Hallucinogener

Professor varnar: ”Lär av historien”

Det forskas för fullt på hallucinogena droger och hur de kan användas inom psykiatrin. Men är det för patientens bästa, eller är motivet att skapa opinion för legalisering?

Först lanserades opioider som ofarliga läkemedel och började förskrivas i rasande fart. Sedan var det cannabis som skulle frälsa världen med sina läkande egenskaper mot alla möjliga åkommor. Nu syns samma mönster för hallucinogena droger i USA. Detta enligt Bertha Madras, professor vid Harvard Medical School i USA som var sista talare på konferensen Drug Policy for the Future:

– Jag vill gärna förmedla några av våra erfarenheter från USA. Vi behöver förbereda oss för den här nya utmaningen.

Bertha Madras tycker att vi är dåliga på att dra lärdomar av tidigare erfarenheter.

– Före inbördeskriget var de flesta som var beroende av opioider kvinnor som fått dem förskrivna av läkare. Efter kriget var de flesta män som fått morfin intravenöst när de skadats i kriget. Jag har hittat artiklar redan från 1823 och 1825 som beskriver beroendet och hur man kan häva en överdos. Redan för tvåhundra år sedan visste vi alltså att det här var farliga droger.

I dag har dödligheten gått ned både vad gäller sjukdomar och olycksfall.

– Vi lever vi en mer skyddad tillvaro och råkar inte ut för lika många olyckor. Vården har också blivit bättre på att hantera infektioner och sjukdomar som cancer och hjärtinfarkt. Men det gäller inte opioidöverdoser. De har i stället ökat kraftigt sedan 1990. 

Allt började med en insändare. 

– 1980 publicerade tidskriften New England Journal of Medicine en insändare av två läkare. De beskrev att av närmare 12 000 inlagda patienter som fått narkotiska preparat mot smärta hade endast fyra utvecklat beroende. Författarnas slutsats var att personer utan tidigare beroende inte löpte någon större risk att utveckla ett sådant av läkemedlen. Det var alltså ingen vetenskaplig artikel, ingen studie bakom, utan bara en observation av patienter inlagda på sjukhus, men den kom att delas 600 gånger.

Läkemedelsindustrin tog emot insändaren med öppna armar.

– De började ”utbilda” både patienter och vårdanställda. Läkemedlen marknadsfördes hårt i media och det började ses som en rättighet att vara fri från smärta. Patienter började kräva att få preparaten förskrivna och det hände till med att läkare blev fällda i domstol för att de vägrat skriva ut. Vården klarade inte att stå emot trycket, säger Bertha Madras.

Nu har förskrivningen stramats åt, men opioidkrisen är kvar.

– Därefter har cannabis lanserats som läkemedel mot alla möjliga åkommor, enligt samma mönster som opioiderna, och nu följer hallucinogenerna.

Bertha Madras menar att bakgrunden är brister i psykiatrin:

– Många lider av psykiatriska åkommor som de inte får fungerande behandling för. Antidepressiva läkemedel fungerar inte för alla. Däremot har den hallucinogena drogen ketamin visat sig kunna fungera för icke-behandlingsbar depression. Den har godkänts av amerikanska motsvarigheten till läkemedelsverket, Food and Drug Administration, FDA, som satt upp tydliga regler kring användningen. Men vad händer nu? Ketaminkliniker växer upp överallt, utan krav på relevant utbildning för personalen och bortom all kontroll.

En hallucinogen är en drog som förändrar uppfattningen av omgivningen. 

– Färger kan bli ljud och ljud kan bli färger, till exempel. Hallucinogener löser upp gränsen mellan jaget och omgivningen. LSD påminner molekylärt om kroppens eget serotonin, säger Bertha Madras.

På 1950- och 60-talet användes LSD som läkemedel, liksom i olika experiment.

– På den tiden fanns inga läkemedel mot psykos, och samtalsterapi fungerade inte. Man började testa med hallucinogener och vissa försök visade fantastiska resultat. Kritiker påpekade att studierna var små och resultaten inte gick att upprepa, men en del psykiatriker fortsatte ändå att förskriva läkemedlen. Slutligen förbjöds LSD och forskningen upphörde.

Nu har dock forskningen fått en renässans.

– För närvarande pågår 200 studier i USA. Forskningen är dock inte problemfri. Det går inte att göra blindtest eftersom man vet om man fått en hallucinogen eller inte. De som inte får den aktiva substansen blir förstås besvikna. Ett annat problem är vilka som rekryteras till studierna. En väldigt stor andel har tidigare erfarenhet av hallucinogener. Nu återstår att se om vi lärt oss något av historien, säger Bertha Madras.

Mer från Accent