansas, Carry Nation. Hon var stor och kraftig och gick handgripligt till väga. Med en yxa slog hon sönder barer under förbudstiden. För att finansiera sin verksamhet sålde hon miniatyryxor. Med boken vill jag öka förståelsen för staternas egenart inför presidentvalet nästa år.