Nykterhet

Äventyraren Peter Magnusson: ”Fylla farligare än bungy jump”

Peter Magnusson får sina kickar genom bungyjump, fallskärmshoppning och ballongflygning. Därför har han aldrig känt behov av att dricka alkohol.

Just hemkommen från världens första ballongflygning över Kebnekaise tillsammans med äventyraren Robin Trygg är Peter Magnusson full av energi. Miljön där vi möts – ett bullrigt café i centrala Stockholm – står i bjärt kontrast till de lappländska vidderna han nyss lämnade. Men det är så hans tillvaro ser ut; en ständig växelverkan mellan äventyr högt upp i skyn och mer jordnära sysslor i storstadsdjungeln. Som delägare i Peak Experience Gravity Sports har han ett företag att sköta, och administrationen kräver minst lika mycket tid och fokus som ballongfärderna och fallskärmshoppen.

Hans handslag är fast, blicken intensiv och trygg. Det är bland annat tack vare den som de allra flesta av hans förstagångshoppare faktiskt släpper taget om rädslan och låter sig falla handlöst. När det handlar om bungy är det med en gummisnodd kring ankeln. En hisnande, skrämmande och, för vissa, livsomvälvande erfarenhet.

Men om det ska vi tala senare.

Peter Magnusson skrattar till åt det där med gummisnodden. Det är en del av mytbildningen kring bungy. Det är förvisso sant att hopparen endast är fäst vid ett gummiband – det ska kännas omskakande, för att maximera upplevelsen. Men han jobbar stenhårt med säkerhetstänket. Inget får gå fel, säkerhetsrutinerna är minutiösa.

– Det är betydligt farligare att supa sig full än att hoppa bungy. När man tappar kontrollen kan vad som helst hända, säger Peter Magnusson och ringar därmed in essensen av hela hans livsgärning; hälsosamma kickar som boostar kropp och själ, får människor att växa och ger långsiktiga vinster, som alkohol eller andra droger aldrig kan ge.

Han dricker inte alkohol, har inte druckit en droppe sedan han var 17 år. Det är inget moraliskt ställningstagande eller aktivt beslut, det har bara blivit så, eftersom han inte känner något behov av att gå in i något annat rus än det han får av att hoppa från höga höjder eller flyga ballong.

– Jag vill inte tappa skärpan och riskera att förstöra det finkalibrerade belöningssystem som finns naturligt i oss alla och som triggas av häftiga upplevelser, säger han och rekapitulerar sin senaste starka upplevelse; flygningen över Sveriges högsta bergstopp.

Han berättar att man som ballongflygare helt är i händerna på naturen och vädrets makter. Det är bara att böja sig och invänta rätt förutsättningar. Efter många veckors noggrann planering och täta kontakter med såväl Luftfartsverket som renskötande samer – teamet ville inte riskera att störa dem – kom äntligen dagen då allt verkade klaffa.

Foto: Mikael Söderberg

De startade från en glaciär och hela resan tog två timmar. När ballongen närmade sig toppen skingrades molnen och himlen klarnade. En helt magisk naturupplevelse, enligt Peter Magnusson, som fortfarande känner sig ”hög” efter den unika färden.

Som utomstående kan man ändå fundera över: varför var det så viktigt att flyga över Kebnekaise? Är det inte bara en machogrej och ännu en fjäder i hatten för några äventyrliga män som ständigt söker nya kickar?

Peter Magnusson tystnar ett ögonblick och låter frågan sjunka in innan han svarar.

– Det är en relevant fråga. Är det onödigt eller viktigt? Jag tycker nog att det är viktigt, förutsatt att man tar miljömässiga hänsyn. Evolutionärt är det framgångsrikt att utmana sig, ta kalkylerade risker och pressa sig själv till gränsen av sin förmåga. På så vis skjuts gränsen för vad vi klarar av fram. Att bryta okänd mark driver mänskligheten framåt och det är en viktig anledning till varför jag gör det jag gör, säger han.

Att hjälpa människor att utmana sig själva känns fantastiskt, säger han och förtydligar:

– Alla är rädda innan de ska hoppa. Det är naturligt och ska så vara när det uppstår en kamp mellan rädsla och intellekt. Man vet att sannolikheten att dö av hoppet är minimal, men är rädd ändå. Om man väl hoppar blir upplevelsen enormt stärkande. Kortvarig, stark stress har positiv effekt på immunförsvaret, man får nya insikter om sig själv – man klarade ju något man aldrig trodde sig kapabel till!

Han anser inte att det är något speciellt med människor som går igång på den här typen av extrema utmaningar, och han ser inte sig själv som en utpräglad kicksökare.

– Alla har förmågan att våga språnget trots att de är rädda. Men alla väljer inte att bejaka det, säger han.

