Nykterhet

Conny och Lena: ’’Man kan ha roligt utan alkohol’’

Familjen Appelby från vänster: Norea 11 år, Moa 24 år, Lena 48 år, Conny 51 år och Emil 21 år. Foto: Marc Femenia

Att vara nykter förälder betyder inte nödvändigtvis att barnen blir nyktra. Det vet Conny och Lena Appleby från Ljungsbro i Östergötland. Deras tre äldsta barn, Moa, 24, Anton, 23 (som inte medverkar i intervjun) och Emil, 21, har alla valt att börja dricka.

Emil berättar att han dricker mest för att nykterheten innebär ett utanförskap han inte orkar stå upp för just nu. Men han understryker att han dricker allt mer sällan och då i små mängder. Han tränar och vill inte förstöra sin kropp. Och när han en dag blir pappa tänker han avstå helt.

– Jag inser hur skönt det har varit att få växa upp i ett nyktert hem. Jag vill ge mina barn samma uppväxt, säger han och får medhåll av sin syster Moa, som under åren efter 19, då hon alkoholdebuterade, har växlat mellan medlemskap i UNF och festande. Att dricka har för henne inneburit en stor inre konflikt. Nu lutar hon åt att bli nykter igen.

– När jag fyllt arton berättade jag för mina föräldrar att jag funderade på att börja dricka. De har ju sin ståndpunkt, men sa att det var mitt eget beslut. För mig var det mycket en revoltgrej, jag flyttade till Stockholm och fick nya kompisar. Allt var nytt och spännande. Men visst kände jag samvetskval. För mig är det här en jättestor fråga. Jag hade ju under många år varit Junisledare och medlem i UNF.

– Du ville ha vår välsignelse, men den kunde vi ju inte ge. Däremot respekterade vi ditt beslut, även om vi tyckte det var tråkigt, säger Conny som kände sig hedrad över Moas önskan att prata om sina funderingar.

– Visst hade vi gärna sett att alla våra barn blivit nyktra. Men bara om beslutet kommit inifrån dem själva. Vi har aldrig moraliserat eller förbjudit. När de är myndiga bestämmer de själva. Och jag är övertygad om att våra värderingar ändå har präglat dem. De alkoholdebuterade sent och är väldigt medvetna om vad de gör och var gränserna går. Vi har kanske inte haft några alkoholpolitiska diskussioner hemma, men har genom att vara oss själva visat att man kan ha roligt utan alkohol. Vi har ett helhetstänk som inte bara handlar om alkoholförbud före arton, utan om miljö, moral, normer och regler som genomsyrar allt vi gör, säger Lena, som själv festade mycket under ungdomsåren, fram tills hon träffade Conny på ett UNF-läger. Till skillnad från Lena växte han upp i ett nyktert hem. 1983 blev hon helnykter och drygt tio år senare drog hon igång en Junisklubb i Ljungsbro.

– Eftersom jag själv drack som ung har jag nog varit mera ”på” när det gäller barnen än Conny. Jag luktar och frågar. Vi har alltid åkt och hämtat efter fester. Conny litar på dem och har inte samma farhågor som jag. Han tog för givet att de inte skulle dricka före arton, eftersom han själv aldrig druckit. Jag var inte lika tvärsäker.

– Berusade pojkar kan lätt råka i trubbel, säger hon, men poängterar att nu när de stora barnen är utflugna har hon släppt den akuta oron.

Familjen Appleby har som ”lockbete” lovat alla sina barn ett körkort om de håller sig borta från alkohol fram till 18 års ålder. Moa fick sitt. Men Emil drack sig full som 17-åring och fick därmed bekosta sitt eget körkort.

– Det är viktigt att vara konsekvent, konstaterar Conny, men tillägger med ett leende att de inte gjorde någon jätteaffär av Emils första fylla.

– Han var sin egen domare och mådde fruktansvärt dåligt. Och man älskar ju sina barn oavsett.

– Det värsta var att jag svek mammas och pappas förtroende, jag hade världens ångest över det och bröt ihop, berättar Emil.

Barnen är eniga om att föräldrarnas värderingar har påverkat dem. Moa menar att nykterheten har haft en jättestor inverkan på hennes liv, som ju på många vis har levts inom nykterhetsrörelsens ramar. Emil å sin sida upplever sig ha ett annat synsätt på alkohol än kompisarna.

– Jag vet att det inte är bra för kroppen, jag tänker efter mer innan och dricker måttligt. Numera känns inte festandet så kul längre och det lutar mer och mer åt nykterhet för min del.

Maria Zaitzewsky Rundgren

Mer från Accent