Fotboll

Alkohol inget för skyttekungen

Mohamed Buya Turay sköt Djurgården till Allsvenskt guld och hamnade själv högst i skytteligan. Men när laget ska fira deltar han motvilligt. Alkohol är inget för honom.

Allsvenskans skyttekung Mohamed Buya Turay gillar inte att dricka alkohol. Det sa han till Sveriges television efter Djurgårdens segermatch när laget var på väg till Fotografiska museet för att fira segern. En match där han blev hjälten som vände underläget och såg till att laget tog hem guldet.

– Att jag inte dricker handlar inte om religion eller så. Det ger mig inget att dricka alkohol. Det är bara slöseri med tid och slöseri med mitt liv. Det har jag tyckt sedan jag var barn, säger han när Accent träffar honom i lägenheten på Gärdet i Stockholm.

Nej, religion kan det knappast handla om. Mohamed Buya Turay ser sig själv som både muslim och katolik.

– Min pappa är muslim och mamma är katolik. Jag har läst både Bibeln och Koranen. De säger samma sak. Och det finns ändå bara en gud.

Men går du själv helst till kyrkan eller moskén?

–Jag går till båda. Är jag med mamma blir det kyrkan och tillsammans med pappa går jag till moskén.

Vad medspelarna tycker om att han inte dricker vet han inte.

– Jag vet inte hur de tänker, men jag bryr mig inte om det heller. Jag gör det för min egen skull. Det handlar om min livsfilosofi, säger han.

Det mesta i Mohamed Buya Turays liv handlar om att utvecklas som fotbollsspelare.

– Som professionell fotbollsspelare vill jag prestera på topp. Alkoholen påverkar hur du presterar. Vissa kan dricka och ändå spela bra, men för mig är det inget som passar, säger han.

Mohamed Buya Turay kommer från Sierra Leone. Där är alkoholen inte så reglerad som i Sverige.

– I Sierra Leone gillar många att festa. De flesta dricker hemtillverkad alkohol på små lokala barer. Den är ofta mycket starkare än alkoholen man kan köpa här, säger han.

Han började spela fotboll när han var 6–7 år. 2013 blev han värvad till Sverige.

– Jag spelade i en afrikansk turnering. De bästa spelarna i varje land fick åka till Tanzania. Det var några svenskar där som såg mig och så blev jag värvad.

Det första laget han kom till var Vasalund, men där blev karriären kort. Istället hamnade han i Juventus IF i Västerås. Därefter har han spelat i Eskilstuna och Dalkurd innan han köptes över till Sint-Truidense i Belgien. Men efter bara några månader i Belgien lånades han i januari förra året ut till Djurgården, där han gjorde succé och lyckades vinna allsvenska skytteligan.

Grattis till priset!

– Tack. Det har alltid varit en dröm att vinna den här sortens pris, säger han och hela ansiktet spricker upp i ett stort leende.

Idrottstalangen har han fått från sin mamma.

– Hon spelade fotboll, sprang och hoppade höjdhopp.

Att anpassa sig till det svenska klimatet har inte varit svårt för Mohamed Buya Turay.

– Jag tycker det är för varmt när jag ska spela i Sierra Leone, säger han.

Annat är svårare.

– Jag saknar min familj och mina vänner varje dag, men för mig är det här en dröm jag alltid haft, att få spela fotboll på heltid. Så nu vill jag fokusera på det. Och så finns ju Skype, så vi kan höras ofta, säger han.

Men familj finns inte bara i Sierra Leone. I Västerås bor hans dotter med sin mamma.

– Hon blir ett år och fem månader i morgon. Jag skulle vilja träffa henne oftare än vad jag hinner. Jag växte själv upp utan min pappa så jag vet hur det är. Det var inte så jag ville att det skulle bli för mitt barn.

Om han får vara kvar i Sverige vet han inte. Kanske är det inte ens troligt.

– Fotboll är business. I helgen ska jag träffa min belgiska klubb för att tala om min framtid. Det viktigaste för mig är att jag får spela och visa vad jag går för.

Mer från Accent