Peter Magnusson gjorde sitt första bungyjump i början av 90-talet. Han beskriver det som ett mandomsprov som var viktigt för honom då. Han var jätterädd innan hoppet, men efteråt fylldes han av en eufori som överträffade allt annat och han erfor en känsla av att kunna klara vad som helst. Genom att hoppa, rädslan till trots, blev han intensivt medveten om att saker kan kännas farliga utan att vara det. Det är en lärdom han har haft nytta av i livet.

– Att tala inför en stor grupp eller ha avvikande åsikter kan skapa stress och rädsla. Men eftersom jag är van vid rädslan vet jag att det kan vara en god idé att genomföra det jag planerat i alla fall. Efteråt kommer jag att ha lärt mig något om mig själv.

Han menar att man har allt att vinna på att inte omedelbart reagera med rädsla inför något jobbigt. I stället ska man tänka ett extra varv och försöka resonera kring det som händer. Då kommer man förbi rädslan och kan handla rationellt.

– Man är fortfarande rädd, men förmår att samtidigt tänka strategiskt och intellektuellt. Det leder framåt och är utvecklande, säger Peter Magnusson.

Foto: Mikael Söderberg

Trots ett tusental fallskärmshopp och otaliga bungyjump i bagaget är han fortfarande rädd. Inte på samma sätt som under de allra första hoppen. Men lagom rädd.

– Tappar man sin rädsla utsätter man sig lätt för onödiga risker. Men det finns ju andra sätt att utmana sig om man tycker att vanliga hopp inte längre ger den där euforin man kände i början. Det kan exempelvis handla om att göra en bakåtvolt när man hoppar, då blir det något nytt som ger en tillräckligt värdefull kick, säger Peter Magnusson med ett leende, och tillägger att för egen del gillar och behöver han den där växelverkan mellan rädsla och trygghet som uppstår när man ena stunden utmanas till det yttersta och nästa slappar i soffan.

En av de mest minnesvärda hopp han har gjort var ett fallskärmshopp från en ballong. Det skiljer sig från att hoppa från ett flygplan eftersom ballongen i princip är stilla i luften. Hoppet startar från noll och accelererar snabbt. Ballongen går att styra uppåt och nedåt, men inte sidledes. Med en fallskärm är det tvärtom.

– Det var enastående utmaning för alla sinnen! Den upplevelsen levde jag länge på.

Orden räcker knappt till när Peter Magnusson berättar. Han är driven, energisk, snabb i tanken och vill gärna fördjupa resonemangen, som stundtals blir filosofiska och, ja, snudd på religiösa. Han pratar inte om lättköpta, kortvariga kickar, utan om upplevelser som betyder något, på riktigt.

På riktigt är också den starka sociala gemenskap som uppstår med dem som ägnar sig åt samma sak som han. Bara det i sig ger en lyckokänsla, tycker han.

– Man måste vara hundra procent närvarande och ansvarstagande mot varandra. Det bygger starka band och är en basal och ursprunglig känsla. Man utvecklar en ovanlig form av kamratskap när man delar så speciella erfarenheter.

Ett ord Peter Magnusson ofta återkommer till är autenticitet. Lyckan han känner efter ett hopp är äkta – och den varar länge. Tack vare den känslan har han aldrig känt sug efter de kickar som alkohol eller andra droger kan ge. Inte heller har han känt behov av att våga mer med hjälp av alkohol – han är ju redan herre över sina rädslor.

– De kemiska kickarna går inte att jämföra med de autentiska. De kan kännas bra i början, men när ruset klingar av har man ingenting. Man har inte lärt sig något eller presterat något. I stället hamnar man i obalans och tappar förmågan att uppleva verkligheten som den är. Den förmågan ska vi vara rädda om, säger han.

Han berättar att det är just av det skälet som hans företag endast erbjuder alkoholfritt bubbel efter ballongfärder. Bubbel, när korgen är åter på fast mark, är en trevlig tradition – men varför låta upplevelsen grumlas av alkohol?

För Peter Magnusson råder det inga tvivel. Han är på rätt plats i livet och har förmånen att sedan mer än tjugo år arbeta med något som på samma gång är en passion och en mission. Jobbet har fört honom till fjärran länder, där han har medverkat i olika event. Företaget anlitas även vid bland annat filminspelningar och reklamfilmer.

Men bäst av allt tycker han nog ändå om mötena med alla tusentals pirriga, rädda förstagångshoppare som behöver motiveras och peppas för att våga sitt livs hopp.

– Vi jobbar med något viktigt och djupt tillfredsställande. Jag har aldrig träffat någon som har ångrat ett hopp, tvärtom. Många beskriver ett före och ett efter. Självbilden förändras för alltid. Det känns stort.

Mer från Accent