Droger på jobbet

”Jag höll mig i dörren för att inte ta snedsteg”

Martin Sjöberg skötte sitt arbete, men jagade hela tiden nästa rus. I dag hjälper han arbetsgivare att hjälpa andra ur beroende.

Det hände att Martin Sjöberg somnade med huvudet på tangentbordet. Inget konstigt med det tyckte kollegorna – han satt ju kvar på kontoret länge om kvällarna, jobbade hårt. Dessutom hade han ju det där magsåret som aldrig ville ge med sig, och flickvännen som inte verkade klok. Bäst att låta honom sova.

Men sanningen var att han varit alkoholberoende så länge han kan minnas. När alkoholen rann ned i strupen blommade beroendet ut i sin fulla potential. Det som förut kändes hopplöst och obegripligt fick ett sammanhang, och livet kändes mjukare och mer begripligt.

– Det var nästan en religiös upplevelse. Jag fick en belöning och samhörighet som jag aldrig känt förut, säger han.

Alkoholen adderades med kokain för att ”skärpa till sig”, och heroinet för att tända av från kokainet. Med en universitetsexamen i ekonomi och organisation gav han sig ut i Europa för att starta arbetslivet. En traineeplats på ett stort företag blev första anhalt, sedan vidare till nästa. Hela tiden fanns beroendet med som en ryggsäck som blev allt tyngre.

”Kollegorna måste ha märkt att jag var oberäknelig, rastlös och ibland gråtmild.”

Martin Sjöberg

– Jag skötte mitt jobb, men hela dagen var en transportsträcka mot nästa rus. Så kollegorna måste ha märkt att jag var oberäknelig, rastlös och ibland gråtmild.

Vid ett tillfälle sökte Martin Sjöberg jobb på ett företag som sysslade med chefsrekrytering. Han hade inte druckit på fem dagar eftersom intervjun var viktig. Men på förmiddagen bestämde han sig för att ta ett glas vin för att slappna av. Sedan tog han ett till, och ett till.

När tredje flaskan hade avslutats borstade han tänderna och tog en halstablett för att andedräkten inte skulle avslöja honom. Sedan sprutade han på parfym och gick i väg.

Han fick jobbet.

– Jag hade en plan att jag inte skulle använda en massa superlativ eller yviga gester. Sedan höll jag mig i dörrposten för att inte ta snedsteg. Ingen märkte något.

Och om någon skulle fatta misstankar lade han ut dimridåer. Operationer som varit besvärliga, bekanta som gått bort, långväga vänner som kom på besök och krävde hans närvaro. Ett nät av lögner som krävde både energi och påhittighet.

Chefer noterade visserligen hans trötta ansikte, men hårt arbete sätter också sina spår. Och beroendesjukdom är bra på att imitera andra symptom.

– Stress, ångest, depression, det kunde lika gärna vara utbrändhet eller något annat. Därför tar det också väldigt lång tid innan man ställer rätt diagnos för den som är sjuk.

Till slut höll Martin Sjöberg på att dö. Inte en gång utan flera. Han körde upp på land med en båt i skärgården, var en hårsmån från att hamna i vattnet med bilen vid Lidingöbron, och blev hotad med pistol när han skulle köpa droger. Och så tog han överdoser.

”Kanske var jag inte ett missförstått geni trots allt. Kanske var alla runtomkring mig inte idioter.”

Martin Sjöberg

Slutligen lurade några vänner som sett igenom dimridåerna med honom till en öppenvårdsmottagning. Det var inte första gången han var där, men första gången han kunde identifiera sig med de andra deltagarna. De var också unga, såg välfungerande ut, hade familjer och välsittande kostymer.

– Kanske var jag inte ett missförstått geni trots allt. Kanske var alla runtomkring mig inte idioter. Kanske var det till och med så att jag var en missbrukare, säger Martin Sjöberg.

Sedan 11 september år 2000 har han varit nykter. Under tiden som gått har han startat ett företag som specialiserat sig på alkohol- och drogproblem, spelberoende och medberoende på arbetsplatsen. VD på det företaget är Sarah Linderoth. Hon menar att det skett ett paradigmskifte kring synen på droger.

– Attityderna kring att ta droger har förändrats och det smusslas inte som förr. Hockeyfarsan, småbarnsmorsan, pensionären och studenten tar substanser för att sova, vakna, öka koncentrationen, och släppa loss, säger hon.

Ljung & Sjöberg utbildar chefer om missbruk och utför också drogtester på arbetsplatser. Praxis är att 25 procent på företag testas slumpvis. Av dem brukar ungefär 5 procent ge utslag. Ibland stöter de på patrull, framför allt i fråga om integritet.

”Jag förstår integritets-aspekten, samtidigt dör anställda medan det diskuteras lösningar.”

Sarah Linderoth

– Tidigare när vi samarbetade med en underleverantör som hade övervakade kissprov så var det ju ganska utsatt, men nu har vi salivprov så det är lättare. Jag förstår integritets-aspekten, samtidigt dör anställda medan det diskuteras lösningar. Det viktigaste måste väl ändå vara att rädda liv? säger Sarah Linderoth.

Att testerna skulle ha större betydelse på arbetsplatser där man jobbar med säkerhet och stora maskiner ger hon inte mycket för.

– Många tjänstemän som jobbar på kontor är utsatta för exempelvis cyberattacker där den mänskliga faktorn är det som gör att dataintrång kan genomföras. Dessutom kostar en missbrukande person väldigt mycket i alla branscher.

Hon säger att arbetsgivare hantera resultatet av testerna lite olika. Antingen ser de arbetsrättsligt på saken: Det är olagligt att ta och inneha droger, så anställningen avslutas.

Andra likställer narkotika med alkohol och rehabiliterar den anställda till viss del eller fullt ut, eller så tar man enbart rehabiliteringsansvaret om det är medarbetaren själv som berättat om sina problem.

”Alkohol- och drogproblem kostar arbetsgivaren väldigt mycket pengar.”

Sarah Linderoth

– Alkohol- och drogproblem kostar arbetsgivaren väldigt mycket pengar i produktionsbortfall och sjukfrånvaro. Sedan tillkommer kanske ett medberoende bland kollegor som måste parera misstag och täcka upp. Lägger man därtill missriktade rehabiliteringsinsatser där symptomen lindras men problemet kvarstår, så är vi uppe i stora årliga summor.

Att lösa problemet med droger på arbetsplatserna kommer att ta tid tror Sarah Linderoth. Det systematiska arbetsmiljöarbetet är en del, utbildning av chefer och HR-personal en annan. Samtidigt är jobbet en arena att utnyttja. För hos många som missbrukar är det den sista brickan i fasaden som fortfarande är intakt.

– Vi offrar familjen, pengar och anseende. Men jobbet håller vi fast i med näbbar och klor. Då kanske det är vägen till tillfrisknande, säger hon.

Mer från Accent