Narkotikahandel

Vill punktera langarnas tystnadskultur

I journalisten Randi Mossige-Norheims radioreportage "Droger 24-7" får lyssnaren en unik inblick i den parallella skuggvärld där langare och missbrukare utvecklat en egen samhällsordning.
  1. Varför har du valt att granska den här världen?

– När du väl fått syn på Narkotikalandet, landet mitt ibland oss, är det svårt att blunda. Ända sedan jag hösten 2012 tillbringade några veckor på Sergels torg i Stockholm har jag haft svårt att titta bort. Jag har fortsatt att följa narkotikahandeln genom att samla kontakter, göra reportage och dokumentärer och hittat nya röster som kan berätta så att vi andra förstår. Våren 2013 sändes reportageserien i tre delar som Narkotikalandet i P1.

Har ditt kontaktnät hjälpt dig i arbetet med Droger 24-7?

– Ja, absolut. Det har hjälpt mig att hitta langare och personer i deras omgivning som är villiga att berätta. Jag tycker att det är viktigt att få fatt i langare och belysa deras verksamhet. Det är sällan man läser om eller får en inblick i det de gör, de håller sig undan och syns inte för oss vanliga människor. Min drivkraft är att punktera deras tystnadskultur och belysa den.

Berätta om dem som medverkar i reportaget.

– En av dem jag intervjuar var gift med en haschlangare. Hon kunde köpa vad hon ville och hon berättar om livet inifrån en langare och hans familjs vardag. I en garderob fanns en skokartong med en miljon kronor, pengar hon kunde plocka ifrån. Hennes man kunde tjäna 50 000 på en dag. Men han rasade fort när han började med heroin.

Varför är det så viktigt att belysa den här verksamheten?

– Langarna vill gärna vara i skuggan och hålla sig undan polisen. Men de bedriver en omoralisk verksamhet och det är ett problem att de inte pratar om parallellvärlden de lever i. Det är en dold värld och som journalist är det min uppgift att skildra och lysa in i den. För att skapa uppmärksamhet och i förlängningen kanske försvåra för narkotikahandeln. I bästa fall kan granskningen leda till att benägenheten att brottsoffer öppnar upp och pratar ökar.

Ensamkommande flyktingbarn nämns ofta som offer för narkotikahandeln – har du märkt av det under din granskning?

– I september hängde jag med några marockanska killar. De rökte hasch för att de ville glömma hur de hade det. Men de berättade också hur de fick se upp för langare som ville rekrytera dem som springpojkar. I deras situation är de lätta offer.

Lyssna på Droger 24/7Sveriges Radios hemsida.

Mer från Accent