I många böcker dricks det slentrianmässigt på var och varannan sida, vilket länge irriterat Jenny Momquist.
– Jag har varit oorganiserad nykterist större delen av mitt liv och tyckt att det har varit saker som skavt med hur andra använder, pratar om och refererar till alkohol. När jag började på IOGT-NTO på ett vikariat som verksamhetsutvecklare fick jag ord för vad det handlade om; alkoholnormen. Jag störde mig väldigt på att det alltid förutsätts att det ska vara alkohol och att jag var den udda, den som var jobbig för att jag valde bort det.
Under året på IOGT-NTO fick hon en djupare inblick i hur det kan vara att leva som nykter alkoholist, och vilka utmaningar det dagligen för med sig.
”Inte ens när man slår sig ner med en bok för att koppla av slipper man beskrivningar som kan trigga igång beroendet igen.”
Jenny Momquist
– Det gjorde mig ännu mer medveten om hur det i populärkulturen dricks alkohol och pratas om alkohol. Så inte ens när man slår sig ner med en bok för att koppla av slipper man beskrivningar som kan trigga igång beroendet igen.
– Jag hade till och med någon idé om att vi skulle starta en kampanj där vi skulle märka böcker med #alkoholfri för att sätta ljus på alkoholnormen i böcker. Tyvärr hann jag aldrig så långt under mitt vikariat.
Men när Jenny Momquist skrev deckaren Den ofrivilliga jägaren (tryckt på eget förlag och ges ut som ljudbok av Lind & Co i höst) var hon klar över hur ämnet alkohol skulle hanteras i boken.
– Jag hade tanken med mig att det inte ska tas ett glas vin för att slappna av på fredagskvällen, eller en öl i bastun. Ingen ska läppja på en rökig whisky och sucka njutningsfullt, och så vidare.
Alkohol dricks på ett ställe i boken, men det framställs inte på ett njutningsfullt och positivt sätt.
– Det är mer de negativa effekterna av alkoholen som kommer fram. I uppföljaren, som jag skriver på nu, kommer det inte drickas något alls, däremot problematiseras det kring alkohol även i den.
”Jag hade en idé om att starta en kampanj där vi skulle märka böcker med #alkoholfri för att sätta ljus på alkoholnormen i böcker.”
Jenny Momquist
Än så länge har hon inte fått några reaktioner på sitt alkoholfria grepp.
– Ingen har kommenterat det alkoholfria ännu, men jag har fått många positiva omdömen om boken från läsare, vilket är väldigt roligt. Jag har ännu inte fått den recenserad, men jag har hittills bara skickat den till två dagstidningar i Värmland, eftersom den utspelar sig där.
Hur tänker du kring alkohol och andra droger i kulturen i ett bredare perspektiv?
– Att det är synd att alkoholnormen ska få vara så tydlig och synlig och ta sådan plats i all kultur. Och att det sällan är fokus på de negativa konsekvenserna.
Jenny Momquist har på sätt och vis pandemin att tacka för att boken blev skriven.
– Efter vikariatet på IOGT-NTO blev jag arbetslös, samtidigt som pandemin slog ner i världen. Inte en strålande kombination om man säger så. Istället för att bryta ihop tänkte jag satsa på att göra något jag länge önskat, nämligen ta tag i mitt skrivande igen.
– Jag gick skrivarlinje och medialinje på folkhögskola som 17-18-åring, har varit ungdomsreporter på det lokala nyhetsbladet när jag växte upp och alltid haft tankar på att bli journalist eller skriva böcker.
Hon anmälde sig till en digital skrivarkurs och under en av övningarna jobbade hon i par med en annan Jenny.
– Vi uppfann huvudpersonen Greta Jansson, ett problem och en ”baksidestext”. När övningen var slut hade jag fastnat för karaktären och fick ett stort sug att skriva historien om henne. Jenny tyckte det var okej och fram växte en roman – något jag aldrig trott jag skulle kunna klara av. Bara tre veckor efter inskickat manus ringde en förläggare från Lind & Co och ville ge ut den som ljudbok.