Homosexuella löper dubbelt så stor risk att drabbas av ett alkohol- eller tobaksmissbruk jämfört med heterosexuella. För bisexuella är risken hela tre gånger så stor.
Det visar en studie som publicerades i fjol av ett forskarlag från University of Michigan, och som bygger data från totalt 36 000 personer under 2012-2013.
Ytterligare en färsk amerikansk studie, genomförd bland 11 000 hbtq-ungdomar, visar att ju mer diskriminering de upplevde, desto mer ökade deras internaliserade stigma – och desto farligare blev deras alkoholkonsumtion.
För Peter Karys, chef för rådgivning och stöd för ungdomar på hbtq-mötesplatsen The Center i New York, är siffrorna inte det minsta överraskande.
– Vi vet att många unga upplever olika stressfaktorer och diskriminering; de saknar stöd, blir utstötta av sin familj, upplever våld och saknar självkänsla. Droger och alkohol blir ett sätt att hantera det på för många, säger han.
På centret i West Village finns ett öppenvårdsprogram för unga och en rad andra stödprogram som riktar sig till de med alkohol- och drogproblem: individuell rådgivning, gruppbehandling, ett drop in-program, och grupper som fokuserar på metamfetamin eller minoriteter.
– Folk kan komma hit och hänga, skapa konst eller göra något annat kul. Mötesplatsen är helt fri från alkohol och droger, just för att det bara ska vara ett ställe som inte fokuserar på de sakerna, säger Peter Karys.
Några hundra meter från centret ligger en historisk gaypride-plats: Stonewall Inn. Det var baren som var känd för att homosexuella där trakasserades av polisen, vilket ledde till en serie våldsamma demonstrationer 1969. Händelsen brukar ses som en avgörande vändpunkt för homosexuell frigörelse och var startskottet för prideparader världen över.
– Se bara på Stonewall. Barer är de platser där homosexuella genom historien samlats och känt sig säkra. Även när vi firar förs tankarna ofta till gaybarer och -klubbar. Det finns i vår gemenskap – på gott och ont, säger Peter Karys.
Han pekar även på prideparaderna där alkoholföretag ofta sponsrar olika vagnar med olika budskap.
– Vi är också sårbara på grund av allt vi gått igenom, så det borde finnas policys framöver kring sådan reklam, säger han.
I vardagen möter Peter Karys ofta unga som lever i stressfyllda situationer. De är rädda för att slängas ut från sina hem om de kommer ut till sina föräldrar. Om de försöker hantera ångesten med alkohol, kan det i sin tur påverka jobb och studier.
– Det leder till en ond cirkel, där de tror att de behöver alkohol för vara lyckliga. Utan stabilitet blir man stressad och det är vanligt att man hanterar det på ett dåligt sätt, säger han.
Forskning visar även att narkotikamissbruk är vanligt i hbtq-communityt. En studie från 2017 visar exempelvis att det är 2,5 gånger vanligare att transpersoner använder droger som metamfetamin och kokain, jämfört med heterosexuella cis-personer.
För att förändra trenden – både gällande det utbredda alkohol- och narkotikamissbruket, anser Peter Karys att det behövs fler frizoner för hbtq-ungdomar. Platser där man får umgås med gelikar och där beroendeframkallande substanser är förbjudna; ett alternativ till barer, parader och fester med droger.
Man kan inte heller enbart fokusera på behandling av beroendet – man måste även öka det förebyggande arbetet.
– Eftersom många hbtq-ungdomar använder alkohol för att de inte har accepterande föräldrar eller en bostad, måste vi vara mer aktiva i att utbilda föräldrar och närstående. Personer som arbetar med beroendebehandling måste också ha specialkunskaper om hbtq, för att förstå hur identiteten påverkar oss, säger han.
– Samtidigt är jag glad att vi har vissa resurser i en stad som New York. Så är det tyvärr inte på glesbygden i USA eller på många andra platser i världen.